Fota myskoxar

Myskoxar är ju egentligen kor (eller rättare sagt getter) så vad är grejen egentligen?

Det är rätt svårt att förklara, men de ser urtidsaktiga ut, har en fantastiskt tjock skalle med vilka dom krossar allt motstånd och lever i en fantastiskt fin fjällmiljö. För fotografen så är dom en utmaning; kommer man för nära så kan det bli farligt, lite för långt bort och dom blir som sensordamm i bilden.

Dom går inte att locka till rätt plats med rätt bakgrund utan man får tassa runt och försöka hitta rätt vinklar utan att hamna i riskzonen själv. En annan utmaning är att hitta djur som inte bara står och tittar eller ligger och idisslar vilket de flesta verkar göra huvuddelen av tiden.



Det sägs att synen är dålig men jag vet inte om det är bra eller dåligt. Hade den varit bra kunde dom kanske skilja på en myskoxe respektive en fotograf och inte missta fotografen för t.ex. en rivaliserande hanne.


De ser ut att vara långsamma och det är förståeligt då de väger rätt mycket och marken kan vara ojämn. Men jag har sett dom springa uppför rätt stora branter och de hade lätt sprungit ikapp en elitidrottsman och ännu lättare en fotograf som snubblar runt med kamera och stativ :-)



Så hur ska man göra då?
Först så brukar jag sätta mig ner och spana runt om på fjället. Till slut så dyker det alltid upp nån eller några och då kan man nästan se vart dom är på väg. Har man tur så kan man försiktigt genskjuta dom.



Innan jag ställer mig och fotar så kollar jag alltid att det finns flera utvägar för mig att dra mig tillbaka om de kommer för nära och vid närbildsfotografering bör det finnas ett terrängparti som saktar ner en ev attack, tex ett vattendrag, ravin eller liknande.

Hela tiden kan det dyka upp andra individer bakom den position man har valt så det gäller att hela tiden spana horisonten runt. Man hör dom inte utan plötsligt är dom bara där.

När man rör sig i områden med myskoxar så bör man vara extra uppmärksam på områden med hög vegetation och och låga buskage. När en myskoxe står upp så är den mellan 1 - 1,5 m i mankhöjd och så lite hårman på det.

På bilden ovan så är det en vuxen myskoxe som går genom vad som ser ut som lite gräs men som är ett tätt buskage.

En myskoxe som lägger sig ner och idisslar fösvinner helt ur synhåll även i låg vegetation och en som står i buskage och äter kan vara svårupptäckt. På bilden nedan så ser du exempel på det.


Som för de flesta djur gäller det att ha koll så man inte hamnar mellan ungarna och modern eller flocken. Att förflytta sig på åskammar gör att man enklare kan ha koll på närområdet.

De närmaste finns att finna i Funäsdalen resp i Dovrefjell. Den svenska flocken är endast ett fåtal och relativt störningskänslig så de svenska djuren ser man nog säkrast i hägn. I Sverige finns en gräns på 100m som man inte får komma närmare djuren. I Dovrefjell finns det särskilda guidade turer, givetvis kommersiella, som leder den intresserade på ett säkert sätt till bra utsiktsplatser.

Detta inlägg är nu ingen uppmaning att söka närkontakt med myskoxar utan mer en upplysning för den som vill veta mera och kanske rör sig i myskoxeområden. Respekt för det vilda och faran med stora vilda djur skall alltid finnas i tanke och handling. Jag måste tillägga att alla bilder på varningar inte är riktade mot mig om nu någon skulle tro det utan de är riktade mot någon rivaliserande hanne.

Genrellt så försöker myskoxen alltid undvika kontakt. Antingen så går dom undan lite försynt eller så står dom still och undviker att komma närmare. Men till skillnad mot många andra djur, som tex vildrenen som löper iväg kilometervis så håller en myskoxe sin position om den blir hotad. En flock kan tex inta en försvarsposition med tjurar och gamla ytterst och med kor och kalvar innerst.



Genom att stampa med klövarna i marken, frusta och sänka huvudet så markerar myskoxen att man är för nära. Envist stirrande är ett tecken på att du håller på att bli utvärderad - hot eller ofarlig. Om man ser någon av dessa signaler gäller det att lugnt och tydligt backa sig ur situationen. Om den känner sig riktigt hotad kan den göra skenanfall - dvs snabba rusningar som avbryts strax innan.



Det finns berättelser om olika dramatiska möten mellan människa och myskoxe. En berättelse är bla om tre norrmän som på väg genom björkskogen plötsligt överraskar en myskoxe. När denne visar sig aggressiv flyr de upp i varsin björk. Myskoxen ger inga tecken på att ge sig av men de lyckas byta plats och klättra upp på en stor sten. Därifrån försöker dom skrämma bort den , bla genom at kasta en ryggsäck på den. Enda resultatet är att den attackerar och massakrerar ryggsäcken. De blir fast i över tre timmar på stenen.

Men den knasigaste är en italienare som gärna vill mata en myskoxe så han går sakta framåt fullständigt ignorerande alla varningssignaler. Till slut gör myskoxen ett skenanfall och stannar en bit ifrån honom. Tyvärr helt förblindad av sin egen ide går nu italienaren med framsträckt hand hållandes ett kex mot myskoxen. Resultatet av denna vänliga gest var att bli helt nersprungen av myskoxen och ambulanstransport från platsen.

Hittills har jag sluppit sådana kontakter och det är jag tacksam för.

Vad gäller det fotomässiga så är ett större tele säkert eftersom man inte behöver komma så nära och ett mindre tele är ju lättare att bära på men då måste du antagligen närmare :-). Jag använder normalt ett 500 med en eller flera konvertrar på. Stativet bör vara rätt stort eftersom marken är rätt kuperad och ett mindre stativ kan innebära att myskoxarna försvinner bakom gräs eller buskar.

Värmedaller är annars det största problemet, särskilt med teleobjektiv. Redan vid bara lite sol och 15 grader så börjar luften att dallra. Tom när det är mulet så blir det värmedaller. I sökaren ser det bra ut men på sensorn så kommer dallret att se ut som om hela bilden är suddig med en del skarpa partier. Ju varmare desto kortare fotoavstånd alltså. Video kan funka trots dallret iaf till en viss gräns. Kolla videolänken nedan så kan du se effekten av värmedaller.

Det finns säkert miljoner bilder på myskoxar som står still och tuggar eller ligger ner och idisslar. När det första ruset av att fått dom på bild lagt sig, så försök hitta en bra bakgrund eller förgrund istället. Själva stångandet är mera svårplanerat men ibland så försöker unga hannar ta för sig av obevakade kor och det kan ge lite mer action i bilderna. Se bara till att inte bli misstagen för en annan oxe...



Så lite praktiska tips:
Ta dig upp på en hög höjd och spana för att sedan ta dig ner i närheten av någon flock för att positionera dig.

Att tänka på:
1. De ser långsamma ut men är ruskigt snabba
2. När de idisslar så ligger dom ner och det är väldigt lätt att gå rätt in i dom.
3. Gå på åsarna för att inte råka möta någon i nån av de små ravinerna.
4. Pass upp på de unga, de är fulla av energi och kan lätt komma för nära och snart är det någon vuxen på plats.
5. Guider, skyltar och varningstexter mm rekommenderar minst 200 m säkerhetsavstånd. Man kan komma närmare, tänk bara på att ha flera exit-planer. Rätt var det är så kan det dyka upp någon från ett oväntat håll.
6. Ha gärna något terränghinder emellan dig och oxarna, då vinner du tid fall nåt händer.
7. Stamp med foten (klöven) och/eller frustande signalerar att du är för nära. Likaså ett envetet stirrande innebär att du nog inte bör gå närmare.

8. 360-koll över tiden. De hörs inte och du vill inte hamna mellan två rivaliserande tjurar eller en ko och en kalv.
10. Glöm inte att dom ser slöa ut men är ruskigt snabba.

Ofta så är dom på ett ställe nån/några timmar och käkar, sedan ligger dom och idisslar under en ytterligare en bra stund, för att därefter lunka iväg till nästa ställe. Så när du hittat en flock eller ensam individ som äter så har du tid på dig.

Är de under förflyttning så blir det till att försöka genskjuta dom till en lämplig plats där du är på plats innan de anländer. Se bara till att du kan ta dig därifrån om de kommer rakt emot dig. Att följa efter en flock eller enskild individ är en sämre strategi. Man vet aldrig hur långt dom tänkt gå och de kan känna sig pressade att fortsätta om man är för nära. Och detta vill du inte se för nära...

Har du orkat läsa så här långt så så kanske du orkar lite till :-) Här är en en liten film som kan ge dig en känsla av hur deras uppträdande är. Och med det avslutas denna djuplodning i myskoxefotografering. Kanske dyker det upp nån liten berättelse en annan gång.

Dovrefjell

Jag fortsätter resan i östlig riktning och styr mot Dovrefjell. De norska fjällområden är mycket närmare för oss i södra Sverige än att ta oss till än de svenska fjällen långt uppe i norr. Naturen är dramatiskt underskön och ett varierat djurliv finns också att beskåda. Så jag tänkte beskriva lite om Dovrefjell för den som kanske funderar på att ta sig dit någon gång.

Det som lockar mig hit är förutom den fina fjällmiljön också möjligheten att fota fint vilt, både fyrfota och tvåfotade.


Myskoxar finns här precis som vildren, järv och fjällräv. De tre sistnämnda är väl inte helt lätta att fota men myskoxar är relativt enkla. Förutom de uppräknade kan man se olika fåglar allt från sädesärlor till örnar. Dovrefjell har också en lättillgänglighet som kan tilltala den stressade storstadsmänniskan. Det finns ett antal campingar och hytter strax utanför och flera fjällstugor inne i området.

Det mest oväntade är kanske att en del av området varit ett militärt skjutfält. Lite märkligt kan tyckas så här i den vackra fjällvärlden med flera nationalparker runt omkring men nu har den militära verksamheten på skjutfältet upphört och det pågår nu ett stort arbete med att sanera och återställa med målet att 2020 vara helt återställt till enbart natur.


Tack vare skjutfältet finns det ett antal vägar i området som gör det enkelt att snabbt förflytta sig mellan olika områden. För bara några år sedan kunde man köra egen bil in i fjället, men numera så går det bussar istället. Bussarna går mellan fjällstationerna Hjerkinn och Snöheim.

Pga miljösaneringen så har olika områden färdselrestriktioner under olika veckor. Pga att man har skjutit, sprängt och bombat så finns det flera oexploderade ammunitionseffekter kvar i landskapet. Arbetet med att röja dessa genomförs manuellt men även med fjärrstyrda maskiner eftersom det finns en risk att de kan explodera under röjningen.

Ett besök till Dovrefjell kan inledas med en promenad upp till Viewpoint Snöhätta för att se om man kan få syn på några myskoxar. Det händer att de passerar ganska nära och själva utsiktsplatsen är som ett konstverk i sig självt,väl värd ett besök.


Vill man inte gå in på fältet så kan man ta en busstur. Det kostar 50:- NOK per resa men du kommer en dryg mil in på fjället och det kan ju vara skönt att slippa gå, särskilt om man har tung packning eller har svårt att gå.

Det är möjligt att övernatta och äta på Snöheim men priset tycker jag är i dyraste laget och dusch ingår dessutom inte i logipriset.



Håll fjället ser litet ut från vägen men som alla öppna landskap så finns det mycket att se om man bara tittar noga och använder kikare. Myskoxar är nog de som är lättast att se med blotta ögat men håll även utkik efter fåglar: olika falkar, kärrhök, kungsörn och mindre fåglar finns också tex ljungpipare mfl.


Har du tur så kan du få se vildren. Vildrenen är superkänslig för lukt och den drar lätt iväg 4-5 kilometer om den får vittring på dig. Så närma dig i motvind om du får syn på någon och vill ta en bild. Dock så rekommenderar man att låta renen vara just för att den drar i väg så långt och det är känsligt vissa perioder. Stöter du på vildren och vinden blåser mot dom så backa ur och ta en annan väg eller sitt och njut.


Vill du se myskoxar men känner dig osäker på var de är eller hur man gör så går det guidade turer dagligen från Hjerkinn.

Lite länkar att ta reda på mera

Turistlänkar: http://www.visitnorway.com/se/Resmal/Ostra-Norge/Fjell-Norway/Dovrefjell/

Snöheim: http://snoheim.turistforeningen.no/

Prislistan som finns på den sidan är turistföreningens lista. Observera dock att Snöheim inte har sovesal och madrass på golv tillämpas bara när det är fullt i sängarna. Dusch ingår inte i logipriset. Man kan laga egen mat men det får givetvis ske utomhus.

Skyttelbuss: http://www.forsvarsbygg.no/Prosjekter/Hjerkinn-PRO/Snoheimvegen/

Nästa inlägg tänkte jag skulle handla lite mer om myskoxar, hur man kan fota dom och vad man bör tänka på.

Fokstumyra naturreservat

Om man kommer från väster på väg till Dovrefjell, eller längs E6 norrut mot tex Trondheim, passerar man Fokstumyra. Det är ett till synes oansenligt fågel-/naturreservat, fast det är 18 km2, men med en relativt stor mängd djur och fåglar.

Reservatet får inte beträdas förutom en led på ca 7 km som går i en slinga mitt i området. Den är spångad stora sträckor men kan vara lite lerig att ta sig runt. I ena hörnet finns det ett utkikstorn med tak och öppningsbara fönster.

Här har jag stött på jorduggla


Blå kärrhök


Blåhake

och lite andra fåglar

Även älgar kan ses i relativt stora mängder om man kommer på rätt tid. De lämnar skogarna och drar sig upp på fjället för att komma undan alla bitande insekter. Vissa platser är nästan garanterade älgkontakt men det är oftast i skymningen med svagt ljus som nackdel. Har man tur så kan man se dom mitt på dagen.

Långt ute på fälten kan det finnas små grenar som rör sig lite oregelbundet...

Så ställer dom sig upp och är rätt maffiga

Eller så möter man nån som är ute och upptäcker naturen på egen hand...

Man kan också träffa på mycket folk. De flesta ska gå en tur, andra spanar efter fåglar. Många särskilt från Tyskland och Nederländerna spanar efter älg. Stannar man och pratar lite med dom så kan man få lite aktuella tips om vad som är synligt just då.

Ett litet ställe som vid rätt tillfälle är mycket trevligt. Att pricka rätt i tiden och få se allt ovan på samma dag är som vanligt lite vanskligt. Häckningens tid och omfattning hänger ihop med hur sen våren är. Men det finns alltid nåt att fota när man kommer hit.

Så nästa gång du har vägarna förbi gör en liten paus här och fram till dess kan du läsa mera här:

http://www.visitnorway.com/se/Produkter/?pid=136410

Edit: Jag glömde skriva nåt om kamerautrustningen. Stora tele objektiv är nog det mest lämpliga här. Även om många fåglar är rätt nära så blir de små på sensorn om man inte använder tele. Jag tror alla bilder ovan är fotade med 500mm och även med 1,4TC. Stativet bör vara rätt stort också då det på halva sträckan växer rätt höga buskar, vilket du kan ana om du kikar på älgarna som ligger ner. På grund av avstånden så bör du ha med en hyfsad kikare också. Så nu tror jag fick med allt :-)

Att fota på Runde

Lite tjatigt att skriva om Runde vecka efter vecka, men detta är sista inlägget, om den här platsen, iaf för i år :-) 

Jag tänkte dela med mig av några, kanske självklara, tips från Runde. De flesta funkar även på andra ställen så även om du inte har vägarna förbi berget så kanske det ändå finns nåt intressant korn att hitta :-)

På Lundeura så används allt från Ipads till proffsutrustning - anything goes.


Ett telezoom, tex 70-200 eller 100-400 är ett bra allroundobjektiv givetvis lite beroende på vilka bilder man vill ha. Vill man ha ett fast tele så funkar det med ett 300mm objektiv till de mesta av fågelbilderna, särskilt om man kan använda en konverter.

Ett 500 eller annat stort tele kan upplevas som begränsade vid Lundeura men kan om man har tur kan det ge lön för mödan av att ha släpat upp det för den branta stigen.


Oavsett vilket så tjänar man på att ha ljusstarka objektiv då de ger bättre tider, speciellt på kvällen när ljuset är som finast eller då det ofta kan vara mulet även mitt på dagen. Lunnefåglarna sitter ofta ganska still men vill du fota flygande eller andra rörelser så måste tiden ner för att det inte ska bli suddigt.

Stativ är lämpligt att använda då det kan bli lite längre tider för att få bra skärpa handhållet och så är det bekvämt när man sitter och väntar att slippa hålla i kameran hela tiden.
Så kan man ju "reservera" en plats med stativet och mingla medan man väntar :-)


Varma kläder är väl nåt som generellt bör användas men det är ofta man ser bil- och mcturister som knallar upp i vardagskläder och t.o.m enkla skor och sandaler. Dom blir ofta kortvariga uppe på berget. Det är lätt att missa att det blåser på toppen när man lämnar bilen på parkeringen som just då ligger i lä.

Ett vidvinkel, gärna med ND filter för att fota strandnära landskapsmotiv eller nära bilder på lunne.

Regnskydd till kamerautrustningen kan vara på sin plats för det händer att det regnar lite då och då. Att solen skiner och det är lugnt på havet samtidigt är nåt som inte händer så ofta.
Det är även praktiskt att ha ett regnskydd för att skydda kameran under båtturen mot vattenstänk.

Ta med en liten trasa för att enkelt kunna torka bort regn- eller vattenstänk på kameran eller objektivet, särskilt om du åker båt då det är saltvatten. Saltvatten har ju inte den mest önskvärda effekten på din utrustning oavsett material. Saltvatten på linsen bör sköljas av med sötvatten innan linsen torkas, annars kan saltet repa ytbehandlingen. Många använder putsduken till att torka torrt med och det går ju bra nån gång, men risken är att det fastnar större partiklar i trasan om man använder den för frikostigt. Nu ska jag tillägga att jag aldrig haft problem med vattenstänk vid dessa båtturer, men det innebär ju inte att det aldrig kan hända. Vattenstänk sker främst då båten är på väg tillbaka i motvind, då kan det skvätta rejält över akterdäcket.

Under båtturen så funkar inte stativ så bra, utan kameran bör handhållas. Dels är det lättare att kompensera båtens rörelser och man slipper att vibrationer från motorn arbetar sig upp till kameran. Det kan vara lite trångt att fota särskilt när det är mycket action och alla står upp och fotar åt alla håll.



Är man ovan vid båtar så tänk på att stå stadigt och med ordentligt stöd. Det kan hända att båten gör en oväntad liten rullning, eller för den delen att nån medpassagerare tappar balansen mot en själv, och med ett öga i sökaren är det lätt att tappa fotfästet. Bra att ha en kamerarem runt nacken ifall man plötsligt måste ta tag i nåt för att hålla sig kvar i båten.

På båten (och även vid Lundeura) kan man använda vilken kamera som helst.
Båtturerna går ju under dagtid, så det svaga ljuset är inget större problem. Avstånden varierar från 3-4 m upp till 100 m. En liten enkel kompaktkamera har den fördelen att den är lättare att fota med när det gungar men en systemkamera är nog att föredra mht de olika inställningar som enkelt kan göras.
Så länge man kan handhålla det så funkar det.


Bilden är tagen av den trevlige Luc från Nederländerna som jag träffade ombord på Aquila. Mycket trevliga människor möter man på Runde och Luc och hans fru Sabine var några av dom. Det är alltid intressant att möta likasinnade och man kan ofta få bra och tom ovärderliga tips. Jag fick flera fina resmålstips av dessa globetrotters.

Ljuset spelar kameran lite spratt, eller rättare sagt det gäller att ha koll på bakgrunden som är ständigt skiftande vilken lätt lurar exponeringsmätaren. Ena sekunden är den mörk och andra är den ljus. De flesta fåglar är antingen mörka eller ljusa (eller både och) så det gäller att kompensera exponeringen.  

Man följer en fågel mot den ljusa himlen och plötsligt är det ett mörkt berg i bakgrunden. Kameran exponerar efter det (lite beroende på vad du har för ljusmätning) och det gäller att kompensera för att inte få en felexponerad bild.

Ett finger på exponeringskontrollratten och skifta mellan -1 till +1 är det minsta man bör göra. Annars kommer du iland med mängder av utfrätta områden på fåglarna eller helmörka motiv och det brukar uppfattas som negativt när man sitter framför bildskärmen och kastar bild efter bild :-).

