F-n tro´t, det är bara en slump

Hej hej!

"Underliga äro Herrens vägar" är ju ett gammalt fint talesätt som har mer substans på livets krokiga väg än vad som kanske lite lojt menas. En del händelser de senaste dagarna ,som i sammanhanget inte riktigt kan relateras till varandra men vars effekter i slutändan blir den sammanflätade väv av outgrundliga händelser som ens dagar flyter omkring på, har triggat tankar om varats olidliga lätthet.

Jag har haft en idé om att lufta lite tankar om Elisabeth Olssons Wallins konstärsskap. Högst personligt och i total avsaknad av empirism.... Jag har under en tid läst en bok om EOW´s utställning Ecce Homo, den effekt den har  haft på EOW, inblandade parter och både kyrkans och allmänhetens syn på homosexualitet. I boken refereras det till ytterligare en samtida utställning där fotografen Bettina Reims arbetat i ungefär samma tema vars utställning kallas INRI. Bettina Reims är en fotograf jag hört talas om men inte har någon egen relation till. Beröringspunkterna lockade mig att dock att undersöka saken vidare. Jag har ett litet intresse om frågorna i stort som rör det som kan vara en större del av oss alla och att få en ytterligare angreppspunkt kittlade min nyfikenhet.

Utställningen INRI finns som bok och då den boken inte fanns att få tag i på ett bra sätt här i Sverige sökte jag mig globalt ut och hittade jag ett exemplar från en liten antikvitetsaffär i Portland USA. För det facila priset av 17 dollar +frakt beställdes den och efter 15 dagar är den nu i min hand. Första intrycket stämplades av den bild som kom upp när jag slumpmässigt öppnade boken första gången, "The Virgins Miraculous Milk". Wow alltså, starkt, symbolladdat och smärtsamt. Övriga bilder, som jag sett hittills (jag skyndar långsamt), äger samma om än inte lika intensiva kraft. Nästa överraskning blev texten i boken, en berättelse eller saga som verkar följa den traditionella men har ett spännande stickspår. Det blir en spännande färd en tid framöver. Jag fick boken igår så så mycket mer kan jag inte säga.

Oavsett, EOW var ju egentligen tanken här men jag lägger den tanken i framkallningsskålen igen. Det är en del kring den frågan jag behöver dissekera mera. EOW är ju medialt intressant igen i och med hennes senaste bilder, detta plus en intervju med henne i senaste Kamera&Bild där en del av mina tankar kanske får mer substans gör att jag hesiterar. Lite mer empiri så att säga ;-)

Herrens vägar då??? Jo, någonstans finns kanske en tanke att det oförutsägbara bara är oförutsägbart i ens närhet i det att alla oförutsägbarheter man passerar egentligen flätas samman till förutsägbarheter i Din egen händelsehorisont. Då kan ju det som hänt runt mig de senaste dagarna, det som inte är relaterat eller känt till varandra men som vid en till synes given punkt tangerar min livsväg med oförklarliga sammanhang förklaras.

Fan tro´t

//Peter\\