Mänsklighetens mara....

Hej igen kära läsare!

Mycket sorgligt händer i vår värld, både i större skala och i mindre. Under de senaste veckorna har media belyst eländet med anonymiteten i och bakom våra sociala medier. I all ödmjukhet tror jag mig vara en liberal och pragmatisk person. Tror på individens självklara rätt att uttrycka sin åsikt, leva sitt liv med integritet och få respekt för sina rättigheter som en fri människa, oavsett kön, hudfärg, religion, sexuell läggning eller trosinriktning. Dock inte att förglömma att denna självklara rätt också följs av den självklara skyldigheten att visa sina medmänniskor samma respekt för dess integritet och värde. Är inte så fördomsfri som jag önskar men välkomnar händelser och situationer som utmanar de fördomar (både små och stora) jag inte tror mig äga, dels för att "se" dessa fördomar, dels för att lära och försöka utvecklas utifrån de reaktioner som jag möter mig själv med.  Tror på kärleken och att den inte är genusbunden.

Nu bor det ju en misantrop i mig och denna har fått sina bägare bräddfyllda de senaste veckorna. Nog har jag förstått att det funnits aggressioner gentemot självständiga kvinnor som utmanar och ifrågasätter normer men inte att det var på denna nivå. Om det inte vore för allvaret och den stress som de drabbade slås av är det i sammanhanget nästan skrattretande hur dessa häcklare belyser sin egen otillräcklighet. Misantropen i mig viskar  att det är så mänskligheten är, vi är en art som är småaktig, egocentrisk, beräknande, förrädisk, lögnaktig och känslokall. Ser man sig om i världen så finns det många bevis för detta, lidandet i världen är större än välfärden och i den bästa av världar behöver det inte vara så. Något gör den dock till det och detta något är ju mänskligheten.

Nu bor det ju då även en filantrop i mig. Denne skriker till mig att det är inte så som misantropen viskar, världen är en bättre värld än vad misantropen hävdar. Jag ser och förstår detta, också. Dagligen sker mindre under av uppoffrande arbete, mängder av insatser där folk riskerar liv och lem för andra, individer ger av sin tid och sina tillgångar till förmån för de sämre lottade. En stor del av mänskligheten är kärleksfull, varm, och generös med altruistiska drag . Jag tror på det, också.

Mellan dessa utpräglade cyniker och dessa varma altruister står resten av mänskligheten, vi andra. Vi som är kittet, den gråa massan, den gelé som böljar lite och som båda ovanstående sidor vill ha mer av. Den gelé som i goda tider är välsmakande men som i sämre tider är mer besk i smaken. Den gelé som kryddas lättare med cynikernas beska droppar än med altruismens välsmakande vin. För att citera Edmund Burke: "Det enda som behövs för att ondskan skall triumfera är att de goda inte gör någonting alls".

Nu blev det ju lite mer text än jag tänkte. Tanken var att krydda detta (tänkta kortare) blogginlägg med ytterligare en del ur mitt projekt som omnämndes i mitt föregående blogginlägg. I grund och botten så tror jag på mänskligheten, egentligen. Trots då den senaste tidens idiotier mot dessa starka, välspråkiga och i vår värld behövda kvinnor. Trots det lidande som besmittar vår värld, trots våra svagheter. Vi är sammanlänkande.

Något förvirrat inlägg....  hmmmm

Som föregående blogginlägget så tycker jag att denna del av mitt projekt tangerar frågan diskuterad här i bloggen. Denna gång så fanns dock texten gömd i mina sinnen och jag hade under en tid letat efter en bild som kunde kopplas ihop med texten. (Funderar lite starkare på ett ekonomiskt förlustprojekt  ;-) ) Allt är ju som alltid enkelt och uppenbart så när väl jag såg bilden så fick även texten sin slutgiltliga form. Nedan är då ytterligare en del i projektet "Bilder om Tankar och Tankar om Bilder".

Varsågod, ta del av bild och tanke!

//Peter\\

Skärningspunk

Varje tanke

Tänkt

Varje blick

Sedd

Varje val

Valt

Varje handling

Gjord

Är en passage

 I en

Skärningspunkt

I

En väv

Vävd

I begynnelsen

Över tiden

Till slutet

Vars trådar

Omsluter oss

Alla

Varje passage

I en skärningspunkt

Smeker

En vibration i

Väven

En vibration

En ton

En sång

Sjungen i väven

Hörd

Omedvetet

Genom tiden

Av oss alla

Valen vi gör

Tankarna vi tänker

Handlingarna vi utför

Blickarna vi ger

Är noterna till

Vävens sång

Varje Skärningspunkt

Är ett val

Hur vävens sång

Skall ljuda

Välljud

Eller

Missljud

Vi komponerar

Via skärningspunkterna

Vävens sång

Varje tanke

Tänkt

Varje blick

Sedd

Varje val

Valt

Varje handling

Gjord

Är en passage

I en

Skärningspunkt

2013-02-15 08:34   Heléne Alklid

Peter! Vilken poet du är! 10 poäng av 10 möjliga! =)
Du borde ge ut dina ord och bilder i en bok!
Ha en riktigt fin dag!

2013-02-15 09:52   Ewa Kirjavainen

Jag har nämnt det förr; det är en ynnest att få läsa din blogg som här också toppas med fin poesi! Tack för det och ha en fin helg!
ewa

2013-02-15 10:43   Rolf jansson

Hej Peter!Sköna ord du ger oss,bilden var lika skön....



Att lida kval,som synas utan mått,
fördraga oförrättens svata brott,
i trots mot våldet fastän våldets slav,
att tro och hoppas till dess hoppet byggt
ur egna spillror målet för sin flykt
och aldrig ångra,vackla,falla av,
det är,Titan,att som din ande bli,
stor,god och lycklig,strålande och fri,
ty endast det ger makt och liv och harmoni.

Lycka till och sköt om dig mvh Rolf