Skäggmes-kuttrasju

Det börjar snart hända saker ute i vassen. Förra året satt jag i gömslet vid Getterön och spanade på skäggmesar. Utan att ha någon direkt statistik att referera till så tyckte jag att det var ett bra skäggmes-år. I juli 2013 så fick jag den här lilla kärlekshistorien på bild:

Trots att de satt sig lite i skymundan så var det en och annan fluktare som såg dom......så till sist försvann dom in bland vassstråna :-)

Shark Valley 2013

Efter att ha njutit av flera fina möten och fototillfällen så var det dags att avsluta den här resan i Florida och ta sig tillbaka till östkusten och där packa för hemresan. Men på vägen dit tänkte jag passa på och svänga förbi Shark Valley och se om vi hade bättre tur den här gången än sist då det var kö och lång väntetid för att komma in. Förra gången hade ju varit på en helg och jag hoppades att det skulle vara färre besökare en vardag. Mycket riktigt så var det inga köer den här dagen. Väl inne så såg jag att hela området höll på att byggas om. Shark Valley har ju i normalfallet en rätt liten parkeringsplats men en stor del av den var nu belamrad med olika maskiner och en annan del var avspärrad så det var säkert en bidragande orsak att det hade varit trångt på helgen. Det verkade som allt skulle bli större; parkering, servicehus mm.

Den här gången valde vi att bara ta en promenad i norra delen och inte ta en tur längs slingan som sträcker sig nästan en mil in i våtmarken. Du kan läsa om den upplevelsen här Shark Valley 2012

Det första vi stöter på är alligatorer som solar sig i strandkanten

I vattnet smyger en Little Blue Heron på jakt efter mat.

En liten bit längre bort står den här fågeln och spanar. Den verkar helt orädd för den flyttar sig inte när vi går förbi.

Ett svagt pipande ger förklaringen. I gräset en liten bit från gångstigen sitter en söt liten samling och det är den vakande föräldern som står bredvid.

Vi backar undan för att inte störa och riskera att dom ger sig iväg hals över huvud, det finns säkert gott om varelser som tycker att dom verkar läckra att smörja kråset med.


Längs gångstigen sitter olika upplysningsskyltar om växter mm och vi stannar och läser lite på en sådan samtidigt som vi småpratar. Så lyfter jag blicken och väser "stå still, inga hastiga rörelser nu, backa sakta bakåt!" Jag lyfter sakta kameran och tar en bild. Nu är det inget farligt som jag fått syn på, utan i grenarna bara någon meter från oss sitter en Redshouldered Hawk och tittar nyfiket på oss.


Den reagerar inte på fotandet eller oss utan verkar vara fokuserad på nåt annat. Funderar på om det är de små kycklingarna som den spanat in samtidigt som jag backar för att få med hela fågeln i sökaren.


Ett oväntat men trevligt möte som får avsluta den här långa reseberättelsen. Det är väl dags att komma ikapp den svenska våren och se vad den erbjuder :-)

Västra Everglades

Man kan nog lugnt säga att Everglades dominerar hela södra delen av Florida. De två vanligaste infarterna har jag berättat om tidigare men den här gången valde vi att även besöka den västra entrén. Den är enligt mig en  betydligt mindre besökt plats jämfört med de två andra. Det beror nog främst på att man inte kommer någonstans, iaf inte utan båt.

Den sydvästra delen av Everglades omfattar en stor mängd mindre öar. Här dominerar mangroveträden vilket gör det i princip omöjligt att gå omkring på marken så antingen har du med dig en båt eller så hyr du en.

Så skälet att vi stannade till här var just att ta en liten båttur. Man kan välja på att ta en tur bland alla öarna och det lockas med att man ska få se delfiner, men det kändes lite som att åka i svensk skärgård utan valet föll på att med liten båt se mer av träsket inifrån så att säga. Dock så hörde jag att man på en av öturerna sett en bobcat på en strand vilket iof lockade men sannolikheten att den skulle vara kvar var väldigt liten. Jag hade inga större förväntningar på att ta fina bilder utan det blir mer en upplevelsetur än en fototur. Vilket fall så tar jag mitt 100-400 med mig för att ha större möjligheter att fota på nära håll och även långt bort.

Med captain Marty bakom spakarna så gled vi ut från den lilla marinan och satte kurs mot Turner River's utlopp.

Marty är en kunnig och engagerad guide som berättar väldigt många och intressanta detaljer om både området och djuren som bor där. Så fort vi ser en fågel eller nåt annat intressant så dras det ner på farten så att alla ska ha en chans att se och kanske fota, samtidigt som Marty fyller på med fakta.


Framför oss ser vi ofta fåglar som flyger undan från båten när den kommer för nära och det blir en stor utmaning att hinna få med dom på bild.

Trots att man sitter och spanar så upptäcker man sällan fåglarna förrän man är precis intill. Här är det en kungsfiskare som byter plats.

