Oh baby baby!

Minstingen i min kamerasamling är en Zeiss Ikon Baby Tengor. Detta är en "lillasyster" till Box Tengor som använder 127-film. En mycket enkel lådkamera. Den verkar vara tillverkad i stålplåt och har överlevt sin vistelse i min leksakslåda med bara lite slitage på dekorpappret och en något skev bakre sökare.

En egenhet med den här kameran är att man måste lyfta främre delen av sökaren, trådramen, för att aktivera avtryckaren.

För övrigt är det en mycket enkel kamera med fix bländare och fixfokus. En tid (ca 1/50 s) och "T" som man får genom att dra ut den lilla spaken vid frammatningsveven. Det finns inget skydd mot dubbelexponering så det gäller att hålla ordning på om man har tagit något kort eller ej!

Bilderna blir inte jätteskarpa, kanske för att kameran är såpass lätt. Att luta sig mot något fast underlag kan vara bra. Ni ser väl hägern på en sten i forsen ;-)

Bästa skärpan verkar man få på ett avstånd mellan 2 och 3 m. Optiken är inte vidvinklig.

Kameran rekommenderas inte för resor. Man blir garanterat utplockad i säkerhetskontrollen: "What is this box in your bag?" "It is an old camera"  "Can you take it out please" och så står det två eller tre kontrollanter och vänder och vrider på den. "Can you open it?" "No, there is a film inside" "Film ???" och så får den åka fram och tillbaka i röntgenapparaten ett par vändor.  Till sist fick vi gå igenom i alla fall. Den digitala röntgenkameran som jag hade med fick inte hälften så mycket uppmärksamhet. Den brukar annars underhålla kontrollanterna i åtminstone tio minuter.

I min lilla låda

Ärvde en gång i tiden en hög gamla kameror. De hade stått i en garderob hemma i föräldrahemmet i många år och vi barn hade lekt med dem då och då. När hemmet splittrades hamnade kartongen hemma hos mig. Den lyckades överleva ett antal flyttar och hamnade längst in i min garderob. Då och då har jag tänkt att det skulle vara kul att ta reda på om de gamla kamerorna fortfarande fungerade, men brist på tid och svårigheten att hitta rätt film fick det hela att rinna ut i sanden.

När retrokameradiskussionerna blommade upp förra året tyckte jag att det kunde vara dags att plocka fram den gamla lådan och titta lite närmare på innehållet. Det visade sig vara ett par lådkameror, några 50-tals småbildskameror, en Kodak bälgkamera och mina egna Instamatic-kameror från tidigt 70-tal.

Några egna inköp och ytterligare tillskott från släkte har dessutom tillkommit under året.

Tänkte presentera kamerorna allteftersom de testas, först ut blir lådkameran Box Tengor.

 Det här är en enkel lådkamera från 1930-talet. Den laddas med 120-film, så det är inget problem att komma igång och fotografera med den. Bildformatet är 4x6 så man får ut hela 16 bilder per rulle.

Det finns en briljantsökare för liggande och en för stående bilder. Som vanligt är de inte så värst briljanta, men man kan hyggligt gissa hur bilden kommer att se ut.

För skärpan finns både ett läge för närbilder (1-3 m) och ett för avståndsbilder.

Två bländare, 11 och 22,  så man kan justera lite där också.

Avtrycket är en spak på sidan med en enda slutartid som lär ligga runt 1/50 enligt vad jag ha hittat på nätet. För säkehets skull finns en liten låsarm som gör att man inte kan råka komma åt avtrycket vid fel tillfälle. Man kan gissa att filmen var dyr förr i tiden så det var en uppskattad detalj. För lägre expneringar drar man ut en spak som ger "T"-läge.

Bilderna blir fövånansvärt bra, mjuka med fina detaljer. Det svåraste är att hålla kameran stilla eftersom den är ganska lätt.

På första rullen verkar dessutom filmen inte ha legat helt plant, hötorgsskraporna lutar lite!

Sol ute...

sol inne, sol i hjärta, sol i sinne brukade morfar säga.

Begav mig ut i kylan, man måste ju tänka på sitt D-vitamin. Kallt var det. Men Hagaparken är alltid fin. Stockholmarna ägnade sig åt en av sina favoritsporter: att gå på isen. Det är verkligen en folkrörelse här, och den plogade slingan på Brunnsviken passade utmärkt.

Det finns fortfarade entreprenörer:

Fult med folk som åkte kälke och pulka på Pelousen.

Kopprtälten är nymålade och skynkena borttagna.

 En varm fika i  Silvertältet är skönt när man har vairt ute i kylan.

Tötta ben får åka hem på pappas axlar.

Om solen inte tog tillräckligt finns hjälp att få i Vasastan!

Och så här såg det ut för 95 år sedan, inte så stor skillnad!

The difference...

...between men and boys is the price of their toys heter det ju. Vad som är skillnaden mellan flickor och kvinnor vet jag inte men den här lilla leksaken äger jag i alla fall tillsammans med min dotter. Holga Lomography Fisheye!

Den är inköpt i Paris och tar bara fisheye-bilder med fast optik. Bildvinkeln är 170 grader enligt kartongen, vilket ju borde medföra att man lätt får med sina egna fötter på bilden. Men eftersom den klipper bilden i över och nederkant så är vinkeln mycket mindre där. Laddas med vanlig småbildsfilm.

Det finns inte mycket till inställningsmöjligheter: blixt av och på samt avtryckare och objektivlock är det enda man behöver tänka på. Objektivlocket är elegant infäst på kameraremmen så det inte skall komma bort.  För att man inte skall glömma vad det är för kamera finns också en fin relief av en guldfisk på ovansidan!

Närskärpegränsen är ca 10 cm, så det är bara att gå så nära man törs!

Genomsiktsökaren är inget vidare, man ser mest en del av objektivet, så man får sikta i huvudriktningen och gissa vad som kommer med.

Bilderna blir runda så vissa labb har svårt att klippa negativremsan. Första filmen vi lämnade in kom tillbaka oklippt. Crimson fixar det dock utan problem.

En rolig leksak till ett överkomligt pris!

Tillbaka i vardan

Så var det slut på den sköna ledigheten. Upp och iväg till jobbet för nu är det bråttom i alla projekt!

Och när man hälsas välkommen av blå himmel och en fantastisk fullmåne blir man ju glad!