Döda pixlar, levande valar:)

De dyker upp emellanåt. Idéerna. Tankarna på en bild som en borde ägna lite energi åt att fånga; i någon form.

De dyker inte upp så ofta...Valarna. De håller sig på djupet, liksom oftast idéerna.

"There she blows"

Ropen ekar över skutan. Alle man till stationerna. Kamerorna fram, det klickar i objektiven och det smattrar av klick-ljud.

Delfinerna ler glatt åt fotograferna och de andra turisterna, valarna suckar tungt och återvänder till djupen, för den här gången.

De lämnar spår efter sig, en ström av bubblor, eller möjligen döda pixlar...

En av dem är spårbar. Valarna. Inte pixlarna...

Det smackade till i dess sida när sändaren slog in.

Den sjunger dessvärre på 52 Hz. Världens ensammaste val...

n sjo Armaturfabrik, om kontexten själv får välja

Jag har passerat den gamla byggnaden många gånger, och tankar på att fotografera åtminstone skylten har emellanåt lockat. Jag hade iofs gärna kikat lite på interiören oxå. Jag gissar att den bjuder på en hel del intressanta motiv:) Den här gången passerade jag inte enbart. Jag stannade och ägnade ett par minuter åt att fånga skylten på bild. Att läsa och förstå den är en förhållandevis lätt utmaning. För enkelhetens skull fyllde jag i vad det rör sig om för byggnad, men orten kan ni få fundera över själva;) En ledtråd är att den inte är helt obekant vad gäller småföretagande och industriell verksamhet.

Ibland har en tur, och får en bra bild direkt. Kanske beror det på träning... Ingemar Stenmark påstås ha myntat ett uttryck om det:

"Jag vet inget om tur, bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag"

Jag har snuddat vid ämnet förut, men det skadar inte att nämnas igen.

För att förstå något skadar det inte att få en helhetsbild, men att se hela bilden räcker inte så långt om en dessutom behöver kännedom om detaljer.

Någonstans i gränslandet

Jag satt väl mest och sörjde att ståplatsbiljetterna var slut till gårdagens hockeymatch, i allsvenskan; i Jönköping... Befann mig på en ganska tom parkeringsplats vid Oset, någonstans i gränslandet mellan Huskvarna och Jönköping. Där hade varit gott om soldyrkare tidigare på dagen, men besökarantalet hade tunnats ut den sista halvtimmen. Förmodligen var väl de flesta såhär dags på väg till Huskvarna garden.

Inte särskilt betungande dock, att sörja en missad hockeymatch, med en sval pilsner i handen; när det råkar vara en snudd på sensommarvarm solig kväll vid Vättern:) En utvisning som jag faktiskt kan stå ut med, om en nu ska snacka hockeytermer...

En annan kille verkade oxå njuta av...oktoberkvällen. Han tränade intensivt med sin bräda på den släta ljumma asfalten och visst är det väl så - Att övning ofta ger färdighet.

Jag beslutade mig för att träna jag oxå. Och jovisst, det var helt okej att plåta honom, det hade han inget emot. Till tack lägger jag därför bara upp bilder där han lyckades ganska bra. Tyckte dessutom att det blev en riktigt trevlig bildsvit av Siar från Afghanistan när han tränar på att göra en schysst ollie.

Fick en ganska skön känsla av sensommarkväll i det snudd på gyllene ljuset, med små insekter svävande i den närmast vindstilla kvällen och ett rätt härligt motljus. Jag hade iofs gärna velat ha med lite mer av de uttrycksfulla och långa skuggorna som kastades på asfalten, men då hade jag förmodligen fått välja ett annat objektiv. Där, någonstans i gränslandet mellan Huskvarna och Jönköping.

Utan risktillägg

Tidigt om hösten, om morgnarna; kan det emellanåt när en ser ut över skogen kännas som att se ut över ett hav av dimma med spridda öar av skog här och där. Jag tycker om de vyerna och emellanåt har jag till och med kameran med mig när de dyker upp, som idag:)

På en del av dessa dimhöljda skogsöar finns det skatter. En del ligger i öppen dager som bären, andra är ofta väl dolda...och några är rent av imaginära;)

Alla svampar går att äta. Somliga av dem kanske bara en gång. Trots det blir det inget risktillägg, åtminstone inte den här gången. Av några sorter kan en tydligen få hallucinogena effekter. Av andra kan en få ordentligt med gaser i magen:)

Jag vet, det kan vara rena rama kremlologin att ta sig igenom en del texter, men det är så det är, bland svampar och bär:)

Smurf på er allihopa!

Bagdad Bob...was here;)

Det närmar sig den 11 september, med allt vad det innebär:/

Nu vet jag ju i och för sig om - Att hösten faktiskt är den mest färgrika årstiden.

Ja bortsett förstås från de blommor, fjärilar och av rent sommarrusig glädje sprittande färgkavalkader som vanligtvis förgyller våra skandinaviskt futtiga sommarmånader. Det formligen dräller ju av färg här!

Hösten närmar sig...klimatpåverkan jodå, imaginär eller ej...

Planerna var ju... Att faktiskt förevisa höstlika gråtrista och folktomma stränder.

Här står en nu alltså avslöjad, likt en fotografiskt illustrerad Bagdad Bob - I +25 grader mitt i september och känner att en nog har satsat lite grann på fel häst:)

Så kan det gå, när en vill framhäva en dyster gråtrist höst på en alldeles...alldeles övergiven badstrand mitt i en smått oväntad indiansommar;)

Måsjävlar!