Nu kanske någon undrar varför man åker så nära och det beror på att i floden så finns det stora musselodlingar som man inte får skada (och inte skada båten heller för den delen). Istället väljer Marty skickligt att snirkla mellan den grunda stranden och de osynliga musselbankarna. Särskild klurigt blir det eftersom det är lågvatten den här gången.

Längs den bredare delen av floden så häckar fiskgjusen i egenhändigt gjorda bon. Jag skriver egenhändigt för närmare bebyggelsen är det vanligast att de är gjorda av människor.

Det är mitt på dagen så ljuset är rätt starkt och hårt. Vi har ändå valt den här tiden för att kunna få in ljus i den betydligt tätare mangrovedelen av rundturen.

Lite längre fram så möter vi en Roseate Spoonbill som flyger precis bredvid båten. Det är bara att sitta redo och följa med kameran smattrande. Hög bildhastighet verkar imponera på våra amerikanska medpassagerare som nästan jublar över hur fort en kamera kan låta :-)

Den är inte så skygg utan den slår sig ner och börjar leta mat.

Till slut närmar vi oss de mindre kanalerna i träsket och vegetationen kryper närmare. Sikten blir kort och förväntningarna på vad som kan dyka upp bakom nästa krök ökar.

Sakta glider vi fram och tar oss en närmare titt på hur svårtillgänglig terräng detta verkligen är. På land återfinns inga större djur, förutom tvättbjörnar, helt enkelt för att det är omöjligt att gå på marken utan att bryta benen eller fastna. Annars är det mest fåglar och reptiler.


Här inne i kanalerna så växer vegetationen ihop över vattnet och skuggar allt nedanför. Det blir lite av en Indiana Jones-stämning och det skulle inte förvåna mig om det swischade till och en giftpil slog in i en trädstam i närheten :-)

Det känns ändå tryggt och skönt att vi är här på vintern, för jag tror att det kan surra ordentligt av mygg och andra stickande varelser här under högsommaren.

Ibland så öppnar det upp, precis som skogen öppnar upp för en liten glänta, och man kan se lite mer solljus och även lite större fåglar.

Så glider vi in i skuggan igen och mitt framför oss sitter en redshouldered hawk och spanar helt obekymrad över att vi bara är 5 meter bort.

I vattnet en bit bort ligger en alligator och lurar i strandkanten.

Den här dagen är det riktigt lågt vatten och vi möter en annan turbåt som berättar att kanalen är för grund för att fortsätta och vi tvingas vända tillbaka mot floden igen.


På väg tillbaka längs floden så bubblar det till i vattenytan och ett gäng delfiner dyker upp. Det tydigen vanligt att både delfiner (och även vissa hajar) söker sig långt upp längs de större floderna för att leta mat.

Tyvärr har vi solen rakt emot oss så kontrasterna blir ganska hårda.

Trots det känns det bra att se delfiner i det vilda återigen och det blir en fin avslutning på den här båtutflykten.

Sanibel Island 2013

Ding Darling är beläget på Sanibel Island som är en liten pärla utanför Ft Myers i västra Florida. Stränderna är långa och bebyggelsen smälter in fint i den täta vegetationen. Det är vägtull för att åka hit ut vilket antagligen gör att de flesta väljer stränderna närmare land, iaf vid den här årstiden.

Jag valde den här dagen att ta en tur längs stranden. Jag började nere vid fiskepiren. Som vanligt var det en kamp mellan fiskare och fåglar om byten och beten.

Helt orädda samlas fåglarna runt fiskaren...


...och när han vänder ryggen till för att schasa bort några allt för närgångna fåglar så seglar andra in bakom ryggen på honom :-)


Sanibel är välkänt för sina fina snäckor. Snäckor säljs i flera affärer och vid lågvatten så samlas folk för att leta efter ännu flera.


Hotellen har ofta särskilda rum där turisterna kan skölja av och göra rent snäckorna. De har nog tröttnat på att få sand och annat i sina avlopp. Dessutom så börjar de snabbt lukta obehagligt mycket, vilket antagligen får en del turister att dumpa högvis med snäckor i sopor och runt hotellet :-)

Den dagen när jag var ute i Corkscrew Swamp så ringde frugan och berättade att hon minsann fotat delfiner vid stranden - med mobilen! Vart lite avundsjuk just då, men nu gick jag här och spanande ut över vattnet och minsann var det inte nåt där ute???


Ivrigt försökte jag komma närmare för att försöka hitta en nåt så när bra vinkel och precis när jag intagit en bra fotoposition så dök den upp igen...


Nja det var väl inte riktigt vad jag förväntade mig så jag gick in bland träden istället. Där finns det gott om fiskgjusar som man kan komma riktigt nära.

De seglar omkring precis ovanför stranden och en liten bit ut för att leta mat.


