Äntligen! Vilket lyckorus!
Jag är nog inte ensam om att ha drömmar om vad jag vill fånga på bild. Även om detta djur inte är ett ovanligt eller sällsynt djur så är det verkligen ett möte jag och maken längtat efter. Vi var i Särna en sväng under semestern i somras. Då tar vi alltid ett par turer till Fulufjällets nationalpark. Favoriten att träffa där är lavskrikan. Vägen till nationalparken bjuder på en del vilda möten ibland och ibland ser vi inte till någon varelse alls.
Vid en kurva har en katt valt att vila vid vägen, bromsar in och den lunkar in vid en liten stuga. Lite senare tänker jag, är det ännu en katt vid vägen? Men inser snabbt att det är en tjusig räv. Räven verkar målinriktad och springer längst vägen med ett byta i sin mun. När jag får chansen att stanna till vid en trygg plats så kliver vi ut. Räven kommer då mot oss, ställer sig vid skogsdungen och lägger ner sitt byte. "Låter oss" ta några bilder och tar sedan upp bytet igen och fortsätter efter vägen. En bil kommer i hög hastighet och jag ber den sakta in. Föraren stannar till och jag säger att hon kommer stöta på en räv så hon får gärna köra lite lugnare. När vi kommit in i bilen och börjat köra så ser vi samma bil, i låg hastighet och räven som springer efter vägen för att sedan svänga ner in i skogen. Jag tror vi var flera som var glada över detta möte. Även om vi sett till rävar vid flera tillfällen så har vi aldrig fått uppleva just detta. Lyckoruset infann sig. Först när jag börjar kolla på bilderna inser jag, vilket lätt kan hända att jag inte kollat över inställningar och hur den starka solen blivit som ett filter. Men när en får en chans som kan vara över i vilken sekund som helst så kommer jag hellre hem med några bilder än med inga alls.
Vilket möte drömmer du om eller har haft?
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
Vi har två rävar som kommer till vår tomt så gott som varje dag och ändå har jag bara lyckats få några få bilder på den ena, inga bra och så här vackra utan då den såg lite skabbig och tunnhårig under vårfällningen. Ingen bild att skryta med.
Trots att de kommer ända fram till huset och vi kan stå i fönstret och titta på dem så är de så skygga att om man är ute drar de iväg som en rem.
Har provat att sitta på pass med kameran, men rör jag så mycket som ett finger är de borta.
Du hade både tur och skicklighet att få till fina bilder.
Tack för att du delar med dig och jag hoppas att rävarna en dag bjussar på en möjlighet :)
Vänligen Maria
Hälsn!