Florida 2015:1

2015 hade jag återigen möjlighet att besöka Florida. För att få ut det mesta av en sådan resa så bör man göra en del research. Visserligen kryllar det av olika typer av naturreservat men precis som i Sverige så har de olika aktivitet beroende på vilken del på året det är.

Florida är ett vinterhem för många av de nordamerikanska fåglarna och många har sin häckning här under vintern. Bäst tid på året är februari till april/maj men då har jag ingen möjlighet så det fick bli i december. I slutet på november så börjar flyttfåglarna att anlända och den torra säsongen har startat. Det är viktigt ur två aspekter; dels så minskar mängden vatten vilket får vadare och alligatorer att samlas och dels så är mängden stickande myggor betydligt färre.

2015 var dock lite annorlunda. Den stora vädernyheten var att tydligen så hade december månad samma väder som det normalt var i september. Dvs hög luftfuktighet och mycket vatten. Men nu var jag på plats så det var bara att beta av alla ställen som jag skulle besöka medan.

På min lista hade jag ett par nya ställen som jag såg fram emot. Merritt Island, Viera Wetlands och Circle B bar. Dessutom hade jag ett par andra intressanta ställen, bla ett parkeringshus och en kyrkogård i Orlando.

Men vi tar Merritt Island National Wildlife Refuge först. Den är lokaliserad i direkt anslutning till Cape Canaveral som du säkert känner till som en raketuppskjutningsplats.


Området är låglänt med en mängd vikar och dammar där det samlas sjöfågel och vadare i mängder. I Sverige så ser man sothönor i mindre grupper och de är nästan alltid starkt revirhävdande. Så det var en annorlunda syn att se stora flockar av dessa glida om kring tätt intill varandra utan att bråka.


Vädret under det här besöket varierade mellan mulet och skyfall men sothönsen verkade inte bry sig.

Och faktum är att det ibland är fördelaktigt med lite mer mulet väder. När temperaturen stiger och är mellan 25-30 grader så minskar möjligheten att få bra bilder utan värmedaller i, dessutom så ökar de skarpa kontrasterna mellan ljus och skugga. Det mulna vädret jämnar ut oddsen och ökar chansen till bättre bilder. Har man lite tur så kan regnet dessutom öka dramatiken i bilden.

En annan art som dök upp i otroliga mängder var svalor. En dag så förmörkades himlen av tusentals svalor som utan att krocka fyllde skyn med blixtsnabba flygrörelser.


Andra arter var helt nya för mig som t ex den här kamskraken. Med en mäktig kam på huvudet så urskiljde den sig från mängden av andra änder.

Är man uppe tidigt så kan man fånga den vackra soluppgången reflektera sig i det stilla vattnet. Här är en rosenskedstork som sveper igenom det grunda vattnet med sin skedformade näbb.

Merritt Island med sina grunda vatten var också en bra plats att få se bältad kungsfiskare. Jag hade sett den tidigare år men aldrig fått någon bra bild, men denna gång lyckades det.

En annan fågel som jag sett massor av men som jag inte tidigare brytt mig om var kalkongamen. Men här fick jag tillfälle att se den på nära håll och lade lite tid på att få ett fint porträtt.

Under researchen så såg jag en fantastisk bild på en svart saxnäbb som gled över en spegelblank vattenyta och plöjde vattenytan med sin överdimensionerade nedre näbb. Den bilden ville jag själv ta. Men hur mycket jag än letade så hittade jag ingen. Var jag än träffade på andra människor så frågade jag men fick inga bra svar.

Jag hade bara en natt kvar i området när jag träffade på en kille som tipsade om ebird. Det är den amerikanska motsvarigheten till artportalen som vi har här hemma. När jag kom tillbaka till hotellet så gjorde jag en slagning och fick napp direkt. Ca 100 st befann sig...