När de sedan fått en firre så äts den raskt upp i närmaste träd.


Det är sällan problem att komma nära, träden är rätt låga och de är vana vid människor.


Gick ut till stranden igen. Snart skulle solen börja dala och jag gick runt för att hitta en bra solnedgångsplats. En rörelse i ögonvrån fick min uppmärksamhet. En liten fena stack upp ett kort ögonblick och jag insåg att jag sett min första vilda delfin. Så jag började springa längs stranden för att hitta en plats som jag kunde fota från.


Kändes lite mäktigt att se delfiner så nära stranden i vilt tillstånd. Men det var väl en typisk turist-reaktion. De flesta brydde sig inte ens, det var väl för vanligt helt enkelt :-)

Sakta började ljuset bli lite mindre hårt och lite varmare i tonen. Tyvärr så hittade jag inga riktigt bra förgrunder men det hindrade inte de små vadarna att ogenerat springa omkring. Känns ovanligt att fåglarna fortsätter gå rakt mot en när man ligger ner och försöker fota. Flera gånger kommer dom innanför närgränsen.


Man får bara se upp så man inte ligger i vägen för en våg, plötsligt kommer det en som kan överraska med hur långt upp på stranden den far.

Man får reagera kvickt på den korta förvarning man får när fåglarna lyfter.

Den här kvällen klarade jag mig iaf :-)

En pelikan susar förbi på väg mot fiskepiren innan solen går ner, vilket den gör rätt tidigt och ganska snabbt vid den här årstiden.


Det är snart dags att åka hem, bara ett par dagar kvar, och jag börjar redan sakna Florida.

Ding Darling 2013

Ingen resa till Florida utan ett besök på Ding Darling :-). Jag skrev lite om detta stället förra året och det hittar du här.

Den här gången var jag lite mer förberedd och visste mer om vilka platser som funkade vilka som inte funkade. Jag försökte också passa in besöken så att det var lågvatten för då kommer vadarna fram lite mer eller som i det här fallet en stork.

Vid lågvatten så är det inte bara vadare som dyker upp. Mängder av krabbor kryper upp och samlas i stora flockar. Dom rörde sig nästan synkroniserat, som fiskstim som byter skepnad när jag närmade mig.

Och kommer det mat, så kommer det såna som äter mat...

Den vita hornpelikanen samlades ofta vid en speciell sandbank för att vila eller fiska. Ibland var det så mycket pelikaner, att det var kö till toa :-)


När många samlas på en liten yta, så kan det lätt uppstå situationer när någon vill markera att "det här är min plats". Den här hägern ville verkligen inte ha andra fåglar runt sig, iaf inte några större fåglar. Den for runt och jagade undan alla potentiella rivaler.


Avståndet till sandbanken är på gränsen för ett 500 om man vill kunna isolera någon fågel men ibland gick det hyfsat bra.


En sak som jag gillar med den här platsen är den lite gyllene färgtoning man kan få i vattnet. Det beror troligen på en hög halt av humus i vattnet.


Vattnet är ofta väldigt stilla, iaf i de mindre gölarna, och tack vare det lite mörka vattnet kan spegelbilderna bli riktigt bra.


Den ofta mörka bakgrunden och den ljusa speglingen eller ljusa motivet tycker jag också ger lite spännande kontraster. Det gäller bara att komma ihåg att kompensera exponeringen, annars vill gärna kameran överexponera med utbrända högdagrar som resultat. Trots sin till huvuddel mörka kropp så har den här bronsibisen en del ljusa partier som inte klarar en överexponering.


Det tidiga morgonljuset resp kvällsljuset bildar en del fina skuggkontraster mot den solbelysta sidan som tex på den här skarven.


Till skillnad från förra året så var det rätt gott om alligatorer. Här på Ding Darling så kan man faktisk komma ner lite i ögonhöjd vilket ger betydligt mer spännande bilder än från de vanligen förekommande "boardwalks" som finns i liknande områden.


Gick även en sväng i ett område i närheten av Ding Darling. Området kallas the Bailey Tract och ska husera en mängd fåglar mm under högsäsongen. Jag såg dock inte mycket av det, då besöket skedde tidigt på säsongen. Fick iaf lite bilder på sköldpaddor. Det är väldigt vanligt att dom klättrar upp på grenar och stenar för att torka upp lite. Antar att det krävs för att hålla sig rena från parasiter mm.

Jag skrev (lite på skoj) i förra årets inlägg att jag skulle spara min inträdesbiljett till Ding Darling, eftersom den gällde ett år. Det gjorde jag också och det funkade faktiskt :-).

Men jag blev förvånad när mannen i entréluckan sa att jag fick ytterligare några månaders giltighet på kortet. När jag frågade varför så blev svaret att dom hade stängt parken under ett par månader för att asfaltera om vägen och alla som hade giltigt kort fick dom automatiskt förlängda.

Det kallar jag service :-)