Ingen snö på berget...än

När jag var yngre brukade jag läsa en hel del seriemagasin. Den allra största favoriten blev nog en liten kille i obestämbar ålder med en randig kompis. Den lille killen var ovanligt kreativ och ofta relativt filosofisk. Hans (nästan) tama tiger var mycket speciell:) En del skulle kanske komma på tanken att kalla honom för missanpassad, och det är väl på sätt och vis inte helt poänglöst eftersom hans bästa vän i serievärlden ju faktiskt var ett kattdjur. Givetvis är det Kalle och Hobbe jag beskriver.

Jag råkade som av en händelse att tänka på de båda när jag satt här och funderade på dagens bilder och hur de bäst skulle kommenteras. Dock ingen snö på Isaberg; ännu.

Kalle och Hobbe, (Calvin & Hobbes) och förmodligen oxå Bill Watterson som skapade serien har ett mycket...speciellt förhållande till snögubbar, för att uttrycka sig försiktigt:)

Värt en uppföljning

Bara två blogginlägg tillbaks plåtade jag exteriören på en gammal fabrik i Gnosjö som visade sig vara rena rama tidskapseln. 

DESSVÄRRE!!! Så hade jag idag inte tillgång till min kamera, utan endast en mobiltelefon.

Men en tidskapsel är en tidskapsel är en tidskapsel... Tyckte det var värt att dela med sig av. Kunde dock inte låta bli att med hjälp av lite bildredigering sväva iväg lite grann in i en svunnen tid, åtminstone i tankarna.

Fabriken byggdes under tidigt 1930-tal och enligt uppgift var den aktiv fram till ca 1990. Nu är den tänkt att tömmas på maskiner och restaureras. Bara någon enstaka kilometer bort finns ett industrimuseum (Hylténs) där en kan få se liknande miljöer. Det här var dock inget museum...

Tycker om att hitta såna här miljöer. Känns nog lite grann som att hitta en skinande blank, men ytterst dammig T-ford i en gammal lada någonstans.

Döda pixlar, levande valar:)

De dyker upp emellanåt. Idéerna. Tankarna på en bild som en borde ägna lite energi åt att fånga; i någon form.

De dyker inte upp så ofta...Valarna. De håller sig på djupet, liksom oftast idéerna.

"There she blows"

Ropen ekar över skutan. Alle man till stationerna. Kamerorna fram, det klickar i objektiven och det smattrar av klick-ljud.

Delfinerna ler glatt åt fotograferna och de andra turisterna, valarna suckar tungt och återvänder till djupen, för den här gången.

De lämnar spår efter sig, en ström av bubblor, eller möjligen döda pixlar...

En av dem är spårbar. Valarna. Inte pixlarna...

Det smackade till i dess sida när sändaren slog in.

Den sjunger dessvärre på 52 Hz. Världens ensammaste val...

n sjo Armaturfabrik, om kontexten själv får välja

Jag har passerat den gamla byggnaden många gånger, och tankar på att fotografera åtminstone skylten har emellanåt lockat. Jag hade iofs gärna kikat lite på interiören oxå. Jag gissar att den bjuder på en hel del intressanta motiv:) Den här gången passerade jag inte enbart. Jag stannade och ägnade ett par minuter åt att fånga skylten på bild. Att läsa och förstå den är en förhållandevis lätt utmaning. För enkelhetens skull fyllde jag i vad det rör sig om för byggnad, men orten kan ni få fundera över själva;) En ledtråd är att den inte är helt obekant vad gäller småföretagande och industriell verksamhet.

Ibland har en tur, och får en bra bild direkt. Kanske beror det på träning... Ingemar Stenmark påstås ha myntat ett uttryck om det:

"Jag vet inget om tur, bara att ju mer jag tränar, desto mer tur har jag"

Jag har snuddat vid ämnet förut, men det skadar inte att nämnas igen.

För att förstå något skadar det inte att få en helhetsbild, men att se hela bilden räcker inte så långt om en dessutom behöver kännedom om detaljer.