Runde 2014

Dags att summera sommarens fotoaktiviteter och jag börjar (som vanligt) med Runde. Egentligen hade jag tänkt att hoppa över denna underbara plats men trots det så hamnade jag här en vecka iaf! Tur med vädret och tack vare skepparen på den lilla turbåten Aquila fick jag många timmar ute till sjöss. I år lade jag ner huvuddelen av tiden på att fota från havssidan. Det var mycket örnar förra året men i år var de ännu flera. De tycktes vara överallt och hade man tur, vilket jag hade flera gånger, så kom man riktigt nära. Jag har ju skrivit flera gånger om Runde både här och där så jag går direkt till bilderna istället :-)

Jag börjar med en stor seglare som graciöst glider med vinden - Havssulan. Dess vita dräkt mot det blå havet ger nästan en målad känsla. Vingspetsen snuddar vattenytan i en perfekt glidning.

En annan fågel man lätt kommer nära är den annars ofta hatade skarven, i det här fallet en toppskarv. När man kommer nära så visar den en fantastisk fin färg i sitt öga.

Så givetvis lunnefågeln som med sin färgglada näbb jobbar hårt på att jaga mat till sina ungar uppe på klippan. Den verkar närmast klumpig vid start och landning men när den väl fått upp farten så far den fram som en projektil.

Det är klart att det finns de som vill roffa åt sig av det andra slitit för. Först ska lunnefågeln slinka förbi trutarna som gärna försöker ta fisken ifrån dom...

...sedan ska de klara de snabba attackerna från havsörnarna.

Just den här lunnen är tyvärr redan körd. Den gamla havsörnen hade redan tagit den när den unga örnen kom ikapp lyckades få den gamla att släppa greppet och nu så var det en vild jakt på den skadade lunnen allt medan den föll med utspärrade vingar ner mot klipporna.

Havsörnarna är trots det mina favoriter på Runde. Visst är lunnen vacker men att få se en havsörn på nära håll är så mäktigt och när de stirrar dig rakt i ögonen på 5 meters håll så är det en känsla som är svår att beskriva.

En av de upplevelser jag fick vara med om var när en havsörn tog en havssula högt uppe i luften. Båda två föll i en allt snabbare spiral ner mot vattenytan innan havsörnen till slut släppte. Havssulan blev nog skadad för det tog ett tag innan den lyckades starta från vattnet. Den unga örnen lärde sig nog att det inte var någon idé att försöka ta så tunga byten. Tyvärr gick det så snabbt att jag inte hann dokumentera det.

Fast ibland kommer de väl nära ibland och sitter man då lite avigt till så blir bilderna komponerade efter det. Här är det fotat rakt upp i luften, inte den stabilaste ställningen med ett 500:a i en gungande båt :-)

Riktigt fint är det när båten sakta glider in mot klipporna och man upptäcker att det sitter en fin havsörn på en klippkant. Den är van vid båtarna och det är först när vi kommer riktigt nära som den kastar sig ut och sakta glider iväg.

Med det sagt så bockar jag för mig denna gång och knappar in nästa resmål...

... hoppas du hänger med :-)

www.mikswephotograpy.com

Inspirationstips; Art Morris

Legenden Art Morris får man väl nästan säga, han har nog fotat fåglar längre än vad de flesta av oss nånsin kommer att göra. Därför har jag illustrerat detta inlägg med lite bilder från Florida, där Art förövrigt håller till.

Bird as Art är ett begrepp och även namnet på hans hemsida. Där kan man hitta lite inspiration och även göra åt pengar om man vill.

Men det var inte det jag tänkte tipsa om. Istället blir det en länk till ett mastodont föredrag som han hade på B&H. Det är faktiskt så långt (nästan 2h) att jag såg det i två delar för det blev för mycket att smälta på en gång :-)

Vad handlare det om då undrar du kanske nu. Jo hela föredraget är väl egentligen en stor Canon-show där han går igenom nästan alla canonobjektiv som finns. Det fina är att han ger en hel del tips om hur man kan använda dom och det tyckte jag var värdefullt.

