Jag är till salu

Hej hej kära läsare!

Jag kastar mig än en gång över bloggtangenterna i tron att jag har något att berätta. Denna gång är tankar sprungna ur en utställning som pågår i Göteborg. Det är http://www.thephotogallery.se som i de gamla artilleristallarna på magasinsgatan ställer ut ett urval fotografier av mer eller mer kända fotografer. Jag har ynnesten att kunna besöka denna utställning dagligen under vardagarna och har under varje besök sett, hört och insett nytt för varje gång jag varit där. Det är en klart sevärd och kompetent utställning med fotografier som alla är till salu.

Det är denna sista del gällande värderna som slog mig först och störst den första dagen. Jag börjar med att erkänna att jag inte är särskilt bevandrad i samlarkulturen kring fotografi men är samtidigt inte obekant med att det värderas högt i vissa lägen. Dock så blev jag förvånad över den generella prisbilden och i vissa fall över hur högt en bild värderas. Visst, jag vet att världens dyraste (och enligt vissa, fulaste   ;-) ) bild såldes för 29 miljoner, typ. Visst, jag är medveten om att bilder som produceras i begränsad upplaga av kända fotografer/konstnärer betingar ett relativt högt pris per kopia. Visst, jag erkänner att jag var lite naiv men att fotografier såldes för dessa priser under sådana relativt lättsamma former var en liten överraskning för mig. Utöver denna första lilla överraskning så visar det sig att det är inte speciellt svårsålt för den delen heller. Det finns kapital som placeras i dessa fotografier och en stilla undran är väl om det är väl investerade pengar om man har andra intressen än det rent estetiska. Vad vet jag, den branschen är jag urdålig på men jag har numer nya mål i sikte, jag skall innan mitt frånfälle ha sålt en bild för minst 200.000 kronor  ;-)

Utställningens huvudattraktion är Terry O´Neill, en brittisk fotograf som sedan tidigt 50-tal fotograferat främst kändisar som jag förstår det. Var inte bekant med honom till namnet innan men är lite betuttad i hans verk nu. Det finns närvaro, respekt, tillit och professionalism inbakat i en klurig humor runt hans bilder. Jag fastnade för ett porträtt av Roger Moore i karaktären som James Bond under filmen Live And Let Die som i all sin enkelhet visar varför Roger Moore är den enda James Bond. Denna bild, som kostar sina modiga riksdaler på utställningen, finns även att beställa på Gettys images (sic) och länken till den sidan är här: http://www.gettyimages.co.uk/detail/news-photo/british-actor-roger-moore-posing-with-a-gun-early-1980s-news-photo/73064053

Inspirerad av denna bild embarkerade jag min lilla hemmastudio för att med min rekvisita skapa en .... tja, homage (som det heter på engelska) till Terry. Fotografiet som föddes ur denna inspiration till denna "homage" visas nedan. Jag lägger även en kopia av denna min bild under min kollektion Konceptuella Självporträtt här på fotosidan för Er som önskar se den i bättre format. Bilden kommer, när det blir dags, att tryckas i ett enda signerat exemplar i storleken 100x70 cm. 

Det är inte så mycket mer att skriva eller säga här nu. Jag fortsätter min fragila vandring avstämplandes nya avtryck i de dammfyllda fotspår av de som tidigare har korsat och i framtiden korsar min väg. För er som önskar investera i en högst osäker ekonomisk placering och kanske en värre estetisk så är alltså nedan fotografi till salu, ett unikt exemplar, signerat och monterat för det facila priset av 200.000 kronor  ;-)

Lev väl.....

2013-11-15 12:59   Lena Eriksson

Hmmmm...året skall tydligen avslutas med ett självporträtt...men icke vilket som helst...det skall vara ärligt och sant och absolut inte tråkigt och konventionellt...utan lite hippt. Om man ska lyss till herrar Schyffert och Rheborg iaf. Och påhängande bloggar här på Fs....
Och efter ditt inlägg...kanske man skulle börja fundera på saken :) 200 000 låter rätt bra...skulle kunna jobba lagom fram till april och ta resten av året ledigt....
Och ditt självporträtt...det gillar jag, stor känsla i det. Tryggt att ha en Bond hemma i Sverige dessutom... :) Men...du får försöka kränga det tll någon annan...eller varför inte behålla det och sätta in det i guldram?
Trevlig helg!
/ Lena

Svar från Obi-Wan Kenobi 2013-11-16 00:57

Hej Lena!
Tack för Din under(fundig)bara kommentar..... lustigt det är att det föll sig så med självporträttshaussen i samband med min bild.... även jag lystrade till den sirenens lockande ton och tittade på Shyffert och Rheborg.... som sagt, lättsamt, modernt och hippt myste budskapet, hitta Ditt yttre jag under en påtvingad lek att klä in (gömt) Din Du i lättjans modernitet....... så avspeglande den själ(v)spegling som göds i dag..... jag puttrade under programmet men fick endast yta..... Men min bild är inget självporträtt, det är jag, visst, men bara ett redskap för budskapet....eller??? :-)

Kul att Bond tilltalar Dig, synd att den är lite för dyr kanske...... men en guldig ram det kanske blir ävenom filmen inte var GoldFinger....

....... och fundera skarpt, ja, självporträtt emanerat ur skarpa tankar och känsla med en klok eftertänksamhet kanske ger det djup som åtminståne jag tycker saknades hos herrarnas tankar kring vad självporträttet är......

//Peter\\