En halv vit raket - del 1

 Ni som följer mig på Facebook har nog märkt att bloggen ligger lite efter :) Men så kan det bli när det är snålt med tid. Så här kommer ett jättelångt inlägg för att komma ikapp. Edit: Här kommer flera halvlånga inlägg, så man får extra bonuspoäng ;)

Vart tog allt det där bagaget vägen då? Jo det fick åka lastbil ner till München. I München finns det en hel del rymdindustri och där finns naturligtvis också ett testinsitut. MAXUS är ett program med stort deltagande från tyskland; tre av de fyra vetenskapliga instumenten/experimenten är byggda där. Därför träffas alla i München för att sätta ihop sina delar som man har utvecklat och jobbat med på hemmaplan i två-tre år. All Integration Test, AIT kallas det. Dessutom kommer "servicesytemen" också, det är de som gör att man kan få ner data från raketen under flygningen och skicka kommandon till sitt experiment. Ja, hela raketen utom motorn är på plats, vi brukar kalla det för "nyttolasten" (payload på engelska).

Proceduren går till så att alla först packar upp och kör igång sin egen del. Sen får alla testa med servicesystemet så man vet att man har kommunikation under flygningen.

Sen ställer mann alla delar bredvid varandra och kopplar ihop dem och ser att ingen stör någon annan.

Efter att man har kollat att allt funkar så är det äntligen dags att bygga ihop hela nyttolasten, bit för bit.

Sen testar man igen.

När allt fungerar bra så är det dags att balansera "ekipaget". Då mäter man upp vikten och var tyngdpunkten ligger och jämför med sina beräkningar. Om det finns obalans sätter man dit vikter för att kompensera. Om man inte gör det här rätt kan det bli väldigt tråkigt. Antingen kan raketen brytas sänder på vägen upp, för att den är för lång och böjs, eller så kan den få en jättesmäll när den magplaskar tillbaka in i atmosfären på tillbakavägen. Då går saker sönder och/eller bränns upp av friktionen.

Allra sist så säller man upp alltihop på ett vibrationsbord och gör en hel simulerad flygning med vibrationer som motsvarar den brinnande motorn i början. Det har vi ju redan testat en gång ensamma, nu blir det alla tillsammans. Flygningen med motorn och dess (oberoende) styr och separationssystem blir tredje gången gillt.

Så vi börjar med förberedelser:

Först uppackning och anslutning av batteriet. Det är många skruvar i ett trycktätt lock!

En allra sista titt på experimentenheten innan luckorna stängs. Det är många anslutningar; elektronik, vätska, vacuum så det blir ordentligt trångt.

En känd Fotosidan-profil skruvar fast luckan för förhoppningsvis sista gången.

Och så lite avprickning i checklistor så är vi igång.

2017-03-28 20:18   Benganbus

Intressant läsning och intressanta bilder! Och jag känner igen han med skruvmejseln! De va ett tag se'n han va på Tårtan! Han har väl haft en del skruvgöra vad jag förstår! :)
/B

Svar från ylva_h 2017-03-28 23:20

Det har skruvats en hel del, men oftast i mindre dimensioner. Övningen från kamerameknadet har nog kommit till god användning. :)
/Y

2017-03-28 22:35   Khalad

Mkt intressant projekt, dessutom har jag också haft "kontakt" med Maxusraketerna. Var tidigare vd för Applied Composites som tillverkade en strukturkomponent just för Maxusraketerna i lätt, höghållfast kolfiberkomposit. Kul! och lycka till med försöken!/ Björn T

Svar från ylva_h 2017-03-28 23:21

Ser man på! Var det fenor eller noskon kanske?

Khalad 2017-03-28 23:57

Det är nästan tio år sen jag slutade jobba men minns jag rätt var det adaptern mellan steg 1 och 2! Fenor gjorde vi för en höghastighetsraket men den var mindre än Maxus. Ha det gott!/ Björn T

Svar från ylva_h 2017-03-29 21:23

Det måste ha varit interfaceadaptern mellan motorn och nyttolasten. Den är vitmålad så man tänker inte på att den är gjord i kolfiber.

2017-04-06 15:59   ojanson

Men se där..! :)

Svar från ylva_h 2017-04-11 21:23

Hej kändis! :)