*trumvirvel*

...utanför mitt hotell! Det fanns fortfarande lite ljus kvar så jag tog kameran och gick ut på stranden.


Fullt med folk trots det dåliga vädret och jag tänkte att jag var försent ute. Men så såg jag hur en flock med måsar lyfte när en joggare sprang längs stranden och jag gick åt det hållet. Pga den kraftiga vinden så höll sig fåglarna mest nere på stranden. Mycket riktigt så i flocken med måsar så fanns det både tärnor och saxnäbbar. Kungstärnan kallas lokalt i översättning för 'vindflöjeln' för den pekar alltid med näbben mot vinden.

Trots att vingarna och huvudet är mörkare på saxnäbben än på måsarna så var det otroligt svåra att urskilja dem när de flög i flock. Det var troligen därför som jag inte sett dem innan. I profil så ser man hur saxnäbbens undre näbben är betydligt större än den övre. Syftet med det är att när den skummar ytan så glider den nedre delen av näbben igenom vattnet. Så fort den känner något så "nickar" den nedåt och kniper tag i fisken eller vad den nu kände.

När man ser saxnäbben från framsidan så kan man tydligt förstå att den smala näbben glider genom vattnet som en kniv istället för att fungera som en jättelik broms.

Havet var fullt med stora vågor och jag hade ingen förhoppning om att få ta den flygbild som jag hade konstruerat i mitt huvud. Men döm om min förvåning när en av saxnäbbarna lyfte och med kirurgisk precision precis vid strandkanten skummade av ytan mellan vågorna.

Det blev inte min drömbild men det var ok ändå :-)

Nästkommande dagar skulle jag fokusera på Viera Wetlands och det blir i nästa inlägg.


www.mikswephotography.com

Trönninge ängar 2015

Jag var efter ytterligare några regniga dagar på väg hem längs E6'an när jag kände tröttheten komma smygande. Alla tidiga mornar och sena kvällar som det blir när man är ute för att fota det vilda i naturen har den effekten på mig. Trönninge ängar låg bara ett kort sträcka framför mig och och bestämde mig för att ta en rast för att vila och äta lite. Med lite tur kanske jag skulle hitta nåt att fota också.

Vid den här tiden på året, augusti, brukar det vara stora mängder gäss där och resultatet brukar alltid bli röriga bilder med ett gytter av gäss i för- och bakgrund. Dessutom så när mängder med gäss står och putsar sig så resulterar det ofta i en "nedsmutsning" av vattenytan. Alla små fjädrar som lossnar ligger och flyter omkring och till slut samlas de i stora sjok, vilket inte alltid är så snyggt i bild. Så förhoppningarna var inte på topp när jag körde in på den lilla grusvägen.

Strax innan jag når fram till parkeringen så ser jag en silhuett av en större fågel på en av stängselstolparna. Det måste vara en rovfågel tänkte jag och sekunderna senare så ser jag att det är en brun kärrhök. Jag försöker alltid tänka på att sänka tempot när jag närmar mig ett område med en potential att erbjuda möten med fåglar och djur. Kameran som spänts fast under bilbältet tas fram och inställningarna kollas. Men denna gång var jag trött och hade inga förhoppningar att se nåt, så kameran låg ordentligt fastspänd i passagerarsätet. Medan jag sakta körde framåt, försökte jag öppna sidorutan och samtidigt fippla loss kameran. Till slut var allt framme och jag var redo att ta lite bilder.


Kärrhöken satt dock inte länge utan lyfte och flög sin kos.


Tidigare gånger när jag stött på brun kärrhök så har de alltid glidit omkring på jakt efter mat, så jag var rätt nöjd trots det korta mötet.

Parkerade bilen och lite uppiggad efter mitt möte nyss, så gick jag iväg till gömslet för att kolla läget. Precis som förväntat så var det gott om gäss där. Att hitta ett motiv och försöka isolera skulle som förväntat bli en utmaning. Prövade först att försöka isolera genom att använda ett kort skärpedjup.


