tröttbakis och efter-stressad

jag har ju redan berättat att jag inte har någon stresstolerans - alls. den senaste veckan har jag och hunden varit mer aktiva än vi vanligtvis är inom en månad. i torsdags var vi ju iväg till sala, i lördags träffade vi mina två tjejmodeller, och igår var det fotokurs. idag har jag tvättid, och i morgon ska vi iväg och fika med en gammal kompis (ska försöka övertala honom om att jag ska fotografera honom och hans mamma).

idag är vi hemma, och både jag och hunden är fullständigt utslagna. jag är så vansinnigt trött i både kroppen och skallen, att jag nästan smäller av. jag borde ställa mig på yogamattan i kväll, så jag hoppas verkligen att jag orkar det.

här har ni en bild på hunden - det här är boyo, min stora, svarta, håriga karl :D

det här är en sån dag när det är ett under att jag lyckas ta mig ut med hunden. tursamt nog är vi lika trötta båda två, så det blev en rätt kort promenad - som ändå tog rätt lång tid, eftersom jag tog med mig kameran fast att jag egentligen inte orkade. :D men trots att jag var så trött, fanns det rätt många bilder som bara låg och väntade på att bli plockade.

tar med några bilder från gårdagens kurstillfälle också. det var rätt fint ljus igår, om man bortser från att det var väldigt mörkt. det var oerhört svårt att få till nån skärpa, eftersom slutartiderna blev längre än vad som är rimligt, iaf för mig. det var lite småtrist, men jag fick iaf ihop några stycken som funkade.

jag undrar ibland vad jag ska göra med alla höstbilder jag producerar. eller; jag undrar vad jag ska göra med de bilder jag producerar just nu, oavsett om det är rena höstbilder eller ej. men jag tänker att om jag ska fortsätta hålla fotokurser, så är det bra att ha lite tydliga exempelbilder.

det här är ju till exempel en alldeles fantastiskt bra exempelbild på hur man kan skapa en kvadrat i bildytan. ibland blir jag lite fascinerad över att en del verkar tycka att det är så svårt, men jag antar att det bara handlar om ovana att se på ett särskilt sätt. och jag lär ju inte vara ensam om att ha geometriska former i bakhuvudet när jag tittar och tänker i bild.

igår på fotokursen ägnade vi oss åt att placera motiv i olika grunder - förgrund, mellangrund och bakgrund, och att lägga skärpan på ena eller andra stället. hela syftet är att öva på att skapa djup. första uppgiften vi gjorde, var som bilden ovanför och under - att hitta löv, grenar eller nåt annat, och sätta fokus på det och få oskärpa i bakgrunden.

den här bilden ovanför blev jag väldigt förtjust i. jag har ingen aning om vad det är för något, men jag gillar känslan av förfall, gråskalan som blir i svartvitt, formen, och oskärpan i bakgrunden. det påminner mig om hur kul det vore att ha lite häftigare objektiv än de jag har. det skulle inte sitta fel med en bländare på 1,4 - det här är 5,6 eller möjligen 5.

ett annat sätt att skapa djup i ett fotografi är att placera en pryl framför en annan. här har vi en sten som var så lämpligt formad att jag kunde lägga skärpan på en del och få den andra delen oskarp. bilden må vara simpel på sina vis, men jag gillar den faktiskt mer än jag trodde att jag skulle.

och angående det där med mängden höstbilder; jag har ju tänkt i si och så många år att jag vill fotografera hösten, men det har inte blivit av. därför tänker jag att nu när jag faktiskt gör det, så lär jag ju passa på. hösten är ju trots allt både föränderlig och förgänglig. snart har den passerat, och det vore ju synd att låta den gå in i minnets dimmor utan att föreviga så mycket som möjligt av den.

så struntsamma att det säkerligen finns biljarder med bilder av höstlöv runtom i världen - vad gör väl en till? just här blev jag så förtjust i de små löven som är så dekorativa på de större. den är fin i färg också, men jag tror att jag håller mig till svartvitt så långt det går.

fotografiska övningar

eftersom det är så många år sen jag var aktiv här på fotosidan, vet ni inte om det - men jag har ägnat oerhört många år åt att INTE fotografera porträtt särskilt ofta, och i stället ägnat mig åt att fotografera framför allt natur. och när jag säger natur, menar jag inte natur sådär som man tänker sig "naturfotografi", utan natur utifrån mitt barndoms-jags förkärlek för magiska varelser som bor i skogen.

det har alltså blivit många detaljbilder, ofta och gärna på träd, löv, trädrötter och så vidare. det är i mångt och mycket det jag har byggt mitt bildspråk på - och jag är dessutom väldigt förtjust i det. ovanpå det, tycker jag också att jag är rätt bra på det.

men nu när jag hittat tillbaka hit, märker jag till viss del ett skifte i vad jag letar efter när jag går upp i skogen med hunden. det är en skog jag fotograferat väldigt, väldigt mycket i, och medan jag är lite smålöjligt förtjust i nämnda trädrötter, löv osv, så har jag länge tänkt att jag skulle behöva öva mig på att fotografera lite större vyer. och med större vyer menar jag inte-närbilder. :D

det finns iofs flera saker jag behöver öva mig på. en sådan sak är att göra fotografier med starka färger till svartvitt, utan att det blir alltför rörigt. hösten är bland det vackraste jag vet, men höstlöven som gör sig så bra i just färg, har en tendens att bli lite väl kontrastrika i svartvitt. för mig blir det lätt ett gytter av grått, svart och vitt, och jag tycker ibland att det kan vara svårt att se vad tusan det ÄR, just för att det är så gyttrigt. 

