Här kan du följa med mig i mina tankar innan, under och efter fototillfället...

Det här med obekväma positioner vid fotografering...

Jag måste erkänna att jag tvingar på mina nära och kära historier gällande hur klurigt det kan vara med att få till en bild och nämner även att det inte är speciellt glamouröst.

Denna padda hittade jag utanför gäststugan hos min mor och hennes sambo, i Särna. Hade precis ätit frukost och gick runt i pyjamas, satte mig på en bänk och njöt av omgivningen. Av en slump kollar jag ner på marken och till min lycka får jag syn på denna otroligt fina padda. Någon minut senare ligger jag på kalla stenplattor på marken och har det där ruset jag i mitt tidigare inlägg nämnde. Efter att jag fått några bilder upptäcker jag att paddan har en envis myra som bitit sig fast på ena benet, försöker få bort den och sedan tar sig paddan ner i ett svalt hål vid gången. Såg den inte igen, det kändes dock som att det var meningen att just vi skulle mötas.

Både innan och efter denna bild är tagen har jag (ni känner säkert igen er) förvånats över vilka positioner en kan inta för en bra bild, kroppen kan krampa, skaka, vikten från utrustningen har nästan fått mig att grina (mitt egna fel som mer än sällan använder stativ), vatten som tagit sig in i skorna, marken som kyler ner ens kropp, mossan som blöter ner ens knän osv. Ett tillfälle som jag fortfarande minns väl var när jag låg i ett gömse i Holland för att få syn på kungsfiskaren. Fem timmar i samma position och ni kanske har precis som jag tänkt, jag rör mig lite bara, det blir säkert bättre för kroppen då men det har visat sig motsatsen. Ett annat var när jag fotade en mus i skogen för några veckor sedan, hade bra kläder och en sten att luta mig mot och vila kameran på. Hade även lagt ut sittungerlag under knäna. Visade sig dock inte hjälpa, det var en tålamodsprövning, vilket det ofta kan vara när det fotograferas, blöt om knän, hela framsidan av kroppen och självklart satt jag inte så bra så att kroppen började värka. Jag fick dock den bilden jag ville ha. Det är väl därför jag fortsätter utmana min kropp, mina kläder och min utrustning, för när det blir bra, då är det alltid värt det. Kan tillägga att min kamera samt kamerarem luktar skog sedan det tillfället.

Det händer även att jag fotograferar motorsport, då gäller det även där att hitta de optimala positionerna för att få till de bilder en önskar. Skillnaden på att fota en padda är att alltid vara beredd på att kunna ta sig snabbt från platsen då däck, däckrester, grus, gegga, bildelar eller en fordon kan komma för nära. Jag kommer gärna hem med bra bilder och hel utrustning.

Sittunderlag bär jag oftast med mig, har skaffat vadarstövlar för grodsäsongen och har avklippta regnbyxor som skyddar kameran när en regnskur överraskar en. När det kommer till motorsport använder jag mig alltid av aktiva hörselkåpor och varselväst. Känner jag mig själv rätt så kommer jag fortsätta upptäcka hur nära det var att jag satte mig i någon form av djurbajs eller skrika högt i bilen när jag inser att stativet ligger kvar hemma!.

 

Inlagt 2017-04-21 14:57 | Läst 1449 ggr. | Permalink
Oh, jag tycker så mycket om ögonen på grodor och paddor. Annars kräver det, som du säger, en del märkliga positioner för att få en trevlig bild. Hade därför stövlar och överdragsbyxor (men leringrodda knän) ute idag, men just idag när jag låg ner var det riktigt skönt. Mjukt, svag vind, fågelsång och blommor överallt i skogsdungen. Men det är rätt sällan, utanför dungen rev vinden i blommorna, höll på att välta mig och överröstade all fågelsång. Men visst kastar jag mig platt på marken ofta, det kan bli ganska blött när det är vått i gräset.
Svar från Retrocolor 2017-04-21 15:19
Visst är det något magiskt med deras ögon! Det lät ljuvligt och ibland är det rätt trivsamt, det håller jag med om.
Hoppas du fick med dig lite härliga bilder hem och att du får en strålande helg!
Paddor är fantastiskt fina djur och då glömmer man lätt bort det blöta och obekväma. Jag glömmer helt bort att jag fryser när vi dyker om jag hittar en fint motiv. Men jag brukar bli påmind efter ytterligare 10 minuter i fyragradigt vatten.
Hälsningar Lena
Svar från Retrocolor 2017-04-22 07:58
Det är ju lätt att en får tunnelseende och hamnar så mycket i nuet, fast det är väl tacksamt för annars skulle vi väl vara mer hindrade i vårt fotograferande. Häftigt att du fotar på en nivå som kanske är lite mer ovanlig :)
Hur blev det så? (nyfiken)
Önskar dig en trevlig lördag :)
He he, bra beskrivning på hur det kan vara med denna hobby.. numera med stigande ålder drar jag mig för att kräla runt, man kanske aldrig kommer upp igen.. :-) Men får man en idé så får man.. Såna bilder brukar också bli extra bra! Kul!
Hälsn!
Svar från Retrocolor 2017-04-22 08:00
Det är inte alltid jag kommer upp faktiskt, ibland får jag sitta och vänta tills min sambo fotat klart så att han kan hjälpa mig upp ;)
Önskar dig en strålande dag!
Fin beskrivning hur det är att kräla fram på mage i blötan,just då känns det inget men efter är det inte så mysigt.Håller med Jan Ehrsson inte säkert att man kommer upp igen vid högre ålder,har därför införskaffat en trebent utfällbar pall ett utmärkt hjälpmedel,det var en fin bild på paddan
Trevlig helg hälsar Tommy
Svar från Retrocolor 2017-04-22 08:02
Vi har också skaffat sådana pallar och försöker använda dessa när nivån fungerar. Ibland vill jag ha marknivå och då har det kräla runt som gäller. Händer ofta att jag glömmer bort att jag inte är ensam och när en vänder sig om brukar jag bli påmind om att andra också är ute i naturen.

Ha en underbar dag Tommy!
Jag gillar det där med vinklingsbar display. Har ingen just nu, men saknar den detaljen från tidigare kamera. Den underlättade iaf under macrosäsongen 😀
Svar från Retrocolor 2017-04-22 07:56
Jag förstår dig helt! Hade mer än gärna haft det med på mitt kamerahus men nu har jag bestämt mig att ha mitt hus tills jag tvingas att byta. Hoppas du får en fin helg Magnus!