Första kameran och första filmrullen

Det här är en av de tolv bilderna på min första film - den visar min yngre brors kompisar våren 1965. Dom är i 12-årsåldern.

Man kan se att trots deras ungdom är det gossar med väl utvecklad integritet. Dom vet vad som är vad här i livet, dom kan skilja på vad som är rätt och vad som är fel. Det betyder att redan tidigt i livet har dom tillägnat sig en fungerande kompass för hur man bär sig åt i vuxenlivet - det har nämligen deras föräldrar sett till  att lära dem. Det har varit en barndom med regler och normer. Har grabbarna mått illa av det? Nej, dom har hemifrån fått en fast grund att stå på. Dom har blivit bra och dugliga samhällsmedborgare.

                                    ____________________________________________________

Bilden på grabbarna är tagen rakt på utan krusiduller med min första kamera, en Agfa Isolette bälgkamera 6x6 från slutet av 1940-talet. Man kan se att jag som absolut nybörjare har placerat det bildviktiga mitt i bild - det är sällan det blir bra, men här funkade det rimligt.

Saken gick till så att jag på vårvintern 1965 gick förbi en pantbank på stan som hade utförsäljning av förfallet gods. Där låg en massa kameror - och jag tänkte att; “om man skulle börja fotografera”. Jag köpte en som var billig och som såg kul ut. Sedan knallade jag till en fotoaffär och köpte en film, och fick ett Kodak exponeringskort i handen.

Ja - på den vägen är det.

"Puttrik"

Det här är min båt på Åland. Den bär namnet: “Puttrik” - putt-rik alltså. Min morfars motor hade ett sådant ljud. Alla Hasselviksbåtar i gamla tider skulle ha putslustiga namn.

Den är byggd i början av 1920-talet och målad som en herrskapsbåt skulle vara för hundra år sedan, nämligen vit och med en mild grön kulör inombords. Det är en färgsättning som man kan se i Carl Larssons målningar från Sundborn - och troligen var det därför det blev populärt i kretsarna. Reportage från Sundborn förekom ofta i statustidningen Allers, en tidning som låg framme i varje självmedveten husfrus salong i början av förra seklet.

Motorn är något extra. Det är en Archimedes-Penta U22. Jag köpte den ny 1971, och det var kort före man slutligen lade ner tillverkningen av denna klassiker med rötterna i 1930-talet - en motor som man de sista åren sålt mest på u-länder. Den håller 12 hästkrafter och med sin boxerdrivning över de två stora cylindrarna och den stora trebladiga propellern, har den ett enormt vridmoment. Det är en motor som kan dra riktigt tunga saker. Hela riggen är i massiv brons som glänste som guld när jag packade upp den. Vilken lycka det var att lyfta den ur originalförpackningen!

Många utfärdsdagar på Skärgårdshavet har den burit oss - med solparasoller och luftmadrasser, mat och dryck, vänner bekanta och käraste.

Det var så ovanligt att en U22 såldes i Sverige att jag fick ett telefonsamtal från Archimedes-Penta där man frågade vad jag skulle ha den till.

                    ______________________________________________

En 100-årig trotjänare

Puttrik på Skärgårdshavet

                                _______________________________________________

                                             "U22 legendarisk arbetsmotor för tunga båtar.

                                               Välkänd över hela världen..."

1968

Året var 1968, alltså för 54 år sedan. Det här är min generation, och när jag i dag visar bilder på vad som hände det året för många av mina generationskamrater - så skruvar dom generat på sig och vill gärna byta samtalsämne.

                      _________________________________________

Farbrorn och tanten fattade inte vad det var frågan om - och det gjorde nog inte jag heller

På span efter klassfienden...

Denne man gick inte att provocera

Någon av kommittéernas mångfald redovisar sina slutsatser

                                              ______________________________________________________

Jag började fotografera året 1965, och 1968 hade jag just gått över till småbildsformatet från bälgkameror i 6x6.

Utrustningen för dagen är gamla grejer som jag kunde köpa rätt billigt vid den här tiden. För reportaget svarar en Contax II med Sonnar 2/85 utan antireflexbehandling. På kamerahuset satt en universalsökare av revolvermodell - allt från 1930-talet. Det gick (och går) att ta sig fram även med sådana grejer. Jag var vid denna tid en studerande med mycket begränsade resurser.

Solen går ner...

Kodachrome 25 har för sin tid mycket bra färger, men det var en grinig film som krävde mycket exakt exponering om den skulle förverkliga sin fulla potential. Den krävde alltså sin fotograf. Många tyckte att den gav murriga eller urfrätta färger - vilket den gjorde om den exponerades det minsta felaktigt.

Kodachrome är bra på mättade röda och blå färger, och passade alltså fint för att fotografera tjusiga solnedgångar. Det tänkte jag visa genom att formligen vältra mig i naturfenomenet i fråga.

Alla bilderna är från stranden till familjens sommarvilla Hasselvik på Åland, plåtade på 1970 och 1980-talen.

                                    ___________________________________________________

Nu lär väl alla kritiker av snarfagra naturbilder och hämningslöst rosenlunderi fullständigt bryta samman... :-)

Fotografisk glädje

Vi som är lite äldre kommer säkert ihåg hur man väntade på sina bilder förr - det var något kul alltså. Man väntade på att filmen i kameran skulle ta slut, att man skulle få tillfälle att vara i mörkrummet - eller på att bilderna kom från labbet om det var färgbilder. Vissa diafilmer tog lång tid på sig, man kunde få vänta i veckor. Så småningom kunde man få se sina bilder, och då var det en högtidsstund. Numera när själva behovstillfredsställelsen är omedelbar, så finns den inte mer på något vis.

På 1970-talet brukade jag soppa svartvita negativ åt mitt gamla ex Vera. Hon var en ambitiös fotoamatör - och dygden bör alltid stödjas. Redan med negativen försöker hon få sig en uppfattning om hur bilderna egentligen blev. Koncentrationen och glädjen är påtaglig.

Filmen är Ilford HP5 ISO 400. En sådan film blir naturligtvis lite grövre i kornet, men bilderna behöver inte bli sotiga för det