När det väl blir bra, då blir det bra...
Jag beslutade mig för att lösa det här med min svacka som jag upplevde att jag hamnat i, testade inställningar, kollade av bilderna hela tiden för att se var fokus hamnade, om jag behövde byta vinkel, var ljuset landande osv. Jag fotograferade fyra av sju dagar under förra veckan, två av dagarna var mer intensiva och jag valde att spendera tid i Örebro då jag tycker att det finns sådana möjligheter där. Jag ska vid ett senare inlägg bjuda på bilder av vadare och mindre hackspett men detta inlägg tillägnar jag den gåsfamilj som lät mig ta flera bilder på deras fjuniga ungar.
Jag åkte med min sambo Björn rätt så tidigt till Örebro i lördags och vi observerade rätt snabbt att flera gäss hade fått ungar till vår stora glädje. Just på detta ställe kunde vi inte komma tillräckligt bra till för att slippa fota från ett stående perspektiv. Försökte men det blev inga klockrena bilder, när vi var klara vid första stället tog vi oss till en annan del av området och där finner vi ett par till familjer. Jag bestämmer mig för att testa, båda jag och min sambo (som även fotograferar) lägger oss på gräset för att inte skrämma eller stressa gässen. En familj bestämmer sig att komma upp från vattnet och jag märker rätt snabbt att jag vill ha ett annat ljus på ungarna då jag inte kan avgöra om det kommer bli ett bra resultat i första läget. Jag kryper och ålar runt lite och finner en bra plats. Föräldrarna uppfattar mig inte som något hot då de låter deras ungar komma mig rätt nära. Men som det är med fotografering på offentliga platser, en är sällan ensam och en joggare bestämmer sig för att stanna upp, gå rätt klumpigt mot dem för att ta en mobilbild och stämningen ändras lite såklart. Jag hade dock fått en del bilder jag trodde skulle fungera när jag ser att de bestämmer sig för att gå upp vid en stig. Placerar mig på marken igen, bland alla möjliga kryp, men hade ju redan legat på våt mark med fågelbajs så vad gjorde det. Åter igen så var jag inget hot och fick njuta av hur fågelungarna sprang mellan sina föräldrar som stod på varsin sida av stigen. Under denna tid hann både joggare och ett annat sällskap passera, de fick inte samma förtroende utan ett argt fräsande. Jag kände mig otroligt tacksam för möjligheten. Det är trots allt viktigt att komma ihåg att visa respekt och ödmjukhet. Bättre belöning än såhär kunde jag inte ha fått!
🙂
Hälsn!
Vänligen
M
Gullighetsnivån är mycket hög i dina bilder. Bra plåtat.
Ha det bra
Bob
Vänligen
M
Måste nog ut och leta rätt på några får att få lite bilder också :)
Mvh
Fredrik
Det är nästan svårt att ta in att dessa kommer vara kaxiga, låta en hel del och ha rediga vingar.