På lekhumör

Det var skönt med lite ledighet. Storhelger innebär ju alltid en del jobb i köket och trevlig samvaro med familjen, men när man har hela fem dagar ledigt hinner man bli så pass utvilad att lekhumöret vaknar.

Det som retade leklusten denna gång var en macro-bälg. Den har legat i skåpet ett tag, men nu när jag har skaffat en adapter till Sony-kameran så kan jag ju ansluta allt möjligt kul som egentligen var avsett för min analoga systemkamera. Förra veckans föreläsning med Stanislaw Snell i fotoklubben var naturligtvis också inspirerande.

Det s.k. ekipaget.

Jag har aldrig provat att fotografera med bälg, men med favoritobjektivet monterat (Canon FD 85 mm) så verkade det gå att få lite närbilder. Hur man justerar skärpan har jag dock inte riktigt upptäckt ännu. Men med live view så har man ju möjlighet att testa sig fram.

Påskens tulpanbukett blev ett bra mål. Snygga former och distinkta färger.

Kanske skulle man lagt på lite skärpa på blombilderna? Och ett stativ hade definitivt varit att rekommendera.

Och så en liten kompis som jag träffade ute på altanen:

På det hela taget en rolig upplevelse! Rekommenderas varmt.

Lite kultur är aldrig fel

Har man en liten stund ledig på helgen är det alltid trevligt att ta sig iväg på något museum. Just nu är stan full med intressanta fotoutställningar. Förutom Fotografiska finns tex en fin Vivian Meyer-utställning på Kulturhuset. Ta till en rejäl stund så ni hinner se alla filmer. Det finns två mycket bra dokumentärer på nästan en timme var, och en svit med smalfilmer som hon själv har tagit, förutom en massa bra bilder och intressant nog några kontaktkartor. Och dessutom gäller samma biljett för på Makode Lindes utställning en trappa ner. Missa inte att ikläda er den papperspåse över huvudet som han rekommenderar för att få den kompletta upplevelsen! Är det installation så är det.

Men den här gången gick mina vägar åt ett annat håll. En rekommendation fick mig att styra promenaden mot Nordiska Museet på Djurgården.

Gustav Vasa vakade över ordningen som vanligt. Men det var inte honom jag var där för att träffa.

En annan man, utan strumpbyxor, men med en Rolleiflex på magen tittade fram i en dörröppning. Tore Johnson.

Runt honom fanns ett antal svartvita bilder hängda i korrekta rader.

Utställningen visade sig vara ett antal av museets egna bilder, tagna av Tore Johnson i Paris i slutet av 40-talet. Väl sevärd, om än inte så omfattande.

Tyvärr är utställningen lite undanskuffad i ena kortändan av stora salen på bottenvåningen. Den hade varit värd bättre exponering. Och om man inhandlar en lilla katalogen som finns till så verkar museet ha fler foton än de som ställs ut nu.

Och till sist en kvällsbild i det sköna vårljuset, bara för att. Önskar er en trevlig påskhelg!

Söndagsblues

Tråkigt väder denna helg, gråmulet och kallt. Inte blev man sugen på några stordåd i fotografering direkt. Men det finns ju annat att göra när man inte har lust att gå ut. Så nu är kylen rensad från exponerad film, fem rullar låg där och tryckte. Några rullar finns kvar i kamerorna, men de skall väl gå att ta klart snart.  Nu när kemin är blandad och färdig att använda.

En första titt avslöjade inga stordåd direkt, men det är ju inte så lätt att se förrän de passerat en vända i scannern.

När man tittar på resultatet kan man ju bli inspirerad att ta en titt i bildarkivet. Vad jag kom att tänka på denna dystra dag var Abney Park Cemetery i London. Skall ni åka till London kan jag verkligen rekommendera en tur till denna märkliga plats: En 1800-tals-kyrkogård som gått i konkurs och lämnats att förfalla. Man kan gå där länge bland lutande monument och klängande växter och läsa inskriptionerna. Jag skulle dock inte gå dit ensam vid tider när det inte är mycket folk.

Abney Park ligger i Stoke Newington. En trivsam förort nordost om centrum. Efter promenaden kan man njuta av en god öl och middag på puben Rose and Crown, inte så dumt det heller.

https://en.wikipedia.org/wiki/Abney_Park_Cemetery

Jag var där vid nyår för ett par år sen och tog några bilder med Hasselbladaren: