Florida 2015:4

Om man tänker åka till Florida för att fota så finns det gott platser att välja mellan. Solskensstaten är hemvist för en stor mängd djur och fåglar. Det svåra är att välja rätt ställe att åka till. Man är i princip alltid hänvisad till publika platser såsom nature reserve, wildlife refuge osv. Men det finns en hel del andra platser också men de är lite svårare att få reda på. Nyckeln här är att prata med andra fotografer och fågelskådare som man träffar på vid de publika ställena. Detta året så sökte jag aktivt upp fotografer via nätet och fick på så sätt fram flera bra tips på udda ställen att ta mig till.

Två av dessa ställen låg i Orlando. Det första var ett parkeringsgarage. Om man åker upp till översta våningen och kikar ut över kanten så finns det ett fiskgjuse bo på en stolpe tvärs över gatan. Det lät intressant så eftersom jag ändå skulle förbi så blev det en liten avstickare. Väl framme så kunde jag konstatera att det stämde till 100%. Boet låg i ögonhöjd bara 20-30 meter bort och hade varit perfekt om det inte var för det faktum att någon storm hade raserat boet. Det var lite tråkigt men på den positiva sidan så slapp jag ju betala några parkeringsavgifter. :-)


Samtidigt så var det lite tursamt för jag hade spenderat lite för mycket tid på ett annat tips. Ljuset var nu på väg att försvinna och hade boet varit bebott så hade jag haft max tio minuter på mig att få några bilder och det hade varit svårt att få till nån bra bild där. Större tur hade jag haft på den kyrkogård jag precis lämnat. En ganska vacker kyrkogård med slingriga små vägar bland kullar och högväxta tallar. Här fanns det ett bo som enligt uppgift beboddes av ett par vithövdade havsörnar. Så det var bara att glida omkring i bilen med ögonen intensivt spanande bland alla trädkronor. Som vanligt så är det enklare att hitta människor som står och stirrar rakt upp i skyn än örnar i träd och så även här. En äldre man med kamera och stativ stod en bit bort och kikade upp i skyn. Med diskreta och hänsynsfulla steg så anslöt jag mig till honom. Hänsynen var inte direkt riktad mot örnarna utan mot de människor som stod en bit bort vid en grav. Mycket riktigt så satt det en juvenil örn i en tall.


Att fota örnar i Sverige kräver oftast gömsle och åtling men i Florida så finns den näst största populationen av vithövdad havsörn i hela USA, bara Alaska har fler. Det innebär att de är väldigt vana vid människor och att man har lagar som styr hur nära man får gå ett bo. Mannen berättade lite mer om hur man ska bete sig på den här platsen gentemot de som kom hit  för att besöka sina begravda släktingar och att det sällan blev några konflikter. Efter bara en liten stund så kom modern inflygande...


Hon satte sig i samma träd som den unga örnen. Jag har fått lära mig att när det är dags att skaffa nya ungar så jagas den förra kullen bort från boet, men här fanns det inga sådana tendenser. Istället så tittade de välkomnande på varandra.


Antagligen så hade de inte börjat häcka ännu och modern tolererade därför fortfarande närvaron av sin avkomma. Men så börjar hon ropa högt. Ett typiskt revirrop och nu användes det för att kalla på sin make.


En annan adult örn hade siktats och nu förberedde de sig på strid för att hävda sitt revir. Maken anlände inom kort och tillsammans med modern så jagade de bort inkräktaren. Kvar satt den juvenile och tittade på.


Men efter ett tag så flög även han sin väg och jag den äldre mannen bytte mailadresser och skildes åt. Samma kväll på hotellet gick jag igenom dagens bildskörd och konstaterade att denna resdag utanför de fasta publika platserna givit den största mängden bilder. Bla så hade jag fotat en annan vithövdad...


...och fått ett gäng bilder på flera par prärieugglor...


Dessa fanns mitt i ett par villakvarter i Ft Myers. Förra gången så hade vädret varit lite ogynnsamt och bilderna blev mörka men denna gång så fick jag dom i soluppgången.

När man fotar så här i bebyggelsen kan man få lite konstiga blickar från förbipasserande och det är alltid nån kommentar om hur stor kamera man har men det är det värt :-)


Så att lägga lite tid på research är en viktig del av förberedelserna tycker jag. Då ökar chansen att man kan komma till en plats, på rätt tid och ändå få till några bra bilder på kort tid.

På andra ställen så gäller det att nöta tid. Ding Darling är ett sådant ställe. (Har skrivit om det tidigare här) Man kör en vägslinga på några kilometer och håller utkik. När man kört en gång så kör man en gång till och sedan en gång till osv. Bäst tidpunkt att se fåglar på nära håll är när det är lågvatten.


Men när lågvattnet är så innebär det inte att det är den bästa tidpunkten att fota pga ljuset. Morgonljuset innebär oftast motljus vilket kan vara fint.


Ibland blir det dock lite väl mycket skugga, även om ljuset skiner genom vingarna. Tittar du noga så kan du kanske se benen i vingen som på en röntgen bild.


Men oavsett tidvatten eller tid på dagen så kan man alltid se nåt nytt. En dag så kom jag glidande och fick se några människor sittande vid vägkanten. Sakta rullade jag förbi och kunde inte tro mina ögon. En fiskgjuse satt precis vid vägen och åt fisk! Inte det bästa ljuset men det är bara att gilla läget och göra det man kan av situationen.


Ett par japaner satt och fotade med mobiltelefon bara tre fyra meter från fiskgjusen så jag  gick sakta närmare.


Helt orädd satt den och tuggade i sig av den nyfångade fisken medan vi andra fotade. Som tur var gick japanerna sin väg för jag tyckte de var lite för närgångna och dessutom så skymde de sikten :-) Så vi två som satt kvar kunde följa måltiden på ett overkligt nära avstånd.


Det var bara små slamsor kvar när jag kom och strax hade den ätit färdigt och flög sin kos. Detta till lättnad för den andre fotografen. Han var helt genomsvett efter att suttit i gassande solsken vid asfaltskanten i 45 minuter. Så lång tid hade fiskgjusen varit på plats varav jag fick ca 10 minuter.
Det är väl charmen och utmaningen med den här typen av fotografering, man vet aldrig vad som kommer att utspela sig.

Ett inlägg från Florida kan inte avslutas utan att visa några fler bilder på alligatorer. De finns överallt så det är lätta att hitta men inte alltid lätta att fotografera. Men jag försöker alltid komma ner i ögonhöjd vilket är lite trickigt och inte alltid helt säkert.


Under planeringen så hade jag en idé om hur jag skulle klara av att komma ner i höjd med dem bara förutsättningarna var de rätta. Vid några tillfällen var de det och du ser resultatet här.

Jag har lagt upp ett litet bildspel som du kan kika på om du även vill ha rörliga bilder :-)

Finns även här om du inte får klippet att fungera

Avslutar denna serie från Florida med lite solnedgångsbilder. Visst ser det härligt ut och jag hoppas jag får fler tillfällen att åka hit :-)




www.mikswephotography.com

Florida 2015:3

Mitt i Floridas inland finns en plats som heter Circle B Bar. Det är en fd ranch som kommunen, Polk county, nu transformerats till ett naturreservat. Eftersom vi var på väg mellan kusterna så passade det bra att göra en kort avstickare dit för att kolla upp vad området kunde bjuda på.

Redan när vi lämnat avtagsvägen så kommer en svart skugga rusande i det halvhöga gräset och passerar bilen utan att stanna. Det var en svart gris eller feral pig som den kallas. Inte ett vildsvin utan en förvildad gris. Inte särskilt omtyckt av lokalbefolkningen av samma anledning som vildsvinen inte är så populära, de förstör marken. Den här kom så fort att jag inte hade en hans att fota den men som tur var så fick jag en chans till uppe vid Merritt Island.


Circle B Bar består av ett blandlandskap med fält och skog uppbrutet av våtmark. Det är helt olikt de platser jag varit på innan, dvs träsk och dammanläggningar, så mina förväntningar steg raskt. Värmen och luftfuktigheten var hög och tryckande. Vi vätskade upp oss ordentligt och tog med extra vatten. Eftersom det var mitt på dagen så valde vi att gå genom skogen. Det skulle öka chansen att få mindre skarpa kontraster jämfört med ute på fälten. För säkerhets skull gick vi så att solen skulle komma bakom oss för att undvika att få motljus och för mycket skugga i det vi nu förhoppningsvis skulle se. Jag valde att ta mitt 300mm av två skäl. Dels så var det lättare och dels så var det ljuskänsligare.


Efter att ha gått en stund så mötte vi ett äldre par. De hade varit ute en stund men inte tagit med sig något vatten så de var på väg att bli utmattade av törst. De var så törstiga att kvinnan erbjöd oss 10 dollar för lite vatten. Vi gav dem (eller rättare sagt fick truga på dem) en hel flaska helt utan avgift och de blev väldigt tacksamma. När de fått i sig lite vätska så berättade att de precis sett en rödlo bara ett par hundra meter bort. Jag blev genast rastlös och ville rusa iväg men artigheten bjöd mig att småprata med dem ett tag. Artighet värdesätts alltid men extra mycket här i USA.

När vi äntligen kom iväg fortsatte vi ändå sakta framåt för att inte missa något vid sidan av stigen. Till skillnad från många andra ställen vi varit på så växte gräset precis intill stigen och man kunde se spår efter alligatorer som korsat stigen. Det vore dumt att bara rusa på, man kan ju inte så säkert veta vad som ligger och lurar längre fram. Hela tiden på spänn med ögonen sökande av terrängen. En rödlo som sitter still i den här miljön kommer att vara riktigt svår att upptäcka.


En bit längre fram så mötte vi ett par män, vi hejade och de passerade. Men precis när de passerat så vände de sig om och ville visa oss något. Återigen stannade jag till trots att jag egentligen ville fortsätta att spana vidare.

De hade kommit gående längs stigen och haft en stor alligator liggande mitt på stigen och de vågade inte försöka gå förbi utan hade väntat tills den flyttat på sig. De visade bilderna de tagit på den. Men det var inte det bästa, för när de äntligen kunnat fortsätta så hade de mött en rödlo som sprungit mot dem och tagit en fågel mitt på stigen framför dem och släpat in den i skogen. Givetvis hade de hunnit fota hela sekvensen.

Jag förstod nu att chansen att se den där lon var puts väck. Hade vi gått åt andra hållet så hade varit jag som tog de där bilderna tänkte jag avundsjukt för mig själv. Vi hade rest över Atlanten och gick här med tung och dyr utrustning och så hade de som bodde i närheten fotat allt med en enkel långzoomare...livet är inte rättvist...eller så var det precis just det det var :-)

Med lon ute ur bilden så kunde jag ta det lite lugnare och koncentrera mig på det som faktiskt fanns.

Det är betydligt svårare att se djur och fåglar när de står stilla i en varierad miljö. Här är en ralltrana som står helt öppet men är ändå svår att upptäcka. Hade den varit tyst så hade jag nog bara gått förbi


Nu såg vi inga stora alligatorer men några små låg och solade, halvt täckta av små löv. Löven ligger flyter på vattenytan vilket gör det omöjligt att se vad som döljer sig under ytan.

Det innebär också att jag valde bort att lägga mig i ögonhöjd på alligatorn för det skulle innebära att mitt huvud skulle hamna precis vid vattenytan och utan möjlighet att se vad som kan dyka upp så kändes det tryggare att vara en bit upp.


Hur den här häger kan fiska i sånt vatten är svårt att förstå. Troligen så hugger den på rörelser i vattenytan.

Så lämnar vi stigen vid vattnet och rör oss genom ekskogen. Träden är helt bevuxna av mossa
som hänger väldigt vackert och vajar i den svaga vinden.


Plötsligt ser jag nåt på marken. Det är en rödaktig orm, Jag tycker mig känna igen den som en snok eller iaf inte giftig. Trots den klara färgen är den svår att upptäcka och jag chansar inte på att ta mig närmare. Senare berättar en av guiderna att det troligen var en yellow rat snake, dvs en råttsnok, och att den inte är giftig. Han berättade dock att det fanns giftiga ormar i området...

Åter vid informationscentret så var vi väldigt trötta. Värmen, luftfuktigheten och kamerautrustningen hade tagit på krafterna. Halva resan år genomförd och det återstår bara att berätta om träsk och våtmarker i den sydvästra delen av Florida. En sak är dock säker och det är att om jag får chansen så kommer jag att återvända hit. Trots att jag inte fick så många bra bilder denna gång så fick jag ändå en del på den relativt korta tid vi var där, vi hann ju bara gå en av alla de stigar som fanns i området . Stannar man ett par dagar så borde man kunna kamma hem en rejäl pott med bra bilder och jag tror att detta är en riktig pärla.

Mer om Circle B Bar hittar du här

www.mikswephotography.com

Florida 2015:1

2015 hade jag återigen möjlighet att besöka Florida. För att få ut det mesta av en sådan resa så bör man göra en del research. Visserligen kryllar det av olika typer av naturreservat men precis som i Sverige så har de olika aktivitet beroende på vilken del på året det är.

Florida är ett vinterhem för många av de nordamerikanska fåglarna och många har sin häckning här under vintern. Bäst tid på året är februari till april/maj men då har jag ingen möjlighet så det fick bli i december. I slutet på november så börjar flyttfåglarna att anlända och den torra säsongen har startat. Det är viktigt ur två aspekter; dels så minskar mängden vatten vilket får vadare och alligatorer att samlas och dels så är mängden stickande myggor betydligt färre.

2015 var dock lite annorlunda. Den stora vädernyheten var att tydligen så hade december månad samma väder som det normalt var i september. Dvs hög luftfuktighet och mycket vatten. Men nu var jag på plats så det var bara att beta av alla ställen som jag skulle besöka medan.

På min lista hade jag ett par nya ställen som jag såg fram emot. Merritt Island, Viera Wetlands och Circle B bar. Dessutom hade jag ett par andra intressanta ställen, bla ett parkeringshus och en kyrkogård i Orlando.

Men vi tar Merritt Island National Wildlife Refuge först. Den är lokaliserad i direkt anslutning till Cape Canaveral som du säkert känner till som en raketuppskjutningsplats.


Området är låglänt med en mängd vikar och dammar där det samlas sjöfågel och vadare i mängder. I Sverige så ser man sothönor i mindre grupper och de är nästan alltid starkt revirhävdande. Så det var en annorlunda syn att se stora flockar av dessa glida om kring tätt intill varandra utan att bråka.


Vädret under det här besöket varierade mellan mulet och skyfall men sothönsen verkade inte bry sig.

Och faktum är att det ibland är fördelaktigt med lite mer mulet väder. När temperaturen stiger och är mellan 25-30 grader så minskar möjligheten att få bra bilder utan värmedaller i, dessutom så ökar de skarpa kontrasterna mellan ljus och skugga. Det mulna vädret jämnar ut oddsen och ökar chansen till bättre bilder. Har man lite tur så kan regnet dessutom öka dramatiken i bilden.

En annan art som dök upp i otroliga mängder var svalor. En dag så förmörkades himlen av tusentals svalor som utan att krocka fyllde skyn med blixtsnabba flygrörelser.


Andra arter var helt nya för mig som t ex den här kamskraken. Med en mäktig kam på huvudet så urskiljde den sig från mängden av andra änder.

Är man uppe tidigt så kan man fånga den vackra soluppgången reflektera sig i det stilla vattnet. Här är en rosenskedstork som sveper igenom det grunda vattnet med sin skedformade näbb.

Merritt Island med sina grunda vatten var också en bra plats att få se bältad kungsfiskare. Jag hade sett den tidigare år men aldrig fått någon bra bild, men denna gång lyckades det.

En annan fågel som jag sett massor av men som jag inte tidigare brytt mig om var kalkongamen. Men här fick jag tillfälle att se den på nära håll och lade lite tid på att få ett fint porträtt.

Under researchen så såg jag en fantastisk bild på en svart saxnäbb som gled över en spegelblank vattenyta och plöjde vattenytan med sin överdimensionerade nedre näbb. Den bilden ville jag själv ta. Men hur mycket jag än letade så hittade jag ingen. Var jag än träffade på andra människor så frågade jag men fick inga bra svar.

Jag hade bara en natt kvar i området när jag träffade på en kille som tipsade om ebird. Det är den amerikanska motsvarigheten till artportalen som vi har här hemma. När jag kom tillbaka till hotellet så gjorde jag en slagning och fick napp direkt. Ca 100 st befann sig...

*trumvirvel*

...utanför mitt hotell! Det fanns fortfarande lite ljus kvar så jag tog kameran och gick ut på stranden.


Fullt med folk trots det dåliga vädret och jag tänkte att jag var försent ute. Men så såg jag hur en flock med måsar lyfte när en joggare sprang längs stranden och jag gick åt det hållet. Pga den kraftiga vinden så höll sig fåglarna mest nere på stranden. Mycket riktigt så i flocken med måsar så fanns det både tärnor och saxnäbbar. Kungstärnan kallas lokalt i översättning för 'vindflöjeln' för den pekar alltid med näbben mot vinden.

Trots att vingarna och huvudet är mörkare på saxnäbben än på måsarna så var det otroligt svåra att urskilja dem när de flög i flock. Det var troligen därför som jag inte sett dem innan. I profil så ser man hur saxnäbbens undre näbben är betydligt större än den övre. Syftet med det är att när den skummar ytan så glider den nedre delen av näbben igenom vattnet. Så fort den känner något så "nickar" den nedåt och kniper tag i fisken eller vad den nu kände.

När man ser saxnäbben från framsidan så kan man tydligt förstå att den smala näbben glider genom vattnet som en kniv istället för att fungera som en jättelik broms.

Havet var fullt med stora vågor och jag hade ingen förhoppning om att få ta den flygbild som jag hade konstruerat i mitt huvud. Men döm om min förvåning när en av saxnäbbarna lyfte och med kirurgisk precision precis vid strandkanten skummade av ytan mellan vågorna.

Det blev inte min drömbild men det var ok ändå :-)

Nästkommande dagar skulle jag fokusera på Viera Wetlands och det blir i nästa inlägg.


www.mikswephotography.com

Shark Valley 2013

Efter att ha njutit av flera fina möten och fototillfällen så var det dags att avsluta den här resan i Florida och ta sig tillbaka till östkusten och där packa för hemresan. Men på vägen dit tänkte jag passa på och svänga förbi Shark Valley och se om vi hade bättre tur den här gången än sist då det var kö och lång väntetid för att komma in. Förra gången hade ju varit på en helg och jag hoppades att det skulle vara färre besökare en vardag. Mycket riktigt så var det inga köer den här dagen. Väl inne så såg jag att hela området höll på att byggas om. Shark Valley har ju i normalfallet en rätt liten parkeringsplats men en stor del av den var nu belamrad med olika maskiner och en annan del var avspärrad så det var säkert en bidragande orsak att det hade varit trångt på helgen. Det verkade som allt skulle bli större; parkering, servicehus mm.

Den här gången valde vi att bara ta en promenad i norra delen och inte ta en tur längs slingan som sträcker sig nästan en mil in i våtmarken. Du kan läsa om den upplevelsen här Shark Valley 2012

Det första vi stöter på är alligatorer som solar sig i strandkanten

I vattnet smyger en Little Blue Heron på jakt efter mat.

En liten bit längre bort står den här fågeln och spanar. Den verkar helt orädd för den flyttar sig inte när vi går förbi.

Ett svagt pipande ger förklaringen. I gräset en liten bit från gångstigen sitter en söt liten samling och det är den vakande föräldern som står bredvid.

Vi backar undan för att inte störa och riskera att dom ger sig iväg hals över huvud, det finns säkert gott om varelser som tycker att dom verkar läckra att smörja kråset med.


Längs gångstigen sitter olika upplysningsskyltar om växter mm och vi stannar och läser lite på en sådan samtidigt som vi småpratar. Så lyfter jag blicken och väser "stå still, inga hastiga rörelser nu, backa sakta bakåt!" Jag lyfter sakta kameran och tar en bild. Nu är det inget farligt som jag fått syn på, utan i grenarna bara någon meter från oss sitter en Redshouldered Hawk och tittar nyfiket på oss.


Den reagerar inte på fotandet eller oss utan verkar vara fokuserad på nåt annat. Funderar på om det är de små kycklingarna som den spanat in samtidigt som jag backar för att få med hela fågeln i sökaren.


Ett oväntat men trevligt möte som får avsluta den här långa reseberättelsen. Det är väl dags att komma ikapp den svenska våren och se vad den erbjuder :-)

Sanibel Island 2013

Ding Darling är beläget på Sanibel Island som är en liten pärla utanför Ft Myers i västra Florida. Stränderna är långa och bebyggelsen smälter in fint i den täta vegetationen. Det är vägtull för att åka hit ut vilket antagligen gör att de flesta väljer stränderna närmare land, iaf vid den här årstiden.

Jag valde den här dagen att ta en tur längs stranden. Jag började nere vid fiskepiren. Som vanligt var det en kamp mellan fiskare och fåglar om byten och beten.

Helt orädda samlas fåglarna runt fiskaren...


...och när han vänder ryggen till för att schasa bort några allt för närgångna fåglar så seglar andra in bakom ryggen på honom :-)


Sanibel är välkänt för sina fina snäckor. Snäckor säljs i flera affärer och vid lågvatten så samlas folk för att leta efter ännu flera.


Hotellen har ofta särskilda rum där turisterna kan skölja av och göra rent snäckorna. De har nog tröttnat på att få sand och annat i sina avlopp. Dessutom så börjar de snabbt lukta obehagligt mycket, vilket antagligen får en del turister att dumpa högvis med snäckor i sopor och runt hotellet :-)

Den dagen när jag var ute i Corkscrew Swamp så ringde frugan och berättade att hon minsann fotat delfiner vid stranden - med mobilen! Vart lite avundsjuk just då, men nu gick jag här och spanande ut över vattnet och minsann var det inte nåt där ute???


Ivrigt försökte jag komma närmare för att försöka hitta en nåt så när bra vinkel och precis när jag intagit en bra fotoposition så dök den upp igen...


Nja det var väl inte riktigt vad jag förväntade mig så jag gick in bland träden istället. Där finns det gott om fiskgjusar som man kan komma riktigt nära.

De seglar omkring precis ovanför stranden och en liten bit ut för att leta mat.


När de sedan fått en firre så äts den raskt upp i närmaste träd.


Det är sällan problem att komma nära, träden är rätt låga och de är vana vid människor.


Gick ut till stranden igen. Snart skulle solen börja dala och jag gick runt för att hitta en bra solnedgångsplats. En rörelse i ögonvrån fick min uppmärksamhet. En liten fena stack upp ett kort ögonblick och jag insåg att jag sett min första vilda delfin. Så jag började springa längs stranden för att hitta en plats som jag kunde fota från.


Kändes lite mäktigt att se delfiner så nära stranden i vilt tillstånd. Men det var väl en typisk turist-reaktion. De flesta brydde sig inte ens, det var väl för vanligt helt enkelt :-)

Sakta började ljuset bli lite mindre hårt och lite varmare i tonen. Tyvärr så hittade jag inga riktigt bra förgrunder men det hindrade inte de små vadarna att ogenerat springa omkring. Känns ovanligt att fåglarna fortsätter gå rakt mot en när man ligger ner och försöker fota. Flera gånger kommer dom innanför närgränsen.


Man får bara se upp så man inte ligger i vägen för en våg, plötsligt kommer det en som kan överraska med hur långt upp på stranden den far.

Man får reagera kvickt på den korta förvarning man får när fåglarna lyfter.

Den här kvällen klarade jag mig iaf :-)

En pelikan susar förbi på väg mot fiskepiren innan solen går ner, vilket den gör rätt tidigt och ganska snabbt vid den här årstiden.


Det är snart dags att åka hem, bara ett par dagar kvar, och jag börjar redan sakna Florida.