Bald Eagle

Efter att fotograferat många sorters hägrar i olika parker sökte jag efter något annat att fota. Vithövdad örn vore kul att fota nu när man ändå är i USA, tänkte jag. Jag hade pratat med några Park Rangers och de sa att det helt säkert fanns 'Bald Eagles' i området och jag fick tips att åka till en annan State Park. Där skulle det häcka minst två par Vithövdade örnar.

Jag funderade lite på det men efter att ha kikat på en karta över området så tänkte jag att det är nog oklart om det är möjligt att komma tillräckligt nära utan att vara en djungelexpert. Enligt uppgifter på internet är det dessutom ett federalt brott att störa en örns häckning/bo. Max straffet är $25.000 i böter och ett år i fängelse och det var inget jag ville riskera och eftersom Florida har den största populationen av Vithövdade örnar söder om Alaska borde det gå att hitta nåt mer tillgängligt.

Så jag googlade runt lite och hittade till slut en artikel om en markägare som hade ett örnnäste på sina marker och att detta var tydligt synligt från allmän väg. Lite djupare efterforskning och resmålet var givet. Eftersom detta var en känd, ja tom världskänd plats, och örnarna var vana vid människor i närheten så bedömde jag att risken för att åka på några böter eller riskera att störa häckningen som obefintlig.

Knappade in koordinaterna i min GPS så den kunde lotsade mig genom stadsdjungeln och körde iväg. Efter en stund såg jag en Vithövdad glida förbi - typiskt nog åt motsatt håll. Trafiken hindrade mig dock från att stanna och vända, så det vara bara att fortsatta lyssna på vägbeskrivningen från GPS'en.

Till slut var jag framme. Väl där konstaterade jag lite besviket att boet visserligen var väl synligt men av örnen i boet syntes enbart en fjäder och ibland ett öga.



Området var inhängnat så det gick inte att gå närmare och samtidigt var det omgivet av vägar så det var svårt att gå längre bort. Helt platt var det dessutom vilket inte direkt underlättade val av fotoplats. Eller rättare sagt valet var enkelt, det fanns bara ett ställe med några få variationer. Ljuset och vinkeln var inte heller till någon fördel heller men det var bara att sätta sig och vänta.

Ivrigt spanande horisonten runt och småpratande med bilister som nyfiket kollade min fotoutrustning gick tiden fort. Plötsligt såg jag en typisk örn-silhuett i horisonten.

Örnen i boet hade också noterat det och började signalerade högljutt och jag gjorde mig beredd. Här skulle fyllas minneskort med Örn!

Precis när jag ska börja fota får jag en kraftig knuff på axeln! Förvånad tappar för ett ögonblick balansen och är nära att välta stativet. Vänder mig snabbt om och ser en häst som kommit fram till staketet bakom mig och nu nyfiket puffade på mig. Att ögonblicket kommer som en snigel och försvinner som en blixt var aldrig mer sant än nu. Goda råd var nu svindyra och det var bara att kliva ut i vägbanan, hoppas på att det inte skulle komma en bil och försöka fånga någon bild innan Ernie drog iväg igen.



Efter de första snabba bilderna flyttade jag till säkerheten utanför vägbanan och utom räckhåll för irriterande och påträngande hästar för att ta några bilder till.

Så drog den iväg och där stod jag med ett fåtal hastigt komponerade bilder, inte helt enligt min plan. Men örnen var inte långt borta, för hundra meter bort låg en liten damm och det var dit den flög, antagligen för att dricka lite innan den skulle ta över ruvandet.

Börja med snabba steg ta mig mot dammen och är nästan framme, när den oväntat lyfter för att flyga mot boet. Nya snabba steg fast nu åt andra hållet. Tyvärr hade den den dåliga smaken att sätta sig bakom en gren, allt för att retas med en småsvettig turist.

Plötsligt var det två örnar i luften och innan jag hann reagera var vaktombytet genomfört.

Som tur var dröjde den sig den nyanlända örnen sig kvar lite utanför boet så jag fick några bilder till innan den nya "vakten" försvann utom synhåll i boet allt medan den lediga örnen seglade iväg för att fånga lite fisk eller vad nu örnar gör när dom inte ruvar.



Den observante la säkert märke till kabeln till vänster om boet i den första bilden och det var anledningen till att det fanns en artikel på nätet. Markägaren hade nämligen monterat en webkamera i trädet och den hemsidan hade fått väldigt många träffar.

Kameran hittar du här: http://dickpritchettrealestate.com/eagle-feed.html

Inte den mest naturromantiska miljön att fota i, men en örn är en örn är en örn... :-)

2013-01-08 19:55   frwe

Att få sådana bilder när man bara söker upp ett ställe så där är väl inte illa? Två små dunbollar ligger i redet och den vuxna spanar ut över den hårt trafikerade vägen. Vaddå inte romantiskt? /Frode

Svar från MikSwe 2013-01-08 20:00

Känns lite ovant att se och fota örn i sådan bebyggelse, men så funkar det tydligen 'over there'. Du vet ju hur det är med bilder, man kan alltid ta bättre :-) /Mikael

frwe 2013-01-08 20:06

Just så är det. Det är en stor drivkraft men det är sällan man har tid eller möjlighet att få till det på resor tycker jag, om det inte är en resa med fotandet som syfte förstås. /Frode

Svar från MikSwe 2013-01-09 19:13

Precis. Egentligen vill jag ju stanna längre på varje plats för att få in känslan och rytmen just där. Men det är också en utmaning att få bilden med minsta möjliga förkunskaper och med begränsade möjligheter. Ibland funkar det ibland blir det sådär. Men bild brukar det bli iaf :-) /Mikael

2013-01-09 19:34   Lena Holm

Kul att läsa om dina straptser för att få örnen på bild. I synnerhet puffen från hästen. Den hade säkert tråkigt och uppskattade lite sällskap.
Jag har semestrat en del i Kanada (Vancouver Island) och jag minns upphetsningen på vår första resan när vi stötte på den första örnen i en lyktstolpe vi den stora färjeterminalen (på Vancouversidan). Trots att vi har sett mängder med örn har jag ju inte riktigt varit dör för att fotografera örn och på flera resor har min kamera varit innesluten i ett undervattenshus när de "bästa örnarna" visat sej.
Hälsningar Lena

Svar från MikSwe 2013-01-09 21:25

Jag gillar att berätta om mina små upplevelser när jag fotar, men familjen och bekanta tröttnade snabbt på mina (ibland lite långa) upplägg (kanske svårt att förstå poängen när man inte fotar själv), men nu har jag hittat ett sätt att dela med mig iaf, så det känns bra att någon tycker det kan vara kul :-)
Den vithövdade har ju varit en dröm att fota, inte bara för att den är vacker men även för att den är laddad med så mycket annat som förknippas med den. Ska försöka planera mera till nästa tillfälle. Känner igen det där med att kameran är nerpackad när tillfället ges. Har nog missat en o annan bild pga det :-) Stort tack för din kommentar Lena.