Så filtrera bort smygreklamen och fokusera på det han säger och förstås hans bilder så kanske du kan hitta nåt nytt att ta till dig du också, även om du fotar med nåt annat märke :-)

Gå till föredraget.

Påskavrostning.

Senast jag höll i kameran var i början på december. Det har varit fullt upp med allt möjligt annat än fotografering så nu kände jag att det var dags att rosta av lite. Tog en sväng ut till kusten, vädret var strålande och det var skönt att bara vara, så ev bilder fick bli en bonus.

Det var i alla fall ingen tvekan om att det var uppvaktningstider för de befjädrade; halsar sträcktes, det tutades och plaskades i vattnet, allt i olika hängivna försök att locka till sig en lämplig hona.




Det är otroligt så fort man tappar handlaget när man inte håller på dagligen med kameran. Förr var det enkelt; det var en knapp och kanske en avståndsskala - du vet en sån där med ett ansikte eller berg för nära- eller långt-bort-fokus. Nuförtiden sitter det över dussinet med knappar som man snabbt måste kunna sköta utan att tänka för att få till de där perfekta inställningarna. Efter att gjort ett antal nybörjarmisstag så verkade det lossna så sakteliga.

Tog också en tur till Getterön. Där hittade jag den här duvan som verkade fundera över vädret: "Ska det bli regn månne?"


Nu hittade jag inte bara fina fotomotiv där utan även trevliga personer som jag filosoferade med, allt medan solen sakta dalade. Ute på fälten var det knökfullt med vitkindade gäss. Då och då lyfte de i stora sjok så himlen nästan förmörkades av alla gäss.

Solen sjönk stadigt och blev allt rödare och jag lyckades faktiskt pricka in några flygande gäss mitt i ljuset.


Sedan hände nåt ovanligt, jag har inte sett nåt liknande fenomen tidigare; solen blev fyrkantig!


Givetvis har det säkert en helt naturlig förklaring och det har nog även nästa bild. Jag la inte märke till den när jag fotade utan det var först senare när jag gick igenom bilderna på datorn som jag såg det.

Du har säkert hört talas om gubben i månen, men har du hört talas om gubben i solen :-)

Hoppas du hade en fin påskhelg också :-)

Shark Valley 2013

Efter att ha njutit av flera fina möten och fototillfällen så var det dags att avsluta den här resan i Florida och ta sig tillbaka till östkusten och där packa för hemresan. Men på vägen dit tänkte jag passa på och svänga förbi Shark Valley och se om vi hade bättre tur den här gången än sist då det var kö och lång väntetid för att komma in. Förra gången hade ju varit på en helg och jag hoppades att det skulle vara färre besökare en vardag. Mycket riktigt så var det inga köer den här dagen. Väl inne så såg jag att hela området höll på att byggas om. Shark Valley har ju i normalfallet en rätt liten parkeringsplats men en stor del av den var nu belamrad med olika maskiner och en annan del var avspärrad så det var säkert en bidragande orsak att det hade varit trångt på helgen. Det verkade som allt skulle bli större; parkering, servicehus mm.

Den här gången valde vi att bara ta en promenad i norra delen och inte ta en tur längs slingan som sträcker sig nästan en mil in i våtmarken. Du kan läsa om den upplevelsen här Shark Valley 2012

Det första vi stöter på är alligatorer som solar sig i strandkanten

I vattnet smyger en Little Blue Heron på jakt efter mat.

En liten bit längre bort står den här fågeln och spanar. Den verkar helt orädd för den flyttar sig inte när vi går förbi.

Ett svagt pipande ger förklaringen. I gräset en liten bit från gångstigen sitter en söt liten samling och det är den vakande föräldern som står bredvid.

Vi backar undan för att inte störa och riskera att dom ger sig iväg hals över huvud, det finns säkert gott om varelser som tycker att dom verkar läckra att smörja kråset med.


