... vi gå genom skogar och hagar

Man kan ju alltid ta en tur ut i skogen när det är uppehåll en stund. Tyvärr tar all svampen fokus från fotograferandet, för inte kan man väl låta godsakerna stå kvar och ruttna bort? Först fotografera, sen plocka alltså.

Alla nedanstående bilder med Sony A7 och Canon FD 50mm.

Här och där syns spår av forntida konsumtion sticka upp ur mossan:

Och en del yngre också:

Men man får ändå vara för sig själv en stund.

Och nästa gång skall jag sätta på adaptern korrekt, så det går att få längre skärpedjup. Den magiska vita pricken...

I sommarens soliga dagar...

Inte något riktigt uteväder den här sommaren. Förlusten av min kompaktkamera gör också att det blir mindre fotograferat. den "stora" kameran är inte alltid med så det blir mindre konstiga spontankort bara för att man råkar se någon spännande skugga eller så. Ja, skuggor blir det ju inte heller i det här vädret...

En positiv sida finns det ändå, jag passade på att uppgradera till en Sony A7 i våras när de sista exemplaren av första modellen såldes ut, och behöver vänja mig vid hanteringen av den nya kameran. Tråkigt nog har jag stora problem med kit-zoomen som kom med kameran: Den vägrar ständigt att ställa in skärpan. Ofta blir exponeringen totalt tokig på en enstaka bild mitt i ett fotoflöde. Uppstartstiden kan vara upp till en minut.  Det är lätt att råka ställa om ISO utan att märka det.

Det konstiga är att om jag sätter på ett av mina gamla manuella Canon-objektiv på en adapter så funkar det perfekt! Och den manuella fokuseringen med "focus peaking"-funktionen är toppen! Så nu kör jag den som en digital Canon A1 och är rätt nöjd med det. Måste nog lämna in den för att fastställa varför kit-zoomen inte funkar i alla fall, man vill ju gärna kunna köra den för bekvämt resefoto tex.

Tullgarns slott - med kitzoom

Mycket glädje och lite sorg i Harry Potters hemtrakter

Vi hade en trevlig anledning att åka till London förra veckan då yngsta dottern skulle få sitt diplom. Släktens första MA, inte utan att man känner sig lite stolt!

Själva högtiden försiggick på Royal Albert Hall.  Riktigt pampigt med orgelmusik och alla lärare och elever tågade förstås in iförda svarta mantlar med huva enligt anglosaxisk tradition. Rektor kommenterade i sitt tal att det var som hämtat ur en Harry Potter-bok. Det var en fantastisk upplevelse att se 600 elever vandra fram och skaka hand med skolans rektor.

Dottern sitter på läktaren längst upp till vänster...

Och är man utbildad womens wear designer med skor som specialitet så skall man naturligt vis vandra fram i sina egendesignade kreationer.

Inte Askungens sko, men från samma kollektion.

Tyvärr gjorde jag en riktig tabbe och glömde min kamera i taxin efter ceremonin. Antagligen la jag min svarta kamera på det svarta sätet när jag tog fram plånboken för att betala, och såg den sedan inte när alla skulle ut. Därmed gick ALLA bilder från firandet utom de två jag tagit med mobilen inne på Albert Hall förlorade. Ja, det var verkligen inte roligt att öppna handväskan för att ladda batteriet på kvällen och inse att kameran var borta. Man får hoppas att någon snäll själ lämnar in den på hittegodset. Och att släktingarna fotograferade med sina mobiler och kan dela med sig. Man får trösta sig med att det var första gången på de 30 år jag burit runt på mina kameror som jag tappar bort någon, men att det skulle ske just denna dag var ju extra oturligt.