Cykeltur i Dovrefjell del 2.

En av dagarna när jag letade bra fotoplatser kände jag verkligen av värmen. Solen stekte obönhörligt och luften dallrade överallt av värmen. Det var helt ok så länge jag kunde ha fartvinden när jag cyklade men så fort jag stannade så blev det kokhett. För att få lite vyer så lämnade cykeln då och då och tog en tur in i landskapet. En dag såg jag iaf lite myskoxar en bit bort och jag tyckte att jag skulle kunna  komma i bra fotoläge. Så jag började gå mot dom. Efter ett tag så insåg jag att de också gick, iof sakta men de gick åt samma håll som jag själv. Uttröttad satte jag mig på en sten för att dricka. När jag druckit så tittade jag ner mellan fötterna. Där låg det lite spillning. Det var för litet för att vara myskoxe och för stort för att vara fågel. Hmm tänkte jag det kanske finns nån i närheten. Så jag började smyga runt i området. Plötsligt står jag öga mot öga med den här.



"Äntligen!" vrålade jag (eller rättare sagt tänkte jag tyst) medan jag snabbt tog några bilder. Värmedaller eller ej här skulle fotas. Bytte plats för att få en annan bakgrund men mötet blev för kort. Trots det kände jag lycka över att fått några bilder på nåt som jag länge drömt om. Så med ett litet leende fortsatte jag att kika runt i terränglådan och då hände det igen.


Otroligt! Två stycken på samma dag. Ingen idé att köpa nån lott idag, all tur var redan spenderad med andra ord. Tyvärr var även detta möte rätt kort. Oj oj vilken upplevelse det var. Nu var mitt vatten slut efter all ansträngning och upphetsning så det var dags att bege sig mot nån bäck för att hitta lite vatten att släcka törsten med.

Men vad var det där som rörde sig långt bort? Nyfiket gick jag närmare. Jominnsann... Hattrick i  fotomöten! Jag insåg att jag skulle bli upptäckt om jag gick närmare och ljuset var helt fel så istället satte jag mig ner och studerade terrängen. Hur skulle jag kunna komma inom fotohåll utan att riskera störa? Jag spenderade en timme med att beräkna solens väg på himlen, olika vindriktningar och vägar som jag skulle kunna använda för att ta mig tilllämpliga fotoplatser. Planen var enkel; vänta på solnedgången, ta på mig lövkammo och sedan försiktigt smyga mig fram till en position och hoppas att lyckan stod mig bi. Nu måste jag ha vatten och vila, så det var bara att ta sig tillbaka till cykeln.

Det var en lång dags väntan innan ljuset började avta och värmen lättade lite. Kollade en sista gång att all viktig utrustning var med och begav mig sedan iväg. Gömde cykeln i ett buskage och gick sakta framåt.

Jag var noga med att kolla vindriktningen och som tur var så blåste det lite och mot solen. Tidigare hade det ju varit mer eller mindre vindstilla och när den varma luften stiger så kan det virvla runt lite och det blir svårare att dölja sig. Men nu skulle jag alltså ha medljus och kunna ligga i lä. Det enda som oroade mig var att det redan under eftermiddagen börjat komma in moln på himlen och dessa hade blivit tätare ju senare på dagen det blev.

På vägen fram kikarspanade jag var tionde meter för att inte riskera att komma för nära. Vinden låg fortfarande helt rätt och jag kunde oupptäckt ta mig ganska nära. Eller iaf så nära att ett 500mm+tc skulle medge hyfsad kvalitet. Sista 20 m fick jag åla på klassiskt repmånadsmanér, med stativ och allt. För att inte behöva vifta runt när jag kom fram så hade jag redan nu fällt ut benen, vilket inte direkt underlättade själva krypandet. Värmen hade inte försvunnit trots att det mulnat på och lövkammot kylde inte direkt så svetten rann friskt längs ryggen.

Så var jag äntligen på plats. Nu hoppades jag bara på det bästa. Bulls eye! Jag hade hamnat nästan helt rätt och kunde försiktigt rigga till stativ och maskering. Sakta, sakta med långsamma rörelser. Var helt svettig över hela kroppen och kruttorr i munnen men det var det värt. Framför mig så hade jag en kull valpar som obekymrat lekte med varandra.


Började försikigt ta lite bilder för att se om någon reagerade men det verkade lugnt. Enda negativa nu var att solen gått helt i moln och det saknades tryck i färgerna. Klick, klick, klick, klick slutaren gick i ett stadigt tempo medan jag bytte motiv och komposition. leendet i ansiktet ville aldrig försvinna, helt magiskt ögonblick.

Så blir det en liten lucka i molnen och motivet badar plötsligt i varmt ljus. Konstrasterna mot himlen blir nästan för starka.