Längs gångstigen sitter olika upplysningsskyltar om växter mm och vi stannar och läser lite på en sådan samtidigt som vi småpratar. Så lyfter jag blicken och väser "stå still, inga hastiga rörelser nu, backa sakta bakåt!" Jag lyfter sakta kameran och tar en bild. Nu är det inget farligt som jag fått syn på, utan i grenarna bara någon meter från oss sitter en Redshouldered Hawk och tittar nyfiket på oss.


Den reagerar inte på fotandet eller oss utan verkar vara fokuserad på nåt annat. Funderar på om det är de små kycklingarna som den spanat in samtidigt som jag backar för att få med hela fågeln i sökaren.


Ett oväntat men trevligt möte som får avsluta den här långa reseberättelsen. Det är väl dags att komma ikapp den svenska våren och se vad den erbjuder :-)

Sanibel Island 2013

Ding Darling är beläget på Sanibel Island som är en liten pärla utanför Ft Myers i västra Florida. Stränderna är långa och bebyggelsen smälter in fint i den täta vegetationen. Det är vägtull för att åka hit ut vilket antagligen gör att de flesta väljer stränderna närmare land, iaf vid den här årstiden.

Jag valde den här dagen att ta en tur längs stranden. Jag började nere vid fiskepiren. Som vanligt var det en kamp mellan fiskare och fåglar om byten och beten.

Helt orädda samlas fåglarna runt fiskaren...


...och när han vänder ryggen till för att schasa bort några allt för närgångna fåglar så seglar andra in bakom ryggen på honom :-)


Sanibel är välkänt för sina fina snäckor. Snäckor säljs i flera affärer och vid lågvatten så samlas folk för att leta efter ännu flera.


Hotellen har ofta särskilda rum där turisterna kan skölja av och göra rent snäckorna. De har nog tröttnat på att få sand och annat i sina avlopp. Dessutom så börjar de snabbt lukta obehagligt mycket, vilket antagligen får en del turister att dumpa högvis med snäckor i sopor och runt hotellet :-)

Den dagen när jag var ute i Corkscrew Swamp så ringde frugan och berättade att hon minsann fotat delfiner vid stranden - med mobilen! Vart lite avundsjuk just då, men nu gick jag här och spanande ut över vattnet och minsann var det inte nåt där ute???


Ivrigt försökte jag komma närmare för att försöka hitta en nåt så när bra vinkel och precis när jag intagit en bra fotoposition så dök den upp igen...


Nja det var väl inte riktigt vad jag förväntade mig så jag gick in bland träden istället. Där finns det gott om fiskgjusar som man kan komma riktigt nära.

De seglar omkring precis ovanför stranden och en liten bit ut för att leta mat.


När de sedan fått en firre så äts den raskt upp i närmaste träd.


Det är sällan problem att komma nära, träden är rätt låga och de är vana vid människor.


Gick ut till stranden igen. Snart skulle solen börja dala och jag gick runt för att hitta en bra solnedgångsplats. En rörelse i ögonvrån fick min uppmärksamhet. En liten fena stack upp ett kort ögonblick och jag insåg att jag sett min första vilda delfin. Så jag började springa längs stranden för att hitta en plats som jag kunde fota från.


Kändes lite mäktigt att se delfiner så nära stranden i vilt tillstånd. Men det var väl en typisk turist-reaktion. De flesta brydde sig inte ens, det var väl för vanligt helt enkelt :-)

Sakta började ljuset bli lite mindre hårt och lite varmare i tonen. Tyvärr så hittade jag inga riktigt bra förgrunder men det hindrade inte de små vadarna att ogenerat springa omkring. Känns ovanligt att fåglarna fortsätter gå rakt mot en när man ligger ner och försöker fota. Flera gånger kommer dom innanför närgränsen.


Man får bara se upp så man inte ligger i vägen för en våg, plötsligt kommer det en som kan överraska med hur långt upp på stranden den far.

Man får reagera kvickt på den korta förvarning man får när fåglarna lyfter.

Den här kvällen klarade jag mig iaf :-)

En pelikan susar förbi på väg mot fiskepiren innan solen går ner, vilket den gör rätt tidigt och ganska snabbt vid den här årstiden.


Det är snart dags att åka hem, bara ett par dagar kvar, och jag börjar redan sakna Florida.