Nja, det är svårt när det inte är så stort avstånd mellan för och bakgrundsfåglarna. Försökte leta upp nån med större avstånd till bakomvarande.


Fortfarande rörigt... Till slut hittar jag några individer som inte gillar trängseln utan ville ha lite mer lugn och ro.

Allt som oftast dök det ändå upp nån i bakgrunden...

Till slut fick jag ett lite annorlunda och roligare motiv...

Men så kom tröttheten tillbaka och utan ett riktigt bra motiv och med ett tilltagande regn så gick jag tillbaka till bilen för att vila. Slumrade till en stund medan regnet smattrade på taket. Till slut så avtog regnet och jag kände mig piggare. Till och med solen började kika fram under molnkanten och kastade ett mjukt varmt ljus över ängarna. Hoppade in bakom ratten och började köra iväg. Jag hann dock bara ett femtiotal meter när jag såg kärrhöken igen. Fast denna gång var jag mer förberedd och med kameran lättillgänglig. Den satt vackert på staketstolpen och torkade upp efter regnet.


Sakta manövrerade jag bilen i zick-zack för att komma i bättre position. Vadå i zick-zack undrar du säkert. Jo eftersom kärrhöken satt på stängselstolpen invid vägen och jag fotade genom sidorutan var jag tvungen att ställa bilen lite snett över vägen. Det gick ju bra tack vare att det var en liten grusväg utan trafik. Inget att rekommendera på större vägar :-)

Jag befann mig strax utanför kärrhökens bekvämlighetszon. Kommer man innanför den så sticker motivet 99 gånger av 100 sin väg. Sakta manövrerar jag bilen närmare och närmare under det att jag nogsamt studerar kärrhökens beteende. Minsta tecken på att den blir spänd så skulle jag stanna.


Det skulle visa sig att den var helt obekymrad över min närvaro och jag stannade på ett avstånd lagom för mitt teleobjektiv och njöt av att se den putsa sig själv.


Efter ett tag så kände den sig redo att flytta på sig och flög iväg. Men den flög inte så långt och den satte sig på en annan stolpe lite längre fram längs vägen. Så det var bara att upprepa zick-zack proceduren och därefter börja fota igen.


Det syntes att den hade vilat och putsat sig klart, för den var mer på spaning efter byten och det dröjde inte så länge innan den flög iväg igen fast denna gång längre in på fältet.

Det blev en minnesvärd upplevelse och även om jag vet att det är tillfälligheter så kommer jag nog alltid att kika efter den varje gång jag kommer hit igen :-)


www.mikswephotography.com

Vanliga fåglar 2014

Det kanske är en lite märklig rubrik men i väntan på de resor jag planerade att göra i september så fotade jag fåglar i olika fågellokaler i Halland. Det sköna med att fota dessa vanliga fåglar är att man får så många chanser. Själva fotograferande är mera avslappnat och man kan experimentera mera. Missar man så kommer det alltid en ny chans inom kort.

En fågellokal som jag kört förbi många gånger visade sig ha ett helt ok fotogömsle. Mellan Halmstad och Trönninge ligger den bland ett par små dammar. Gömslet har både låga och höga luckor och rejält med plats. Tyvärr hade vassen vuxit upp ordentligt så det gick inte att utnyttja alla platser men det var ingen trängsel så det gick bra. Mycket gäss givetvis men en hel del vadare, änder och lite annat smått och gott visade upp sig.

Har man korta ben står man på torra land och har man långa ben kan man stå i vattnet.

Har man lång näbb kan man fånga större fiskar...

Grönt var tydligen årets modefärg...

Gott med en tupplur efter maten, bara inte benet somnar nu...

Jag kan också ...lite svårt att hålla balansen bara...

Jag hann med några avstickare för att försöka fånga lite snabbare fåglar på bild.

