Trönninge ängar 2015

Jag var efter ytterligare några regniga dagar på väg hem längs E6'an när jag kände tröttheten komma smygande. Alla tidiga mornar och sena kvällar som det blir när man är ute för att fota det vilda i naturen har den effekten på mig. Trönninge ängar låg bara ett kort sträcka framför mig och och bestämde mig för att ta en rast för att vila och äta lite. Med lite tur kanske jag skulle hitta nåt att fota också.

Vid den här tiden på året, augusti, brukar det vara stora mängder gäss där och resultatet brukar alltid bli röriga bilder med ett gytter av gäss i för- och bakgrund. Dessutom så när mängder med gäss står och putsar sig så resulterar det ofta i en "nedsmutsning" av vattenytan. Alla små fjädrar som lossnar ligger och flyter omkring och till slut samlas de i stora sjok, vilket inte alltid är så snyggt i bild. Så förhoppningarna var inte på topp när jag körde in på den lilla grusvägen.

Strax innan jag når fram till parkeringen så ser jag en silhuett av en större fågel på en av stängselstolparna. Det måste vara en rovfågel tänkte jag och sekunderna senare så ser jag att det är en brun kärrhök. Jag försöker alltid tänka på att sänka tempot när jag närmar mig ett område med en potential att erbjuda möten med fåglar och djur. Kameran som spänts fast under bilbältet tas fram och inställningarna kollas. Men denna gång var jag trött och hade inga förhoppningar att se nåt, så kameran låg ordentligt fastspänd i passagerarsätet. Medan jag sakta körde framåt, försökte jag öppna sidorutan och samtidigt fippla loss kameran. Till slut var allt framme och jag var redo att ta lite bilder.


Kärrhöken satt dock inte länge utan lyfte och flög sin kos.


Tidigare gånger när jag stött på brun kärrhök så har de alltid glidit omkring på jakt efter mat, så jag var rätt nöjd trots det korta mötet.

Parkerade bilen och lite uppiggad efter mitt möte nyss, så gick jag iväg till gömslet för att kolla läget. Precis som förväntat så var det gott om gäss där. Att hitta ett motiv och försöka isolera skulle som förväntat bli en utmaning. Prövade först att försöka isolera genom att använda ett kort skärpedjup.


Nja, det är svårt när det inte är så stort avstånd mellan för och bakgrundsfåglarna. Försökte leta upp nån med större avstånd till bakomvarande.


Fortfarande rörigt... Till slut hittar jag några individer som inte gillar trängseln utan ville ha lite mer lugn och ro.

Allt som oftast dök det ändå upp nån i bakgrunden...

Till slut fick jag ett lite annorlunda och roligare motiv...

Men så kom tröttheten tillbaka och utan ett riktigt bra motiv och med ett tilltagande regn så gick jag tillbaka till bilen för att vila. Slumrade till en stund medan regnet smattrade på taket. Till slut så avtog regnet och jag kände mig piggare. Till och med solen började kika fram under molnkanten och kastade ett mjukt varmt ljus över ängarna. Hoppade in bakom ratten och började köra iväg. Jag hann dock bara ett femtiotal meter när jag såg kärrhöken igen. Fast denna gång var jag mer förberedd och med kameran lättillgänglig. Den satt vackert på staketstolpen och torkade upp efter regnet.


Sakta manövrerade jag bilen i zick-zack för att komma i bättre position. Vadå i zick-zack undrar du säkert. Jo eftersom kärrhöken satt på stängselstolpen invid vägen och jag fotade genom sidorutan var jag tvungen att ställa bilen lite snett över vägen. Det gick ju bra tack vare att det var en liten grusväg utan trafik. Inget att rekommendera på större vägar :-)

Jag befann mig strax utanför kärrhökens bekvämlighetszon. Kommer man innanför den så sticker motivet 99 gånger av 100 sin väg. Sakta manövrerar jag bilen närmare och närmare under det att jag nogsamt studerar kärrhökens beteende. Minsta tecken på att den blir spänd så skulle jag stanna.


Det skulle visa sig att den var helt obekymrad över min närvaro och jag stannade på ett avstånd lagom för mitt teleobjektiv och njöt av att se den putsa sig själv.


Efter ett tag så kände den sig redo att flytta på sig och flög iväg. Men den flög inte så långt och den satte sig på en annan stolpe lite längre fram längs vägen. Så det var bara att upprepa zick-zack proceduren och därefter börja fota igen.


Det syntes att den hade vilat och putsat sig klart, för den var mer på spaning efter byten och det dröjde inte så länge innan den flög iväg igen fast denna gång längre in på fältet.

Det blev en minnesvärd upplevelse och även om jag vet att det är tillfälligheter så kommer jag nog alltid att kika efter den varje gång jag kommer hit igen :-)


www.mikswephotography.com

Vanliga fåglar 2014

Det kanske är en lite märklig rubrik men i väntan på de resor jag planerade att göra i september så fotade jag fåglar i olika fågellokaler i Halland. Det sköna med att fota dessa vanliga fåglar är att man får så många chanser. Själva fotograferande är mera avslappnat och man kan experimentera mera. Missar man så kommer det alltid en ny chans inom kort.

En fågellokal som jag kört förbi många gånger visade sig ha ett helt ok fotogömsle. Mellan Halmstad och Trönninge ligger den bland ett par små dammar. Gömslet har både låga och höga luckor och rejält med plats. Tyvärr hade vassen vuxit upp ordentligt så det gick inte att utnyttja alla platser men det var ingen trängsel så det gick bra. Mycket gäss givetvis men en hel del vadare, änder och lite annat smått och gott visade upp sig.

Har man korta ben står man på torra land och har man långa ben kan man stå i vattnet.

Har man lång näbb kan man fånga större fiskar...

Grönt var tydligen årets modefärg...

Gott med en tupplur efter maten, bara inte benet somnar nu...

Jag kan också ...lite svårt att hålla balansen bara...

Jag hann med några avstickare för att försöka fånga lite snabbare fåglar på bild.

Satt i fotogömslet på Getterön när stora droppar ramlade ner från himlen. Det störde inte svalorna som med blixtens hastighet susade runt och käkade insekter.

Eftersom det regnade hade jag ingen brådska att ta mig ut så istället försökte jag fånga svalorna när dom plocka de insekter som hamnat i plurret. Många bilder blev det, men till slut satt den där.

Lite enklare var det att fota kungsfiskare även om de verkar röra sig fortare än svalorna.

Fast det är klart att det blir enklare när dom sitter still.

Krängde på en 2x konverter för att komma riktigt nära och ta ett porträtt av denna vackra fågel.

Den är ju inte vanlig kanske du tänker, men jag tror den är vanligare än man tror, bara lite svårare att hitta :-)

Edit: Bara så jag inte inger falska förhoppningar; kungsfiskaren är inte fotad vare sig på Getterön eller vid Trönninge Ängar. Det var en av avstickarna som jag nämnde i förbigående :-)

www.mikswephotography.com