Fårade rester av en traktor

Någon gång under tidigt 1950-tal gissningsvis...

Då rullade det omkring en skinande blank och alldeles ny Bolinder-Munktell, kanske en 230, möjligen någon annan modell.

Kanske gjorde den glada, lite lekfullt svängda fåror i jorden, likt skrattrynkor i bördig, mättad, välgödslad jord.

Kanske harvade den bara på i steniga tegar i ett kärvt småländskt landskap och drömde stålkantade drömmar om oljebyten och nya packningar.

Kanske slutade den så småningom att bruka jord och skog, upphörde att troget knoga omkring på åkrar och hagar.

Kanske hostade motorn till i en lite ansträngd, oljedoftande rökpuff och startade sedan aldrig mera...

Kanske övergavs den bara i en gammal lada någonstans.

Kanske tuffar det fortfarande omkring en liten B-M i gamla traktorers paradis, fast utan sin alldeles egna originalfrontplåt.

Men varje dag så skiner faktiskt solen på den rostiga och lite buckliga frontplåten i skogsbrynet, om än bara för en stund, och emellanåt så lägger någon dessutom märke till den och tycker med all rätta att den faktiskt har sin charm; även om resten av traktorn är på annan plats sedan länge.

Kanske minnen av en gammal traktor lever kvar:)