Satt i fotogömslet på Getterön när stora droppar ramlade ner från himlen. Det störde inte svalorna som med blixtens hastighet susade runt och käkade insekter.

Eftersom det regnade hade jag ingen brådska att ta mig ut så istället försökte jag fånga svalorna när dom plocka de insekter som hamnat i plurret. Många bilder blev det, men till slut satt den där.

Lite enklare var det att fota kungsfiskare även om de verkar röra sig fortare än svalorna.

Fast det är klart att det blir enklare när dom sitter still.

Krängde på en 2x konverter för att komma riktigt nära och ta ett porträtt av denna vackra fågel.

Den är ju inte vanlig kanske du tänker, men jag tror den är vanligare än man tror, bara lite svårare att hitta :-)

Edit: Bara så jag inte inger falska förhoppningar; kungsfiskaren är inte fotad vare sig på Getterön eller vid Trönninge Ängar. Det var en av avstickarna som jag nämnde i förbigående :-)

www.mikswephotography.com

Sanibel Island 2013

Ding Darling är beläget på Sanibel Island som är en liten pärla utanför Ft Myers i västra Florida. Stränderna är långa och bebyggelsen smälter in fint i den täta vegetationen. Det är vägtull för att åka hit ut vilket antagligen gör att de flesta väljer stränderna närmare land, iaf vid den här årstiden.

Jag valde den här dagen att ta en tur längs stranden. Jag började nere vid fiskepiren. Som vanligt var det en kamp mellan fiskare och fåglar om byten och beten.

Helt orädda samlas fåglarna runt fiskaren...


...och när han vänder ryggen till för att schasa bort några allt för närgångna fåglar så seglar andra in bakom ryggen på honom :-)


Sanibel är välkänt för sina fina snäckor. Snäckor säljs i flera affärer och vid lågvatten så samlas folk för att leta efter ännu flera.


Hotellen har ofta särskilda rum där turisterna kan skölja av och göra rent snäckorna. De har nog tröttnat på att få sand och annat i sina avlopp. Dessutom så börjar de snabbt lukta obehagligt mycket, vilket antagligen får en del turister att dumpa högvis med snäckor i sopor och runt hotellet :-)

Den dagen när jag var ute i Corkscrew Swamp så ringde frugan och berättade att hon minsann fotat delfiner vid stranden - med mobilen! Vart lite avundsjuk just då, men nu gick jag här och spanande ut över vattnet och minsann var det inte nåt där ute???


Ivrigt försökte jag komma närmare för att försöka hitta en nåt så när bra vinkel och precis när jag intagit en bra fotoposition så dök den upp igen...


Nja det var väl inte riktigt vad jag förväntade mig så jag gick in bland träden istället. Där finns det gott om fiskgjusar som man kan komma riktigt nära.

De seglar omkring precis ovanför stranden och en liten bit ut för att leta mat.


När de sedan fått en firre så äts den raskt upp i närmaste träd.


Det är sällan problem att komma nära, träden är rätt låga och de är vana vid människor.


Gick ut till stranden igen. Snart skulle solen börja dala och jag gick runt för att hitta en bra solnedgångsplats. En rörelse i ögonvrån fick min uppmärksamhet. En liten fena stack upp ett kort ögonblick och jag insåg att jag sett min första vilda delfin. Så jag började springa längs stranden för att hitta en plats som jag kunde fota från.


Kändes lite mäktigt att se delfiner så nära stranden i vilt tillstånd. Men det var väl en typisk turist-reaktion. De flesta brydde sig inte ens, det var väl för vanligt helt enkelt :-)

Sakta började ljuset bli lite mindre hårt och lite varmare i tonen. Tyvärr så hittade jag inga riktigt bra förgrunder men det hindrade inte de små vadarna att ogenerat springa omkring. Känns ovanligt att fåglarna fortsätter gå rakt mot en när man ligger ner och försöker fota. Flera gånger kommer dom innanför närgränsen.