Att använda autofokusen mot fåglar på vattenytan kan fungera men risken är att AF låser på de kontrastrika vågorna. Jag har funnit det lämpligt att använda tumfokus för att kunna parera båtens rörelser och för att minimera risken att fokus skiftas från fågel till våg i avtryckarögonblicket.

Vid kraftigt gungande så fick jag ibland ta fokusen på den första gungningen och sedan trycka av på den andra. Det blir lite lustiga bildserier där det stillasittande motivet befinner sig i överkant och sedan snabbt försvinner ner i underkant. Snabb bildserietagning rekommenderas i kraftig sjögång :-)

Som jag skrev i förra inlägget så lurar även det kontrastrika berget autofokusen. Ofta har fåglarna en svagare kontrast än bakgrunden så det gäller att hitta en fokuspunkt som ligger på samma avstånd som fågeln.

Ett annat tips är att utnyttja både dagen och natten maximalt. Ljuset och motiven finns där hela tiden men ljuset kan vara extremt fint även sent på kvällen. Så vila mitt på dagen och mitt på natten och fota resten av tiden.



Det händer att man stöter på folk som glömt eller tappat nåt på toppen och som mödosamt och med plågad min tar sig upp igen. Så kolla att allt är med innan du går ner



Har du några egna tips från Runde så skriv gärna ner dom i kommentaren.

Nästa inlägg så beger jag mig inåt landet, hoppas du hänger med :-)

Rundes örnar

Varje år jag varit där så har jag sett och fascinerats av de majestätiska havsörnarna som verkar glida runt helt utan ansträngning.

I år hade jag riktigt bra flyt med att de kom nära så jag tänkte dela med mig lite av dessa möten.

Men  låt oss kika tillbaka på förra veckans inlägg - hitta örnen!

Missade du inlägget så kommer bilden här igen, ser du örnen på bilden?

Svaret kommer längre ner och vi börjar istället uppe på Lundeura. Flyttar man blicken lite från alla lunnar som susar omkring där så ser man hur havsörnarna glider omkring på uppvindarna.

Längre ut så leker de tafatt.

Har man tur så kan de dyka upp precis runt åskanten när de följer vinden uppåt.

Har man ännu mer tur så slår de sig ner helt öppet i närheten.

När jag tröttnat  på att se dom ovanifrån (nu tog jag nog i, tröttnar på att se dom gör jag inte) så tar jag en båttur. Från båten kan man få uppleva dom lite närmare och t.o.m få kika in i ett bo.

Fast det gäller att upptäcka dom. Ofta hjälps man åt och spanar för de är inte lätta att se i tid.

Här är svaret på frågan jag ställde tidigare.

Så trots att de sitter helt öppet, så smälter dessa stora fåglar lätt in i den omgivande naturen och inte bara i grässlänter utan även mot bergssidorna.

Men med ett tränat öga så hittar man dom och sedan gäller det ju att omvandla det till en bild, vilket inte alltid är lika lätt :-)

Jag försöker vänta lite på att båten ska placera sig så att bakgrunden blir lite lugnare. Men ibland går det inte och då får man fota på ändå.

De skarpa kontrasterna i berget vill gärna lura autofokusen och på en gungande båt så är det inte säkert att man märker det. När det gungar det mycket så fokuserar jag på berget/stenen som örnen står på och försöker få en bländare som ger ett lite större skärpedjup.

Ibland flyger de riktigt nära...

Kanske var den nyfiken på oss och valde att kika lite närmare, vem vet.

Fast annars så är det mat som gäller. Här är det en liten lunne som spisas.

Ibland så är det konkurrens om maten även när någon redan paxat den.

Jag nämnde i förra inlägget att jag såg minst 7 st olika individer och jag lyckades få dom att ställa upp på en gruppbild, eller nästan alla iaf :-) Tyvärr är den lite rörig men förstorar du så ser du kanske lite fler detaljer.

Nu kan jag inte garantera att de är lika aktiva nästa gång så ev brustna förväntningar får du stå för själv, skriv inte och klaga om de inte dyker upp :-)

Jag vet iaf att jag har höga förväntningar nästa gång jag kommer dit. I nästa inlägg så kommer jag att skriva lite mer om vad jag tänker på när jag fotar på Runde.