Norra Everglades National Park

Efter att avverkat södra delen var det dags för den norra. Everglades känns ju som ett måste när man ändå är i Florida, så värmen till trots var det inte badshorts på utan långbyxor och långärmat som gällde.

Från Miami och rakt västerut går Timiami Trail. En landsväg som skär mellan Everglades national park och övriga Everglades. Efter halva sträckan går den rakt igenom den södra delen av Big Cypress National Preserve. Målet för dagen var att på väg till västkusten stanna till vid dessa båda parker.

Första stoppet blev Shark Valley och nej, det finns inga hajar där. Däremot finns det en rundslinga på nästan 2,5 mil som är öppen för folk till fots, med cykel eller som passagerare på de öppna bussar som trafikerar slingan. För att ha en säker trafikmiljö på den enfiliga vägen kör bussar åt ett håll, cyklar åt andra hållet. Det gavs (över-)tydliga instruktioner om att stanna och kliva av cykeln när möte uppstår.

Ungefär i mitten på slingan finns ett utkikstorn. Vägen dit är spikrak och denna dag är det även kraftig motvind. Eftersom det är ett välkänt och välbesökt ställe så kastades alla tvivel överbord och det trampades på.



Redan efter ett par hundra meter så dök de första alligatorerna upp, eller ja de låg och solade precis vid cykelbanan. Säkerhetsinstruktionerna säger att man ska hålla minst 5 meter till dessa. Insåg snabbt att det var omöjligt då vägen inte var 5 meter bred. Tydligen ska alligatorer inte se människan som byte så länge hon står upp, så det var bara att glida förbi och hoppas på det bästa.



Upplyft att denna upplevelse såg vi framemot nästa möte. Att cyklarna var dåligt inställda började snart göra sig påmind. En fullastad ryggsäck gjorde inte saken bättre men skam den som ger sig. Den spikraka vägen och ständiga motvinden gjorde att det blev ett bra träningspass, både för kropp och psyke.

Det finns en rastplats efter ca en mil, men där finns inget dricksvatten så vi hade lastat med tre liter vilket borde räcka för en liten cykeltur. Efter en mil var vi snabbt nere på en knapp liter kvar.

Första milen hade bara innehållit vatten, gräs, +30 graders värme och motvind på en skranglig och dåligt inställd cykel. Inte bra för moralen...Hur skulle detta gå? Skulle vi bli alligatorföda på nästa etapp? Var det inte en gam som cirkulerade där uppe? Inga andra människor syntes till. Inte heller hade vi sett något djurliv, förutom den där gamen då...

Raksträckan var iaf slut och nu återstod drygt hälften av sträckan och den verkade mer lovande med lite småsjöar med vatten och en slingrigare väg.

Medvinden var fantastiskt skön, landskapet swischade förbi med någon enstaka alligator i den gräsbevuxna våtmarken. Men det skulle dröja ända till slutet innan det blev mer aktivitet och närhet till djuren. Det gällde att spana noga, de var inte alltid lätta att hitta.

Erfarenheten av Shark Valley är att det räcker nog med att bara gå en tur runt visitorscenter så sparas tid och pengar och så fotas det nog mer. Eller så hade vi bara otur med klimatet. För mycket vatten på prärien vilket medför att djuren håller sig utspridda.

Och till dig som orkat läsa ända hit önskar jag ett Gott Nytt År :-)

2012-12-31 18:43   Robin Eriksson

Häftigt möte måste jag säga. Det måste vara en härlig upplevelse att cykla runt där mitt bland allt djurliv.

Svar från MikSwe 2013-01-01 10:35

Det är lite svårt att greppa att man verkligen är ute i everglades och att alligatorer, ormar mm finns precis jämte vägen. Samtidigt kunde det varit lite mer aktivitet, när man ändå åkt så långt :-) /Mikael