Forskning i tyngdlöshet, vad skall det vara bra för?

De senaste två åren har vi hållit på och jobbat med ett vetenskapligt experiment som skall flyga på raketen MAXUS 9. Vi gör det åt en tysk forskare som skall göra försök med smälta metaller i tyngdlöshet. Beställare är den europeiska rymdorganisationen, ESA.

Syftet är att hitta alla faktorer som påverkar resultatet när man gör legeringar av två eller flera metaller. Ju mer man vet desto bättre kan processen styras, och slutresultatet blir mer förutsägbart. Tex så kan man välja att få materialet att bli starkt, hårt eller mer elastiskt. Då kan man avpassa gjutningsprocesserna och göra tunnare detaljer som är lika starka och bra som en kraftigare är nu. Då går det åt mindre mängd metall, och man får mindre spill. Och kan man använda mindre mängd metall i en motor så blir den mer bränslesnål.

Finessen med försök i tyngdlöshet är att eftersom det inte "finns något upp och ned" så försvinner en del effekter, tex termisk konvektion. Om det inte finns något upp kan ju inte värmen stiga... lägger man dessutom till vacuum så finns det inte heller någon gas som leder värme. Man får alltså ett slags referensmätning utan en del fenomen som är väldigt dominanta på jordytan, och kan se inverkan av andra, svagare, fenomen mycket tydligare.

Nu börjar det dra ihop sig till att köra sluttester och sen sända upp det i rymden. Spännande värre! Skall försöka lägga upp några bilder om tiden tillåter.

Att spela in mätdata och titta på kurvor har varit en stor del av vårt arbete den senaste tiden. Än är det mest praktiskt att plotta data på papper. Det blir lättare att jämföra och man kan skriva direkt på. Det är en bit kvar till det papperslösa kontoret.

Retar ögat

I bland kan ljuset göra att ögat blir förvirrat. Här var det ljus från två håll som fick ögat att tro att ribborna var nedsänkningar, eftersom skuggan plötsligt hamnade på "fel" sida. Ju mer man tittar desto mer konstigt blir det.

Man får roa sig med det man hittar i vintermörkret ;)

Och så var det slut på 2016! Vart tog det vägen?

Ja det kan man ju undra. Inte blev det särskilt mycket fotorelaterade nöjen i alla fall. Men nu kommer ett nytt år och nya tag. Bara att ladda kamerorna med ny film och raderade minneskort och stoppa en i väskan varje dag. Ja, så bara är det kanske inte, men är kameran med blir det i alla fall mer fotograferat än det skulle blivit annars.

Här kommer i alla fall en stämningsbild inför kvällen. Den är från KTH's fyrverkerikonsert i September, så lite fotograferat har det ändå blivit. Och den hade definitivt inte blivit av utan en kamera i handväskan ;)

Kanske blev inte 2016 allt man skulle önskat, men det är bara att ta nya tag. 

Be careful out there, och förhoppningsvis möts vi snart igen på Fotosidan, i vimlet, på fotoklubben, i Gnesta, på Mejtens Gränd eller fotomässan!

Tills dess önskar jag er alla  Gott Nytt År 2017.

God fortsättning!

Nu när helgen är tillända, och man fått hämta andan lite, så är det väl på sin plats att säga God Fortsättning alla fotovänner!

Och nu är det dags att städa i arkivet inför nyåret...

Minnen från väster

I brist på annat kan man ju leta lite i arkivet. Där kan man tex hitta tre bilder från en resa till USA för två år sen. Det var Perkeon som fick följa med i ryggsäcken. Inte blev det mycket fotograferat med den, men något litet blev det i alla fall. Gissar att den var laddad med T-max 100.

Ingen ide att förstora, då ser ni bara torkfläckarna. ;)

Yosemite:

Highway 1: