Jag är till salu

Hej hej kära läsare!

Jag kastar mig än en gång över bloggtangenterna i tron att jag har något att berätta. Denna gång är tankar sprungna ur en utställning som pågår i Göteborg. Det är http://www.thephotogallery.se som i de gamla artilleristallarna på magasinsgatan ställer ut ett urval fotografier av mer eller mer kända fotografer. Jag har ynnesten att kunna besöka denna utställning dagligen under vardagarna och har under varje besök sett, hört och insett nytt för varje gång jag varit där. Det är en klart sevärd och kompetent utställning med fotografier som alla är till salu.

Det är denna sista del gällande värderna som slog mig först och störst den första dagen. Jag börjar med att erkänna att jag inte är särskilt bevandrad i samlarkulturen kring fotografi men är samtidigt inte obekant med att det värderas högt i vissa lägen. Dock så blev jag förvånad över den generella prisbilden och i vissa fall över hur högt en bild värderas. Visst, jag vet att världens dyraste (och enligt vissa, fulaste   ;-) ) bild såldes för 29 miljoner, typ. Visst, jag är medveten om att bilder som produceras i begränsad upplaga av kända fotografer/konstnärer betingar ett relativt högt pris per kopia. Visst, jag erkänner att jag var lite naiv men att fotografier såldes för dessa priser under sådana relativt lättsamma former var en liten överraskning för mig. Utöver denna första lilla överraskning så visar det sig att det är inte speciellt svårsålt för den delen heller. Det finns kapital som placeras i dessa fotografier och en stilla undran är väl om det är väl investerade pengar om man har andra intressen än det rent estetiska. Vad vet jag, den branschen är jag urdålig på men jag har numer nya mål i sikte, jag skall innan mitt frånfälle ha sålt en bild för minst 200.000 kronor  ;-)

Utställningens huvudattraktion är Terry O´Neill, en brittisk fotograf som sedan tidigt 50-tal fotograferat främst kändisar som jag förstår det. Var inte bekant med honom till namnet innan men är lite betuttad i hans verk nu. Det finns närvaro, respekt, tillit och professionalism inbakat i en klurig humor runt hans bilder. Jag fastnade för ett porträtt av Roger Moore i karaktären som James Bond under filmen Live And Let Die som i all sin enkelhet visar varför Roger Moore är den enda James Bond. Denna bild, som kostar sina modiga riksdaler på utställningen, finns även att beställa på Gettys images (sic) och länken till den sidan är här: http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/british-actor-roger-moore-posing-with-a-gun-early-1980s-news-photo/73064053

Inspirerad av denna bild embarkerade jag min lilla hemmastudio för att med min rekvisita skapa en .... tja, homage (som det heter på engelska) till Terry. Fotografiet som föddes ur denna inspiration till denna "homage" visas nedan. Jag lägger även en kopia av denna min bild under min kollektion Konceptuella Självporträtt här på fotosidan för Er som önskar se den i bättre format. Bilden kommer, när det blir dags, att tryckas i ett enda signerat exemplar i storleken 100x70 cm. 

Det är inte så mycket mer att skriva eller säga här nu. Jag fortsätter min fragila vandring avstämplandes nya avtryck i de dammfyllda fotspår av de som tidigare har korsat och i framtiden korsar min väg. För er som önskar investera i en högst osäker ekonomisk placering och kanske en värre estetisk så är alltså nedan fotografi till salu, ett unikt exemplar, signerat och monterat för det facila priset av 200.000 kronor  ;-)

Lev väl.....

Nu är det en bok... nästan

Hej hej kära läsare!

Jag har i tidigare blogginlägg visat utdrag ur mitt lilla projekt "Bilder om Tankar och Tankar om Bilder". Några av Er läsare har efter att inmundigat dessa inlägg påtalat en önskan att få ta del av hela projektet, vilket i min stilla förhoppning är menad som bokform, och nu finns en möjlighet för Er att göra så. Jag har anmält mitt projekt till Sverigeboken.se och projektet har blivit utvalt som en av 10 finalister i deltävlingen Öppet tema. Ni kan se mitt bidrag (http://www.photohome.se/solice?destination=loep2%2Fcategories%2F221%3Ffeatured%3D1665#/showbook/1665) och njuta av de 9 andra bidragen på sidan www.sverigeboken.se. Den lilla haken är dock att själva visningsformatet är i minsta laget så texten kan vara svårt att tyda tyvärr, men det går. Kanske man kan fippla lite med skärmupplösning eller något. Vilket som, för Er som behagar besöka sidan önskar jag trevlig läsning.

Jag har undersökt lite det här med bok och publicering. Det var under den processen när jag kämpade med alla nya begrepp kring publiceringar, egnabokutgivningsförlag, format, boktyp och jag vet inte vad för information som passerade när jag snubblade in på sverigeboken.se. Själva idén tilltalade mig, temat passade och jag fick en chans att se hur boken kan te sig om den nu skulle komma i tryck. Samtidigt så hoppas jag ju naturligtsvis på någon typ av återkoppling, kritik eller liknande från Er läsare som kanske kan höja kvaliteten i en eventuell slutlig utgivning. Spännande!

För att kittla Er nyfikenhet publicerar jag nedan en totalt fristående del i temats anda. Texten har legat i min byrå ett bra tag medans bilden togs alldeles nyligen och jag såg dessa två alsters omfamning i samma ögonblick som bilden skapades. För mig är det en skön känsla när det känns så rätt......

(Bara för att förtydliga så har personen på bilden inget med texten att göra.)

Lev väl

//Peter\\

 Din kind

Inte

i mobbens gatlopp

Inte

när dom misshandlade min kropp

Inte

i vänners svek

Inte

under ondskans smälek

Inte

i förnedringens avgrund

Inte

slag

Inte

påkar

Inte

stenar

Inte

sparkar

som hamrats på mig under mobbens förbund

har gjort mig så

ont

som den tår vilken rinner utmed

Din kind

Göra en Strömholmsk

Hejhej!

På vägen hem från arbetet idag påträffade jag en liten varelse på marken. Jag stannade till i det att både en tanke och ett fotografi kom för mig. Fotografiet är Christer Strömholms bild på en död hund, ganska illa åtgången. Tanken var vilken likhet det låg i bilden jag hade framför mig av den lilla varelsen och den bild jag hade i huvudet av Strömholms fotografi.

Christer Strömholm behöver ingen närmare presentation och hans gärning är väl odiskutabel. Hans bilder har varit och är en inspiration. Denna tanke om likheten fick mig att fotografera den lilla varelsen och försöka efterlikna stilen och känslan mot den bilden jag hade av Strömholms fotografi. Nedan bild är resultatet av den lilla övningen/utmaningen. Gör inga anspråk på att den skall besitta något större värde annat än att kittla betraktaren till egna tankar om nutida bilders relation till stora mästare.

 Väl Mött

//Peter\\

Hassleblad Centers bibliotek

Hej hej igen!

Jag har ett litet tips som relaterar till Hasselblads Center. Då regnet verkligen stod som spön i backen när jag skulle lämna Tuijas utställning på Hasselblad Center gjorde jag mig den tjänsten att vänta ut regnet och besöka de andra delarna av konstmuseet i Göteborg. Efter att irrat runt lite i i katakomberna hamnade jag till slut på Hasselblad Centers bibliotek. Vilken pärla som jag inte kände till innan dess. Ett relativt litet rum sprängfyllt med böcker om och av fotografer, fotografi och det som tangerar fotografi. Man kan inte låna hem böcker därifrån men alla är välkomna att besöka bi(ld)blioteket, stanna en stund och bläddra, läsa, studera och njuta av det massiva utbudet. Jag hade ingen aning om den här guldgruvan men jag tackar vädergudarna för deras sanslösa attack med slagregnet vilket fick mig att irra. Det oplanerade har många gånger oväntat god frukt i dess korg. Har Ni tid över, gör ett besök på Hasselblad Centers bibliotek!

Väl mött

//Peter\\

Walking trough wasteland

Tuija Lindström

Hej igen!

Jag besökte Hasselblad Center i Göteborg för att ta del av Tuija Lindströms lite retrospektiva utställning. Tuija har från och till varit en aktör i min fotografiska värld. Ett bestående intryck och kanske min första riktiga kontakt med henne kom i samband med en tävling som en fototidning arrangerade (för en biljon år sedan känns det som)  där inbjudna fotografer skulle porträttera Stockholms Stadshus, tror jag det var. Tuija, som var en av de inbjudna,  fick i första skedet sin bild underkänd då juryn inte kände igen byggnaden i hennes ganska mörka, mastiga och egensinniga bild. Juryn ändrade sig efter att Tuija förklarat sig... minnesgoda läsare kanske kommer ihåg händelsen ( jag hoppas verkligen att det var Tuijas bild, att mitt minne inte sviker mig ;-) ). Vilket som, den händelsen visade för mig Tuijas integritet och denna integritet var och är för mig en essens i Tuijas konst.

 Allt som visas var jag inte bekant med, en del nya intressanta bilder och bildserier tillsammans med gammal skåpmat är det. Jag tog mig tid att sätta mig ner för att läsa utdrag ur utställningsboken, en intervju eller samtal  med Tuija som förklarar en del funderingar jag hade, bl a bildserien på gråtande barn. Vilket som, det är en utställning med dels fantastiska bilder, Tuijas porträttbilder tar verkligen andan ur en, och dels mindre intressanta bilder i mina ögon, kort sagt en bra utställning.

En tanke jag fick med mig är kopplingen till andra fotografer, jag tror mig sett att Tuija inspirerats av tidigare mästare i några av sina bättre verk likväl som många fotografer inspirerats av Tuijas bilder. Det är en självklarhet förstår jag men det kändes så närvarande i tiden framför hennes verk. Att se och känna i närheten av originalkonstverk får en att stanna upp, liksom suga in känslan och historien kring foto och dess fotografer.

Ja, det var väl det jag hade attkomma med idag. Är Ni i Göteborg på besök eller bor i närheten så är det väl spenderade 40 kronor plus omkostnader (typ parkering :-) ) för att ta del av Tuija Lindström.

//Peter\\