Huvet ner och fötterna upp!

Den franske pilotens röst i högtalaren: thirrrthy ... forrrthy ... injection ... och plötsligt släpper golvet taget och jag flyter iväg. Försöker grabba tag i en strap på golvet och blir varse lagen om krafter och motkrafter - mina fötter far okontrollerat iväg åt motsatt håll. Gott folk, vi befinner oss i tyngdlöst tillstånd! En euforisk känsla genomströmmar mig. Detta är vad människan är gjord för.

... fårrty ... pyll out! och min kropp trycks ned mot golvet, luften trycks ut ur lungorna och jag fixerar stint en lampa i taket för att undvika flygsjuka. Flygplanet har nosen i 40 graders vinkel nedåt och motorerna drar på för fullt för att få upp oss i normalt läge igen. Strax lättar trycket igen och det är tre och en halv minut till nästa "parabel".

Kvickt upp och vara beredd att starta vårt experiment på sekunden. Vi räknar ned: three-two-one-start. Jag rapporterar: sequence started! forskaren bredvid rapporterar: x-ray started, image started! Kollegan prickar av i checklistan. Kollar noga att kurvorna ser OK ut. Nu kommer nästa utrop ... pyll öp ... och jag blir tung igen.

 Följer experimentet på skärmen och kan inte lägga mig ned. Kroppen trycks ihop. Allt löper som det skall. På röntgenbilden syns en bild liknande raklödder, men det är i verkligheten av aluminium. ...injection... golvet släpper taget igen.  Forskaren jublar yes-yes-yes this is goood! Och jag tackar min lyckliga stjärna för att gymnasieguiden inte fanns 1977, då hade jag väl aldrig svävat här.

Ingenjörer är ju osociala varelser som helst sitter ensamna på sin kammare och klurar på sina ekvationer, eller hur? Har visserligen inte träffat många såna, men man rör sig ju i en begränsad krets. Vi avslutar experimentet och laddar om inför nästa. Än är det 25 parabler kvar innan vi vänder hemåt fär dagen. Och har vi tur och allt går bra hinner vi prova att friflyga i det nätavgränsade området en liten stund.

Med nosen i förti graders vinkel.

Tack till mina snälla kollegor som tog bilderna!

Å så skall det ju vara soundtrack:

Den enda låt jag vet som inehåller en referens till tyngdkraften är denna gamla "goding". Och ser man på, är det inte en lådkamera som skymtar fram där? Mycket lik min Box Tengor... som för övrigt tar utmärkta bilder förutom en viss distorsion mitt i bildfältet.

Höstens sista suck

Väderlekstjänsten utlovade vackert väder till lördagen. De fyra timmar sol som Stockholmsområdet hade fått hittils under november skulle minst fördubblas utlovade metrologen. En chans som inte fick missas! Inhandlade en burk gulaschsoppa, packade kamerorna i ryggsäcken och begav mig ut mot skärgården. Det egentliga ärendet var förstås att stänga av det som skulle stängas av och tappa ur det som kunde frysa sönder. Vi har lite grundvärme på året runt, men vid plötsliga temperaturfall kan det ändå hända tråkigheter, och man kan inte lita helt på Vattenfalls leveransförmåga heller.

Ormbunkarna ser ut som urtidsdjur när de torkar.

Nypon som inte blev soppa i år.

Skogen stod kvar.

Oväntade fynd! Omvandlades till en god sås till söndagsmiddagen efter fotograferingen.

Mer torra växter.

Ser ut att bli en kall vinter i år!

Mer färglatt och ätbart.

Sista båten tuffar hemåt. Det är dags för spindelnäten att hopas.

En härlig höstdag! Det enda man kan klaga på är att ljuset varar så kort nu. Man får passa på att njuta av den våta asfalten och ljusen i stan i stället.