Kungens tomma kassakista

Om man tänker sig en ny samhällsordning som är till egen fördel, och som visar sig hålla i 600 år - det kan man kalla ett framgångsrikt koncept! Just en sådan sak kokade man ihop på 1200-talet - närmare bestämt år 1280 på en ö i Mälaren som hette Alnsö - numera heter den Adelsö.

                                                                  *

Här satt kungen i sin borg Alnsöhus - och han var i svårigheter. Saken var den att den gamla krigsorganisationen, ledungen, hade blivit omodern. Att gå i ledung innebar att man härjade till sjöss bland fjärdar och vikar som på vikingatiden. Omodernt och ute tyckte kungen - löser inte mina problem. Han ville ha bepansrade ryttare som på kontinenten. Det var så man klarade av sina fiender i den nya tiden!

Här börjar området för Alnsöhus Kungsgård. Till höger ser det vana ögat genast intressanta formationer. Alnsöhus var kungens sommarviste, och borgen var omgiven av nästan en mindre stad. 

Jag gjorde ett besök på Alnsöhus i våras. Det brukar jag göra en gång om året för att uppleva den förtätade stämningen. Landskapet är mycket vackert i maj månad.

                         ______________________________

Kungen ville alltså ha ett bepansrat rytteri - men han hade inte råd. Bara en bepansrad ryttare krävde en stor logistik med väpnare, flertalet stridshästar, och massor med kringutrustning. Saken kostade en förmögenhet - för att inte tala om vad en hel här av sådana ryttare kostade. Här fick man nog engagera alla stormännen, och försöka få dom att lätta på pengapungen - om det skulle bli något av med det nya sättet att bedriva krig. Kungen lät sammankalla ett möte på Alnsöhus.

Nu samlades Sveriges alla gamla inflytelserika familjer. Somliga av dem, som familjen Natt och Dag, var så gammal redan då att saken förlorade sig bakåt i historiens töcken.

Jovisst, tycke stormännen - men vad får vi som kompensation?

Resultatet blev Alnsö stadga år 1280. De ledande familjerna skulle nu göra rusttjänst. Kungen å sin sida medgav ärftliga frälserättigheter med  långtgående skattefrihet. Fastän hans avsikt var tvärtom, satte han i praktiken sin kungamakt i gungning - och gjorde det möjligt för de ledande familjerna att på lite sikt få stor makt. Man kan säga att den svenska adeln konstituerade sig här på Alnsö möte.

Han var med andra ord rätt sugen på bepansrat rytteri, den kungen. Han hette Magnus Birgersson, son till Birger alltså - Birger Jarl.

Adeln utvecklade sedan ett starkt grepp om makt och samhällsliv i Sverige. Man utgjorde den dominerande samhällsklassen i nästan 600 år - fram till ståndsriksdagens upphörande år 1866.

Utfallet på Alnsö år 1280 var alltså en braksuccé för landets mäktiga familjer.

Här var till helt nyligen bevuxet med en del småträd och buskar. Nu har man röjt så att det tydligt går att se Alsnöhus grundplan.

Platsen är fantastisk att ha en borg på. Säkert kände kungen sin makt och myndighet när han tittade ut genom sina fönster.

Jag brukar sätta mig i borgens slänt och plocka fram medhavd skaffning. Det är fantasieggande att föreställa sig att här ute på vattnet låg en gång ledungflottan. Pråliga stormän pustade upp för backen. Kung Magnus Ladulås väntade...

                                                Rekonstruktion av Alnsöhus

Det vackra röda teglet var den tidens stora statusmarkör inom byggnationen. Det var det nyaste, det dyraste, och det som var mest inne i kretsarna. Alnsöhus är troligen landets första stora tegelbyggnad.

                 Filmen var Kodak Ektar 100, och kameran var Olympus OM-1N

Staden von oben - en uppföljning

Att åka upp i Kaknästornet med den smala klaustrofobiska hissen, för att sedan stiga ut i restaurangen med den vida rymden och den magnifika utsikten - det var faktiskt en rätt häftig upplevelse!

Här äter Vera och jag lunch i februari 1971:

Bilderna är så gamla att det är den historiska filmen Kodachrome II (ISO 25) som har kommit till användning. Det var ingen dålig film. Framför allt har den Kodachromes främsta karaktäristika - den för tidens förhållanden extremt höga skärpan, och att färgerna håller sig hur länge som helst vid mörkerlagring.

Ingen vet ännu hur gammalt ett Kodachromedia kan bli med färgerna väl i behåll. Det finns gott om fint bevarade diakollektioner från 1930-talet.

Staden von oben

Vem plåtar i mellanformat 6x6 med 500 mm objektiv?

Jag gjorde det faktiskt en hel del i gamla tider. Här har jag tagit mig upp i Kaknästornet på 1980-talet - Stockholms mest magnifika utsiktspunkt. Jag tänkte mig lite tjusiga höstbilder över staden. Numera är det tyvärr stängt för allmänheten.

Det var alltså ingen hejd på den fotografiska entusiasmen. En mellanformatare med ett 500 mm objektiv är inget som man stoppar i fickan.

Att fotografera på mycket långa avstånd med ett kraftigt teleobjektiv möter sina speciella problem. Vi har stora mängder luft mellan motiv och kamera. Den luften innehåller stoft och andra föroreningar, liksom skiktningsfenomen och luftbrytningar. Därför väntade jag in den mest perfekt klara höstdagen, en dag med en lätt och stadig sydvästlig bris - en ovanlig dag i Stockholm.

Perspektivet kan spela lustiga spratt! Det handlar ju här om ett litet motivutsnitt långt, långt borta - detaljer som ögat normalt inte noterar till sina inbördes relationer. Det långa teleobjektivet lyfter fram saken, och säger oss att riksdagshuset ligger hitom slottet - när det i verkligheten är tvärt om.

Fundera nu på den saken, ni som känner Stockholm...

Objektiver är ett Orestegor 5,6/500mm tillverkat av Meyer Optik i Görlitz. Det står fortfarande kvar i mitt vitrinskåp (eller bredvid, eftersom det är så stort) tillsammans med den övriga utrustningen för 6x6 - en utrustning som inte har varit i användning på åtminstone 20 år, men som jag gillar att ta fram och titta på emellanåt.

Färger á lá Karamell

Oktober månad är just avslutad. Det är en årstid när bloggarna här på FS brukar visa tjusiga höstfärger prunkande i "Colore Caramello" - men det har inte synts så mycket sådant den här säsongen. Kanske har färgerna varit lite matta i år? Åtminstone här i Stockholm har det varit den tendensen.

Därför visar jag en Kodachrome 25-svit från gamla tider, nämligen oktober 1978. Då var färgerna i sin ordning!

                                                            Sippa i höstskogen.

                                           Även fotografen fick vara med.

Någon kanske tror att jag har dragit lite väl häftigt i spakarna?  Inte alls - inga färger är digitalt förstärkta. Om man tittar på dom bilder där det förkommer hudtoner kan man se att det förhåller sig just så. Inga andra digitala manipulationer har gjorts - annat än lite modulering av ljus och kontrast för att stämma av efter skanningen.

Kodachrome är en film känd för sin kraftfulla färgåtergivning i rödspektret. Ofta behöver man efter skanningen plocka av lite färgmättnad, men här ville jag ha just färg - och att slå av på färgmättnaden skulle vara mesigt i sammanhanget... :-)

Zeiss japanprojekt Contax RTS var med ute i höstskogen. Den kameran var min ständiga kompanjon i runt 20 år.  Zeissobjektiven i systemet är till sin sammanvägda återgivningsprofil svåröverträffade än i dag.