1968
Året var 1968, alltså för 54 år sedan. Det här är min generation, och när jag i dag visar bilder på vad som hände det året för många av mina generationskamrater - så skruvar dom generat på sig och vill gärna byta samtalsämne.
_________________________________________
Farbrorn och tanten fattade inte vad det var frågan om - och det gjorde nog inte jag heller
På span efter klassfienden...
Denne man gick inte att provocera
Någon av kommittéernas mångfald redovisar sina slutsatser
______________________________________________________
Jag började fotografera året 1965, och 1968 hade jag just gått över till småbildsformatet från bälgkameror i 6x6.
Utrustningen för dagen är gamla grejer som jag kunde köpa rätt billigt vid den här tiden. För reportaget svarar en Contax II med Sonnar 2/85 utan antireflexbehandling. På kamerahuset satt en universalsökare av revolvermodell - allt från 1930-talet. Det gick (och går) att ta sig fram även med sådana grejer. Jag var vid denna tid en studerande med mycket begränsade resurser.
Och inte blev det väl så mycket bättre av att jag i klädsel, hakprydnad, brillor och frisyr var på pricken lik den där killen som enligt din text "redovisar kommitténs slutsatser". Fast inte trodde jag ens på den tiden att en kommitté skulle kunna åstadkomma några "slutsatser". Möjligen "kompromisser", men inte i det klimat som rådde då...
Och min fotoutrustning var inte mycket att skryta med heller. ;-) Fast, jag hade en liten Tessina på ett armband, men då blev man misstänkt för att vara Säpo-agent....
Bra bilder överlag här, Peter.
Mvh
Fredrik
Och ja - det är en intressant tanke du för fram!
Minns den rörelsen från skolans samhällskunskap. Jag hölls med modellbygge och DXing på den tiden.
Fina bilder.
För min del var det nog närmast en rad tillfälligheter som ledde till att jag inte gick på detta.
Min favoritbild är tanten och farbrorn av den äldre generationen som står helt förvirrade och undrar om världen har blivit galen?
Bra, ofta utmärkt fototeknisk kvalité. Vilket tidsdokument!
Och ett dokument som väcker minnen och känslor!
Med tanke på att jag var helt nybakad som fotograf, hade en haltande utrustning med ej antireflexbehandlad optik och en slutare som gav tider som stämde dåligt - så tycker jag nu, över ett halvsekel senare, att det föll rimligen väl ut.
Men Björn, du får nog aldrig Stalinpriset (eller döpte inte Myrdal om det till Leninpriset?).
Suveräna bilder! Jag var inte tillräckligt gammal för att vara med i demonstrationer 1968 (men jag hade börjat fotografera). Numera är jag för gammal för att gå med i demonstrationer. :-)
Du har fångat många situationer som vi numera nog tycker kan vara lite dråpliga, men då var det blodigt allvar.
Vi trodde ju att vi visste allt, var vetenskapliga och sisådär. Just det enkla budskapet med klara och tydliga utpekade fiender gjorde det möjligt att mobilisera såsom det gjordes.
Även jag fastnade i några år och det var svårt att ta sig ur, men även detta gjorde man med besked...
En liten tanke - just psykologin hos typerna i dagens gäng som har så förtvivlat svårt att dra sig ur det de håller på med har troligen likheter med vad många av oss upplevde under "uppvaknandet" och "normaliseringen" på den tiden.
Det ligger nog mycket i din analys. Skall man nu vara lite elak, så kan man börja göra jämförelser med delar av dagens klimatrörelse (Greta-delen eller så...).
Och det där med svårigheterna att dra sig ur på den tiden: Det kallades ju inte Vietnam-nam för intet.
Ett fint tidsdokument du har här, Peter. Kanske du kan hitta ännu fler bilder från den tiden och göra ett projekt av det hela?
Skrämmande egentligen hur svenska ungdomar, barnfamiljer och även äldre svenskar kunde på gator och torg i slutet av 60-talet och hylla Mao Zedong, en diktator som har flera miljoners människoliv på sitt samvete. Och att man t o m kunde få de små barnen att bära skyltar med Mao Zedong, Josef Stalin och andra av historiens största massmördares ansikten på.
Kanske man inte visste så mycket vid tidpunkten då bilderna är tagna, 1968? Eller att man kanske förträngde det för att man så gärna ville tro på att Kommunismen är god, och att det är USA och Kapitalismen som är ondskan? Men hur som helst, viktigt att man visar hur det var i Sverige på den tiden.
Svåra frågor. Året 1968 hade väl Mao ännu inte avslöjat sig. Hans blodbesudlade händer var ännu inte riktigt synliga. När det gäller dom andra herrarna så visste den som ville veta - andra inte. Ungefär som med nazisterna efter 1942-43.
1968 var jag 12 år så för ung att protestera då men ändå djupt påverkad, minns ett program på TV ngn gång efter 73 när man berättade om stadion i Chile och Victor Jaras krossade händer...det förde mig ett par år senare till en källare i Alviks villakvarter där "Chilekommitten"(??) höll till, jag ville ju vara med och vara en av de som brydde sig.Ingen brydde sig om mig och jag åkte hem lika ensam som jag kom...några år senare står jag på Hötorget den 1:a maj och lyssnar på VPK.Dina bilder här känns som det mötet. Det var slutet för mig, med stormöten och tron på såna här massrörelser Som bygger på att dela upp oss i de goda och de onda.....den energin den kraften, den var förförisk MEN det kändes som att stå på ett möte i Tyskland under nazitiden.
Hälsningar, Bjarne
Jo, när jag skannade och bildbehandlade hamnade jag plötsligt tillbaka till 1968 - satt med tom fjärrskådande blick en lång stund... :-)
I händerna på rätt person så kunde kamera, optik och film som var gamla redan på 60-talet verkligen leverera hög kvalitet.
Fint att få se.
Tack
J O