Brevet från (häger)kolonin

Ja eller rättare sagt, bilder från hägerkolonin Venice rookery. Detta är en perfekt plats om man vill se häckning av olika typer av häger.

Det är så oväntat att se dessa långbenta varelser graciöst kliva runt på små grenar. Jag förundras alltid över att de inte välter omkull.

I denna koloni så var det ganska få häckande par, men det var ju också tidigt på säsongen. Det sägs att det är betydligt mera fart här framåt februari/mars.

Vilket fall så gäller det att hålla undan konkurrenterna så att man inte blir utan plats:

"VA GÖR DU HÄR? DET ÄR MIN PLATS JUH.."

"DET ÄR DET VÄL INTE, DIN STORA DRASUT"

"SKA JAG DAMMA TILL DIG ELLER...?

Lite lugnare går det till när ungarna väl är på plats. Venice Rookery är perfekt om man vill se och fota ungar i bo på nära håll utan att störa. Träden är inte så höga så man står i höjd med bona.


På land så tror jag dessa bon byggs mycket högre upp, men här vaktas de av alligatorer som patrullerar vattnet så att inga fyrfota djur kan smyga sig fram för en tugga mört fågelkött.

Ungarna ser lite groteska ut, punkrocksfrilla med långa rangliga ben och nästan överdimensionerade fötter.


Ena stunden sover dom, för att i nästa stund föra ett himla liv, som kan få vilken hägerförälder som helst att vilja fly iväg. När de blir lite större så ser de mer sluga och skumma ut.


Om solen gassar så söker man skydd i skuggan av den vaktande föräldern.


Men så vankas det mat och då blir det liv i luckan. Först gap och skrik

"MAT, MAT, MAT, MAT, GE OSS MAT!!! KOM IGEN,GE OSS MAT DÅRÅ"


Sedan lite mer handgripligt "DET VAR DÅ SJÄLVE...TA HIT KÄKET FÖR 17"


Slutligen är föräldern nästan nedbrottad och nöjd med ungarnas visade styrka, kastas det upp lite smaskiga firrar som ungarna raskt slukar.


Ibland så är det inga mängder och då blir det snabbt kamp om födan.


Som vanligt i naturen så är det den starke som överlever. Första dagen jag var här så var dom fyra i det här boet. Den minste låg vid sidan (du kan se en liten dunboll i höger nederkant på bild 5) och kikade ut över kanten, helt apatisk. Nästa dag var den borta.

Andra dagen så låg den tredje på samma ställe, även den apatisk (se bilden ovan). Ibland så hackade de större ungarna på den, men reaktionen var väldigt svag.

Tredje dagen så var det bara två kvar. Troligen så hade de ena föräldern missat bussen hem eller så var den borta av annan anledning för det var ytterst sällan dessa ungar fick mat. Frågan blev hängande när jag lämnade: Kommer nån av dom att klara sig.

Några som såg ut att klara sig var de som bodde vägg i vägg. Det var även där bara två ungar, men de såg starka ut och det levererades mat titt som tätt. Men man kan ändå undra om någon med detta utseende kan klara sig själv när det blir dags :-)

Venice Rookery

Efter besöket vid Anhinga trail sattes kurs mot Shark Valley. När vi kom dit så fick vi uppleva det som jag bara läst om tidigare. Det var så fullt inne på området att vi inte kom in! Med fullt så menar jag fullt med bilar. Shark Valley har en ganska liten parkeringsplats samtidigt som den ligger väldigt tillgängt bredvid en större genomfartsväg. Det är tydligen rätt vanligt att det är fullt, men jag hade inte räknat med det i den här årstiden som inte är riktig högsäsong. Man kan parkera uppe vid stora vägen men det kändes mindre bra så beslutet blev att försöka hinna köra hit på hemvägen istället för att förlora tid på att vänta. Nytt resmål blev Venice Rookery.

Är det något ställe som dyker upp när man googlar på fågelfotografering i Florida så är det Venice rookery. Det är en liten fågelkoloni som sägs vara väldigt bra under häckningsperioden. Så förväntningarna var väl inte direkt höga eftersom det var lite tidigt på säsongen, men det skulle ändå bli spännande att få se detta ställe.

När vi så på eftermiddagen rullar in på den lilla, lilla, lilla parkeringsplatsen och kikade ut mot den lilla gölen så var min första reaktion; var det allt? En liten rund göl på kanske 100m i diameter med en liten ö nästan mitt i. Det blev inte direkt en wow-känsla när jag såg den. Jag tog inte ens med mig kameran ur bilen när jag gick för en första koll. Venice rookery ligger mitt i bebyggelsen så det är hus på tre av sidorna och en stor kraftledning skär genom bakgrunden.

Den lilla ön var trots att det var tidigt på säsongen redan bebodd av Häger och Anhingas. Faktiskt så var det flera hägerbon som hade ungar i olika storlek. Vädret var rätt ok men ljuset låg så att alla motiven låg i skugga men jag gick och hämtade kameran ändå - har man ingen kamera så blir det inga bilder!



Med tanke på ljuset så här på eftermiddagen så är detta nog en bättre plats på morgonen. Förutom motljuset så är det svåra här är att isolera ett motiv och försöka hitta en ren bakgrund. Jag förstod varför man rekommenderade stora telen trots det relativt korta avståndet.

Kanterna ner mot vattnet var branta och i princip omöjliga att sitta eller ligga på så det var inte aktuellt att ta några bra bilder på fåglar i vattnet heller. Dessutom fanns det alligatorer i den här gölen så det hade nog inte varit helt riskfritt att lägga sig vid vattenytan.

Jag beslöt att invänta solnedgången för att se om ljuset skulle bli till det bättre och det blev det verkligen.

