Dunboll, domherre och hackspett

När temperaturen utomhus letar sig ner mot tjugo minusgrader om nätterna, och luften är krispigt klar och kall och nästan gör ont att andas in... Då är det nog inte så enkelt att vara en liten dunboll på runt tio gram, eller någon annan fågel heller för den delen. För att hålla sig vid liv, och för att hålla kroppen varm, måste de små krakarna - Nä, inte småskrakarna, eller jo, för den delen de oxå:)

De måste i vilket fall som helst få i sig mycket föda.

I byn där jag bor är vi måna om våra bevingade vänner och småfåglarna har det nog förhållandevis bra...så länge inte våra katter kommer för nära. För det händer ju att de gör det ibland. Fågel med fyllning är nog godis för de fyrbenta små rovdjuren.

Med ett Sigma 150 - 500 kommer jag oxå ganska nära dem:)

Emellanåt kan de nästan kännas som om de poserar en aning, som ett slags tack för maten.

2021-12-27 22:45   gunte

Ja det tillhör mina morgonrutiner att se över frö och talgbollstillgången till dom små.
Någon Domherre har jag dock inte äran att få besök av men hoppas kan man ju.
HaD och en god fortsättning tillönskas/Gunte..

Svar från Morgan Åvitsland 2021-12-30 22:42

Hej Gunte, och ett stort och tungt beklagande till bristen på de vackert röda domherrarna och deras smått gråaktigare livskamrater. Sverige är ju dessvärre ett långt land och kvinnor har ju, till och med i vårt ganska civiliserade land hyfsat svårt att nå de allra högsta pinnarna i holken:)

Här är det för närvarande fullt av talgoxar, blåmesar, en och annan småfrusen koltrast, någon enstaka gulfink och grönfink, en viss avsaknad på steglitser, gråsiskor och andra färgglada bevingade små vänner som emellanåt tittar in:)
Men de brukar ju dyka upp så småningom, dessutom i sällskap med rödhakar, gärdsmygar och annat kul "smågodis":)

Morgonrutiner - Det är inte dumt alls:) Njut av dem Gunte, och ha det bra!
Allt gott!
//Morgan