Då och då kikar dom rätt på mig men jag ser att dom kikar på samma sätt i andra riktningar så jag bedömer att dom bara håller utkik och kanske så kommer deras föräldrar snart med mat. Det vore ju kanon! Som om jag inte haft tillräckligt med tur idag, men man blir ju aldrig nöjd :-)

Så dyker hannen upp. Han måste kommit snett bakom mig in mot ungarna. Antagligen har han känt min doft och han verkar lite avvaktande och spanar runt i terrängen. Så ställer han sig med en kanonbakgrund och jag kan inte hålla mig utan tar några snabba bilder.



Han reagerar direkt på slutaren och mina försiktiga rörelser och börjar lokalisera mig samtidigt som han skäller så jag känner att det är dags att lämna denna plats. Ålar sakta bakåt för att inte störa för mycket och ser på väg bort i ögonvrån att han övervakar mig från en liten höjd som jag använt som skydd när jag smög fram och jag tar ett par sista bilder innan jag lämnar området.



Det är en mycket nöjd gubbe som trött återvänder till sitt basläger för att titta på bilder.

För att du ska få vara med så finns det en filmsnutt på när valparna leker. I kommande inlägg så får du följa med in i de djupa svenska skogarna.

2013-11-08 17:30   Sladdfantomen

Vilken fantastisk upplevelse, riktigt fina bilder!! Jag tycker nog att du ska köpa en lott i alla fall... =)

Svar från MikSwe 2013-11-09 16:55

Tack så mycket Urban, jag får ta en funderare på det där, vill ju inte sumpa nån annan upplevelse pga en lottvinst :-) /Mikael

2013-11-08 17:31   frwe

Vilken upplevelse!!! Jag har inte haft läge själv men sett mycket bilder från Dovre med de vackra rävarna. Det verkar som arbetet där uppe med återinförandet har gett frukt :) Det är bara att gratulera och jag får ge mig dit nästa sommar. /Frode

Svar från MikSwe 2013-11-09 16:57

Tackar, tackar. Det var verkligen en dag som jag länge kommer att komma ihåg. Jag ser fram emot att få se dina bilder från Dovre nästa år. /Mikael

2013-11-08 17:37   goran.jon

Vilka härliga bilder och en mycket trevlig berättelse. Ämne för en bok kanske?

Svar från MikSwe 2013-11-09 16:58

Tack så mycket Göran, det blir nog en rätt tunn bok isåfall :-) Får nog samla på mig lite mer innehåll först :-) /Mikael

2013-11-08 18:04   Jana Sundberg

Vilket äventyr! Mycket fina och härliga bilder! Filmen är grädde på moset :)
Gläds med dig och inspireras av dig. Vi tog vägen över Dovrefjäll i somras på väg från Runde till svenska fjällen. Dovre bjöd på regn så vi åkte vidare.
Tack för att du delar med dig.
Jana o Sven

Svar från MikSwe 2013-11-09 17:00

Tack så mycket Jana, det är stort att kunna inspirera andra så jag känner mig hedrad. Tyvärr kan vädret vara lite lynnigt så ett par schyssta regnkläder passar alltid in, både på Runde och på Dovrefjäll :-) /Mikael

2013-11-08 18:50   Bjarne

Oj, vad härligt! Underbara bilder och jag förstår att det måste ha varit en helt maigsk upplevelse i verkligheten. Bilden med kvällsljuset och himlen är super! Jag besökte själv Dovrefjell i september, men något sådant fidk jag inte se. Däremot blev det myskoxar.
Hälsningar
Bjarne

Svar från MikSwe 2013-11-09 17:03

Tack så mycket Bjarne. När molnen bröt upp och det strålade guld ner på marken så fick jag nästan ståpäls, som Gunde skulle ha uttryckt det :-) Jag var även där i september, men det får bli ett senare inlägg. Hade varit kul att se dina bilder från Dovre. /Mikael

2013-11-08 18:50   Jonte_rm

Fantastiskt - och vilken inlevelse i skriften. Riktigt bra och med kanonbilder, speciellt den med valparna och den kolsvarta himlen. GRATTIS :D

Mvh / Johannes

Svar från MikSwe 2013-11-09 17:08

Stort tack Johannes. Det var en stark upplevelse så det kanske avspeglar sig i texten. Kan nog dyka upp en o annan bild till på valpar bland mina bilder ;-) /Mikael

2013-11-08 20:51   monica w

Häftig upplevelse!
Måste vara oförglömligt!
Hälsar
Monica

Svar från MikSwe 2013-11-09 17:10

Det var det absolut, jag hade länge önskat att få se fjällräv och efter flera år så slog det in :-) Tack ska du ha för din kommentar. /Mikael