Stärkt av detta så såg jag framemot att få åka hit tidigt nästa dag. Mer om det och sköna bilder på häger ungar blir det nästa gång :-)

Green Cay och Wakodahatchee

2013 hade jag åter förmånen att kunna ta lite semester i Florida. Det blev en rutt blandad av sol, bad shopping och fotografering. 2012 var ju första gången jag var här och med den resan i minnet kunde jag välja ut det bästa av det årets resa och lägga till nya outforskade resmål. 2012's resa hittar du bla här.

Första stoppet är Floridas östkust och trakten runt Fort Lauderdale. Östkusten känns betydligt fattigare på bra parker att fota i men det finns några smultron ställen och här ska jag berätta om ett par stycken. Tyvärr gjordes resan i slutet på november och i början på december och det är precis då som flyttningen påbörjats så det var inte så mycket fåglar, men samtidigt så underlättar det när man ska isolera motivet i bilden.

Jag börjar med Green Cay Wetlands. Det är en reningsanläggning byggd för den sista delen i vattenreningsprocessen där naturen står för filtreringen. Det är ett relativt stort område med totalt ca 2,4 km lång boardwalk. Tillgänglighet är A och O när det byggs parker i USA. Så när man bygger en boardwalk så är det inte fråga om några små spänger, liknande de som finns i svenska naturreservat, utan rejäla anordningar lämpliga för rullstolar, barnvagnar mm och med kraftiga räcken. Man får se upp så man inte ställer upp stativet så att man hindrar andra som vill gå där även om de flesta är mycket förstående, särskilt om man har ett större objektiv :-).

Fåglarna är hyfsat vana vid människor, för det är en rätt välbesökt anläggning. Ett stort objektiv rekommenderas för det är rätt stora ytor, men det går bra med ett mindre objektiv i vissa fall.

På några ställen finns det små träddungar där det finns fågelmatare utsatta och har man tur kan man se några mindre fåglar annars är det mest större fåglar, olika vadare, hägrar ...



... och sånt man kan förvänta sig i en våtmark, även om man aldrig sett nåt liknande innan. När jag såg denna så slogs jag av den kraftiga blåa färgen som stod i skarp kontrast till den röda näbben.

Alligatorer finns närvarande även om jag bara såg spår efter dom.

Det finns också rovfåglar där precis som det gör överallt där det häckar fåglar. Just den här jagade mest trollsländor


men det fanns andra som patrullerade området också.



Parkeringen är stor och det finns ett litet servicehus med utställningar och toaletter.


En liten bit ifrån Green Cay (ca 2km SO) ligger Wakodahatchee. Även det är en sista anhalt i vattenreningen men betydligt mindre. Här är det "bara" ca 1,2 km boardwalk. Jag började gå ut med 500 mm men fick byta till 300mm för det var för kort avstånd och bilderna blev väldigt tighta. Tyvärr var vädret och bakgrunden inte det bästa så det var lite klurigt att hitta en bra bakgrund. Inga småkycklingar eller större aktivitet var det dock, men platsen i sig kan vara lovande när det är lite senare in på vintern eller början på våren.

Det som jag tyckte var annorlunda här jämfört med Green Cay, var en liten ö precis jämte gångstigen där det häckade en mängd fåglar, bla häger och anhinga. Här kom man verkligen nära häckningen och de verkade helt ostörda av människor som gick förbi.

Parningsritualerna hade börjat komma igång och hannarna lockade och pockade på uppmärksamhet.

Jag har tidigare bara sett enstaka hägerbo högt upp iträden så det var lite intressant att se dessa fåglar utföra lite "jag-är-redo-att-flytta-ihop-med-någon-nu-beteenden". Hägrarna sträcker på sin långa hals och utstöter grymtande ljud, petar i boet och klapprar med näbben samtidigt som deras plymer breder ut sig. Efter ett tag så lärde jag mig i vilken ordning som det här skedde och kunde planera bilden lite efter det.



Räcket var lite glesare än på Green Cay så det gick att hitta luckor längst ner och få en lite lägre bildvinkel. Det är ju annars bland det största problemet - att komma i ögonhöjd med motivet.


Parkeringen är betydligt mindre än Green Cay men det finns iaf en toalett vid parkeringen. I övrigt så är det ingen service. Wakodahatchee ligger i direkt anslutning till reningsverket så det var en vakt som fanns nära parkeringen vilket gjorde att det kändes hyfsat tryggt att lämna kvar grejer i bilen, men det är inget man ska ta för givet.

Artkavalkad 1: Häger

Nu har jag kommit till slutet på min reseberättelse om Florida. Om man gillar att titta på eller som jag att fota fåglar så är min rekommendation att börja spara till en resa hit omedelbart :-) Mängden arter och tillgängligheten till dom är helt enorm. Fusk kanske en del tycker och det inkluderar mig själv också i vissa fall :-), men alla djuren är vilda, bara det att de är mer toleranta mot människor på vissa platser.

De kommande inläggen kommer att visa upp lite av alla de olika arter som fångades på bild. Inga märkvärdiga bilder utan mer som ett avslut på resan.

Denna gång blir det olika hägertyper och jag hoppas jag fått till rätt namn på respektive :-) :

Amerikansk Gråhäger (Great Blue Heron)


Ägretthäger (Great Egret)

Trefärgad häger (Tricolored Heron)


Blåhäger (Little Blue Heron)

Snöhäger (Snow Egret)

Edit 2013: Detta är antagligen inte en Snöhäger utan en juvenil Blå häger. De är tydligen helt vita innan de får sin blåa färg. Dock är benen gröna(ktiga) hela tiden.

Grönryggad häger (Green Heron)


Gulkronad natthäger (Yellow-crowned Night-heron)




Nästa gång blir det andra typer av fiskfångande vattenfåglar :-).