Hej Peter,
Du får ursäkta att jag tycker att det är svårt att idag få fram Ansel Adams tonrikedom i svartvitt med digitala konverteringar av film.
Dina bilder från Canada tycker jag är bra, men saknar den rätta lysande kontrasten som Ansel hade. Vi har rest en del i Klippiga Bergens natur och vet hur svårt det är att fånga det man ser. Vi har använt både film och digitalkameror och själv är jag inte helt nöjd.
Under en period på 80-talet var jag galen i Ansels zoon system. Man kan lära sig att förstå teoretiskt hur man skall göra med hjälpa av proffs som Björn Andersson här i Lund. Men jag blev aldrig helt nöjd. När jag sedan köpte tre original kopior gjorda av Ansel Adams kopist Alan Ross i THE ANSEL ADAMS GALLERY i Yosemite National Park. Kopiorna var gjorda från Ansel Adams original negativ. Då förstod jag att glöm att försöka nå den kvaliteten som Ansels stornegativ ger.

Men dina bilder är så bra att jag tycker du skall försöka botanisera i fler konverteringar till svartvitt.

Ha det väl
Bob

Nämenvisst är det Adams-stuk i de här bilderna! Jag har inte sett Adams bilder i original, bara på nätet, och ungefär så här ser de ofta ut. Alltså jättebra som klassiska landskapsbilder med fokus på dramatik, komposition och ljus.

Förebilden for alla var ju Carleton Watkins som redan vid mitten av 1800-talet tog i princip samma bilder och utsnitt som Andel Adams i Yosemite: https://notquiteinfocus.com/2015/04/26/a-brief-history-of-photography-part-14-photography-in-yosemite-b-a-before-ansel/
Men även master Adams har fotograferat i färg på 1950-talet, och med Hasselblad 1000F/1600F och Ektachrome dia. Se sid 5 i pdf-länken: http://www.hasselbladhistorical.eu/PDF/Brochures/1600FQI.pdf
Dina bilder från Canada blev väldigt fina även i svartvitt, kanske ännu bättre (enligt min smak) :-). Den sista är fantastiskt bra i svartvitt.

Jag har själv pga det jag nu går igenom (en cytostatikabehandling efter canceroperation) kommit tillbaka lite till det jag började med kring 1980. Jag får hålla mig ifrån folk då immunförsvaret är nedsatt och man blir infektionskänslig. Och sen andra biverkningar som magproblem, gör att man inte i onödan rör sig inne i samhällen där det kan vara svårt att snabbt hitta en toalett. Så nu har jag börjat åka ut i skogen och runt sjön här hemma, där man kan sätta sig var som helst när det tränger på ;-) ,och fotografera kvadratiskt med mellanformat, landskap i skog och sjö. Och det känns ganska fint att komma tillbaka till det. Sen har det även blivit en bild i mörkrummet varje dag denna veckan, två kopior av varje i stl 27x27cm på 30x40-papper. Jag är väldigt glad att jag orkat med att stå i mörkrummet korta stunder igen, för det trodde jag inte skulle gå då man är både tröttare och svagare. Och jag är väldigt glad att jag även uppskattar de här fina landskapen vi har runt omkring oss. Det är lärt att bli hemmablind annars. Kanske blir det lite Ansel Adams-stuk men ändå inte. Hans bilder är ju mera storvulna och spektakulära. Mina är nog mera lågmälda då landskapet här inne i Smålandsskogen är mera lågmält. Men visst kan det bli en och annan mera dramatisk bild också när det är sol och stora cumulusmoln på himlen. Kul att se dina Kanada-bilder nu, de ger mig inspiration att fortsätta med det jag börjat med igen. Och det du skriver om i en kommentar, hur Ansel med hjälp av sitt zonsytem kunde nå fram till exponeringar som gjorde varje kopist lycklig, är så sant det kan bli. Att få perfekt exponerade och framkallade negativ är mycket viktigare för den som kopierar i mörkrummet än för den som digitaliserar sina negativ.