så jag har börjat ägna mig åt lite annat än närbilderna som jag är så förtjust i. min grundtanke är fortfarande densamme - det har med skogsmagi att göra, med hemliga stigar, att förfölja och bli förföljd, att smyga och inte bli sedd, osv, att göra. den enda skillnaden är att jag nu försöker hitta utsnitt som innefattar lite mer miljö än jag är van vid.

skogsdrottningens höstkrona

jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om mina ansträngningar ännu. det ser rätt ok ut, men jag tror att jag behöver öva betydligt mer innan jag kan säga att jag är helt bekväm med det jag gör.

i övrigt kan jag säga att jag är helt slut i både skallen och kroppen sen gårdagens äventyr. det är nackdelen med att ha den där icke-befintliga stresstoleransen. det går åt absurda mängder energi att ta sig iväg på minsta äventyr.

fast jag ska erkänna att jag HAR fått en nytändning på just porträtt. jag pratade med en av tjejerna jag ska fotografera i morgon (en av mina bästa väninnor), och sade att det här är liksom bara början.. hädanefter får man leva med att stå modell vid min minsta nyck. :D :D :D

men tills i morgon så får både ni och jag titta på de här bilderna. och det gör ju faktiskt inte ont, det heller. även om det är ovant att välja bort detaljbilderna till fördel för större scenerier, så tycker jag ändå att det är helt ok att titta på. om inte annat hoppas jag att det kommer att utveckla mitt bildspråk och mitt sätt att se utanför detaljerna en aning, och då är det ju inte bortkastad tid.

när inspirationen tryter

idag var det dags för ytterligare en träff med mina fantastiska kursdeltagare. jag har verkligen haft en enorm tur - det är en helt jävla fantastisk grupp, och vi har SÅ trevligt tillsammans. jag kunde verkligen inte vara mer nöjd än jag är - det känns så lyxigt.

det som känns lite mindre lyxigt är när (även) jag har dagar där inspirationen verkligen tryter. idag är en sådan dag. vi var till stans friluftsmuseum, där det finns oerhört mysiga miljöer. jag har fotograferat rätt mycket här genom åren, och det kanske är därför jag inte kände mig så inspirerad. dagens kurstema var "ram-i-ramen" - att rama in något i bilden med hjälp av något annat. och.. been there, done that, ur de flesta perspektiv jag kunnat hitta, just på det här stället, so many times before.

när jag kom hem, tömde ur kameran och började titta på bilderna så kände jag verkligen ingenting. normalt sett brukar jag känna iaf NÅNTING, men näh. det var helt tomt i känslorna. alltså, jag ser ju att bilderna är helt ok, men jag känner verkligen inte ett skit för någon av dem - och det brukar jag göra.

samma sak hände mig igår. jag var ute en kort sväng med kameran med mig, och visst.. bilderna blev ok, men jag kände mig ändå besviken när jag tittade på dem. hur skumt som helst.

men jag misstänker att det beror på att jag vände dygnet för ett par dagar sen - och jag är för gammal för att det ska vara ok, numer. förr kunde jag vara vaken 24 - 36 timmar flera gånger i veckan utan att det störde alltför mycket, men det funkar inte längre. jag blir tröttbakis i upp till nån vecka, tio dagar. och dessutom blir jag lite skum i skallen, så jag gissar att det är vad som spökar just nu.

jag tror att det jag skulle behöva göra är att bege mig till något ställe där jag antingen inte varit på, eller iaf inte varit så mycket. jag tror att jag vill ha lite NYTT att se, och att fotografera. och tack och lov - jag har börjat planera inför fortsättningskursen i vår, och i den planeringen ingår det en hel del fotograferande. jag ska berätta mer om det i ett annat inlägg, dock.

bilden här ovan har inte jättemycket att göra med den här veckans kurstema, dock. det är en av friheterna man kan ta sig som kursledare (det är iaf så jag bortförklarar mig inför deltagarna :D ), att inte behöva hålla sig till dagens tema. den här bilden har dock ett annat tema som vi ska ägna oss åt om ett par veckor, som jag kallar "dragkamp". det handlar om när två linjer/riktningar möts och det uppstår någon form av konflikt eller dragkamp. jag vet att jag har kommenterat ett par bilder här på fotosidan, med just sådana konflikter i en linje. det är inte alltid uppenbart vid fotograferingsögonblicket, utan det är något som iaf jag själv oftast upptäcker när jag tittar ordentligt på dagens bildskörd.

jag avslutar dagens inlägg med en bild på en ursnygg tupp som traskade runt med sina hönor. jag hade med mig min hund, som bröt ihop fullständigt och trodde att han skulle få.. ja, man vet inte riktigt vad han trodde att han skulle få göra. det är en stor, fet #facepalm på den. han skällde ut nämnda tupp och hönor rejält. för att inte tala om hur han skällde ut hästarna som promenerade förbi på lite avstånd. det var så jag fick skämmas för hundskrället. tur för honom att han är söt. ^^

och vet ni vad? nu när jag har visat er några av dagens bilder, så känns det faktiskt lite bättre.