Vårtider

1:a maj, då inträffar formellt sett våren, även om man kanske inte känner det i kylan och duggregnet i dag. Tumregeln i min barndom var att sommarkläderna fick tas fram tidigast på Valborg. Så många gånger man har stått och frusit i sommarjacka. Detta år struntade vi dock i elden. Man blir lätt lite bekväm med åldern. Det fick bli en eld i braskaminen i stället. Betydligt mer behagligt.

Vår vårsolen tittar fram blir det också dags att städa bort vinterdammet. Det fanns lite exponerad film i kylen och lite (lätt utgången) kemi i skåpet, så efter en del slaskande är nu kemiresterna förpassade till kemi-insamlingen och det ligger fem rullar framkallad film nedklippt för scanning. Bara det mest spännande momentet kvar... Denna gång får det också bli lite analys av resultatet. Eftersom Kodak har fått hybris på filmpriserna så har jag köpt på mig udda rullar av diverse Ilford-produkter. Kanske har FP4 Plus samma dynamik som gamla favoriten Plus-X? Eller så är det Delta som man skall gå på, även om den är lite dyrare? Det får undersökas. Bra om man kan begränsa sig till en typ hög- och en typ lågkänslig, det underlättar framkallningen.

Med lite tur blir det snart varmt nog att fika med en kompis på närmsta uteservering. Hittade nedanstående bild från BirgerJarlsgatan i arkivet. 10 år gammal, men snart ser det likadant ut. Förutom att halva kvarteret är uppgrävt nu förstås.

Analog bild tagen i hast genom bussfönstret...

Over & out

Fotopromenad på stan

Fotoklubben ordnar ofta trevliga fotopromenader. I januari var det Gamla Stan som gällde. Det blev en trevlig promenad dit också.

På Hötorget handlar jag inte så gärna eftersom jag inte gillar försäljarnas attityd. Men färgerna lyser upp i vintermörkret. Och betala med swish går tydligen också.

Det var inte alla som hade tid att flanera på lördagseftermiddagen. Den här mannen var något mer stressad. Som tur var hade han fixat så att handskarna hängde med i farten. Listigt! Paret bakom verkade anamma uppmaningen på trafikljuset, men blev inte gladare för det...

Vid slottet hade de roligare. En selfie-stick kanske?

Och väl framme i Gamla stan satt den vita och den svarta svanen och fikade i godan ro.

ICM

ICM - intentional camera movement - är populärt just nu. Genom att röra kameran under exponeringen kan intressanta effekter uppstå. Att panorera rörliga föremål är ju en klassiker, men även stillastående objekt kan manipuleras.
Och i dessa dagar när folk på gatan inte vill vara med på bild kan det ju dessutom vara praktiskt att kunna förvandla dem till o-igenkänneliga spöken.

Missade tyvärr föreläsningen på fotoklubben i höstas som tydligen var väldigt bra. Men det finns "en del" att hitta på Youtube så det fick bli självstudier. Lite förvånad blir man ändå över att vissa kan prata ohejdat om sin fotografering i 15 minuter och på den tiden bara visa 2-3 bilder.

Lågt ISO och lång exponeringstid gäller... gärna gråfilter om man har. Nu är det ju ganska mörkt ändå, så perfekt tillfälle att prova utan att investera i filter. Hur man skall röra kameran är det olika bud på. Man får prova sig fram. Grundtipsen var att välja motiv med mycket kontrast och följa linjer i långa svep. Alternativt bara röra kameran lite grand. Prova med olika rörelsemönster och exponeringstider.

Men kolla på video är inte allt, man måste prova också. Mycket bilder blev det, men mindre mängd sevärt.

Här kommer första försöken:

Vår oklippta häck tar sig faktiskt bättre ut så här. Med lite god vilja kan man glömma att det måste tas krafttag för att förnya den framåt våren. Eller att man borde skotta mot gatan.

Skrynkligt linnetyg? Nej, ett spretigt äppelträd.

Man skall följa linjerna i bilden. Här blev det kustlinjen. Blev rätt OK  (ja, jag borde rätat upp horisonten lite).

Men det finns ju linjer i andra riktningen med - då blir det vass och skog i stället! Med en jämnare rörelse hade det blivit riktigt bra!

Vidare till favoritdungen för fortsatt experimenterande. Hur den ser ut "på riktigt" såg ni i förra blogginlägget.

Att röra kameran "lagom" är inte lätt. Här är det oskärpa i flera riktningar. Blev rätt skön känsla. Men också lite sjösjukt.

Med lite mindre skak-rörelse blev det en helt annan känsla. Mjuk teckning.

Att svepa nedifrån och upp är den klassiska modellen. Viktigt att tänka på att trädens fötter skall vara kvar i bild vid slutet av exponeringen.

Och sen blev fingrarna kalla och minneskortet fullt, så dags att halka hemåt igen. Tack och lov för handvärmare. 2-pack återanvändbara på Kjell för 30 spänn, vinterns bästa investering!

Over & out!

På't igen!

Ja vad skall man säga, long time no see? Nu är det nästan 5 år sen förra blogginlägget. Hoppsan vad tiden går fort!

Sist jag skrev och postade något var på väg till Maxus 8-kampanjen. Lite oavslutad berättelse där, men kanske kommer det en recap någon gång framöver, ifall någon är intresserad eller lusten faller på. Livet hände som det heter, men jag har saknat bloggandet.

Bloggen är ju något av en dagbok på nätet så det får bli det man har lust med för dagen. För att komma igång igen så gäller det att lägga ribban lågt: därför bara några dagsfärska snaps:

Fri sikt söderut. Det var riktigt behagligt i dag. Ingen passbåt i sikte dock.

Isläget är lite blandat. Inte läge för skridskoåkning i dag, och ejdrarna hade blåst bort. Brukar annars låta trevligt när de ligger i en stor flock och och säger tjupp tjupp allihop.

Favoritbjörkarna står kvar. Det är alltid snyggt ljus här på eftermiddagen. Det har blåst rejält så all snön har blåst av åkern och ligger i diket. En bit längre fram är det knädjupt.

Kontaktannons. Det finns hopp om ungdomen! jag har ingen hund, annars hade jag definitivt låtit ungdomen passa den.

Over & out,

Ylva

På kampanj

Kapanj kallas det när vi åker iväg och skickar upp raketer (eller flyger paraboliska flygningar för den delen). Denna gång var det inte mycket tid mellan testkampanjen i München och raketkampanjen på raketbasen Esrange. Redan lördag eftermiddag stod vi på Arlanda med packade väskor. I mitt fall var den fylld med smutstvätt eftersom vår tvättmaskin med perfekt timing slutade fungera just när jag åkte till München. Men det gör inget, det finns tvättstuga på rangens hotell.

Det är drygt fyra mil från Kiruna till Esrange, men vi tog det lugnt på vägen. Dels är man ju inte så van vid snö efter den snöfria vintern i Stockholm, dels finns det ganska mycket ren och älg längs vägen. Mycket riktigt, vid Salmijärvi TM-station stod det ett gäng renar på vägen. Det tycks vara deras favoritplats. Någon omtänksam person hade satt reflexer på åtminstone en av dem. Denna gång makade de på sig självmant så vi kom vidare.

Sen var det bara att checka in i vakten och ordna sig en liten kvällsmacka före läggdags.