Man får bara se upp så man inte ligger i vägen för en våg, plötsligt kommer det en som kan överraska med hur långt upp på stranden den far.

Man får reagera kvickt på den korta förvarning man får när fåglarna lyfter.

Den här kvällen klarade jag mig iaf :-)

En pelikan susar förbi på väg mot fiskepiren innan solen går ner, vilket den gör rätt tidigt och ganska snabbt vid den här årstiden.


Det är snart dags att åka hem, bara ett par dagar kvar, och jag börjar redan sakna Florida.

Ding Darling 2013

Ingen resa till Florida utan ett besök på Ding Darling :-). Jag skrev lite om detta stället förra året och det hittar du här.

Den här gången var jag lite mer förberedd och visste mer om vilka platser som funkade vilka som inte funkade. Jag försökte också passa in besöken så att det var lågvatten för då kommer vadarna fram lite mer eller som i det här fallet en stork.

Vid lågvatten så är det inte bara vadare som dyker upp. Mängder av krabbor kryper upp och samlas i stora flockar. Dom rörde sig nästan synkroniserat, som fiskstim som byter skepnad när jag närmade mig.

Och kommer det mat, så kommer det såna som äter mat...

Den vita hornpelikanen samlades ofta vid en speciell sandbank för att vila eller fiska. Ibland var det så mycket pelikaner, att det var kö till toa :-)


När många samlas på en liten yta, så kan det lätt uppstå situationer när någon vill markera att "det här är min plats". Den här hägern ville verkligen inte ha andra fåglar runt sig, iaf inte några större fåglar. Den for runt och jagade undan alla potentiella rivaler.


Avståndet till sandbanken är på gränsen för ett 500 om man vill kunna isolera någon fågel men ibland gick det hyfsat bra.


En sak som jag gillar med den här platsen är den lite gyllene färgtoning man kan få i vattnet. Det beror troligen på en hög halt av humus i vattnet.


Vattnet är ofta väldigt stilla, iaf i de mindre gölarna, och tack vare det lite mörka vattnet kan spegelbilderna bli riktigt bra.


Den ofta mörka bakgrunden och den ljusa speglingen eller ljusa motivet tycker jag också ger lite spännande kontraster. Det gäller bara att komma ihåg att kompensera exponeringen, annars vill gärna kameran överexponera med utbrända högdagrar som resultat. Trots sin till huvuddel mörka kropp så har den här bronsibisen en del ljusa partier som inte klarar en överexponering.


Det tidiga morgonljuset resp kvällsljuset bildar en del fina skuggkontraster mot den solbelysta sidan som tex på den här skarven.


Till skillnad från förra året så var det rätt gott om alligatorer. Här på Ding Darling så kan man faktisk komma ner lite i ögonhöjd vilket ger betydligt mer spännande bilder än från de vanligen förekommande "boardwalks" som finns i liknande områden.


Gick även en sväng i ett område i närheten av Ding Darling. Området kallas the Bailey Tract och ska husera en mängd fåglar mm under högsäsongen. Jag såg dock inte mycket av det, då besöket skedde tidigt på säsongen. Fick iaf lite bilder på sköldpaddor. Det är väldigt vanligt att dom klättrar upp på grenar och stenar för att torka upp lite. Antar att det krävs för att hålla sig rena från parasiter mm.

Jag skrev (lite på skoj) i förra årets inlägg att jag skulle spara min inträdesbiljett till Ding Darling, eftersom den gällde ett år. Det gjorde jag också och det funkade faktiskt :-).

Men jag blev förvånad när mannen i entréluckan sa att jag fick ytterligare några månaders giltighet på kortet. När jag frågade varför så blev svaret att dom hade stängt parken under ett par månader för att asfaltera om vägen och alla som hade giltigt kort fick dom automatiskt förlängda.

Det kallar jag service :-)