Det är och har blivit ett mantra, denna mening av ord/ bokstäver lärde jag mig av Göte Ask.
Det har varit en begränsning men samtidigt en utmaning. Ofta återkommer jag till dem. Åren
på fotosidan har varit spännande och samtidigt väldigt tröttande. Jag har sedan 1980 dragits in i ett projekt som engagerat mig och samtidigt hela tiden legat mig nära hjärtat. Låt mig berätta om Evert Jansson. Evert föddes 1905 och dog 1982. Han föddes i Boxholm och kom som 4 åring till Karmansbo
en av de sista lanchashiresmedjorna, Runt 1911 flyttade familjen till Riddarhyttan och jobbade vid gruvorna där. Som elvaåring började han fotografera och framkallade sina filmer själv och gjorde små kontaktkopior. 1927 fick han arbete som diamantborrare . Låter exklusivt men är ett jä---skitjobb- Man borrade med rör som hade en beläggning av industridiamanter. I röret så samlades borrkärnan. Genom att borra på detta sätt kunde man genom att studera borrkärnan kartlägga mineralförekomster. Han reste runt och var b.l.a på Grönland. spetsbergen. och sedan i början på trettiotalet kam han till Tyskland i detta arbete. 1932 lämnade han tyskland och återvände till Riddarhyttan. Han hade två stora FEL med
svenska ögon. 1. Han var helnykterist. 2. Om än inte agiterande, Syndikalist.
Jag träffade honom två gånger men varken han eller jag visste vad vi skulle komma att betyda för varandra. Så efter hans död så letade sig hans negativ fram till mig. I dag sitter jag med drygt 4000 negativ efter honom. När han kom tillbaka till Riddarhyttan 1932 så hade han en Rolleicord med en enkel optik sen så började han att systematiskt fotografera samhället och människorna där. Jag gjorde en bok 1991 En annan Historia - Evert Janssons Riddarhyttan, och en utställning på Fotografiska Muse´t
som på den tiden låg i Moderna muse´t och hade en egen utställningsavdelning. Jag sökte pengar från olika håll bland annat Bildkonstnärsnämnden men då hette det att man/jag måste jobba med eget bildmaterial för att få något ekonomiskt stöd därifrån. Evert skildrade en tid i vårt samhälle som fortfarande är känslig och vars politiska dokument hemligstämplade 50 år till. Fram till detta projekts början så var jag aktiv Sosse och sedan 1977 VPK are.
Men har med åren förstått attt denna 1900 tals historia inte är välkommen och inte bör berättas.. Gruvarbetarna var ju befriade från beredskap och militärtjänst ,för under krigsåren så var ju vår största kund Tyskland. Svenskt stål biter!!!!!!!!!!!! Eller som en av mina vänner säger!! Vi är världsmästare på att hitta på olika sätt att tjäna pengar!! Nåja men ett spännande projekt är detta ändock. En av mina interjuvade gruvarbetare berättade om en av de stora katastroferna i Riddarhyttan då Gruvlaven
( byggnaden ovanför gruvschaktet brann ) De var ett tjugotal gruvarbetare
nere i gruvan 140 meter under jord som satt där de hade sett hur stockar och andra brinnande föremål
föll ner i gruvschaktet och de hade hört de starka ljuden som fortplantade sig ner där uppifrån backen.
Så satt de därnere och visste inte hur de skulle komma upp, de resonerade om det var engelsmännen eller tyskarna som bombade. Men det var inga bomber förmodligen var det en teknisk orsak till branden.
Metodiskt fotograferade Evert sig igenom samhället och dess människor. Jag har letat i olika arkiv i vårt avlänga lad men det finns få dokumentationer förutonm de rent akademiska om den svenska arbetarklassen under
1900 tale
För den som vill läsa mer om den här tiden rekommenderas: Maria Pia Boethius; Heder och samvete
Robert Kangas; kommunistjägarna
mvh
Lasse
Oj eller vad säger man. I går när jag vittjade brevlådan så hade jag en avi från Posten på ett
paket på 16 kilo. Så ner till posten och hämta ut. Jonas en gammal elev jobbar som tryckare på
Steidl ett bokförlag i Tyskland. Han hade plockat ihop en bunt böcker till mig.
Två fantastiska böcker med Gunter Grass bilder. Han är förutom förfatattare ( Blecktrumman , Flundran) Nobelpristagare, också en mycket duktig konstnär. Den ena boken med Litografier och den andra med torrnålsgrafik. Sen en bok med Richard Serra skulpturer. De andra var rena fotoböcker. Joakim Eskildsen dansk som lever i finland har tillsammans med Cia Rinne gjort ett stort projekt om
Romer.
Joakim har som en av sina mentorer den fina finska fotografen Pentti Sammalahtti. Boken är illustrerad med en del svart/vita panoramabilder och många fina färgbilder.
Sen en bok av David Bailey med titeln Havana' altså bilder från Cubas Huvudstad
det är färgbilder och en väldigt spännande:
Också skriver Jonas att han har valt böcker som han tror att jag tycker om
och skickar med boken Imaging Paradise som är från George Eastman House
George Eastman var skaparen av Kodak i denna vackra bok som innehåller en massa reproduktioner
av böcker och bilder från fotohistoriens historia, Bilder från böcker som man bara hittar i Bankfack
och som investeringsobjekt i de penninghungrigas värld,
Den boken innehåller mycket godis. Så nu vet jag vad jag gör under påsklovet. Läser dessa böcker
och njuter. Jonas gick här på hantverkskursen våren 1999 och sen fortsatte han på konstakademin i Bergen. Jag var där och undervisade också och jobbade tillsammans med honom en hel del. Det
är sånt här som lyfter en från tvivlen på att inte förmå sig att att jobba med den kommersiella fotografin. Boken har fått sig ett lyft med den digitala tekniken och det görs böcker idag till ett pris
som var en drömm för 15 år sedan. Min första bok som jag gjorde i ren oförfalskad passion drabbades av det 100% prispåslag som bokhandeln gör, och sedan räknade jag inte ut vikten vilket gladde postverket. Nu finns möjligheten att göra böcker mycket billigare vilket gör de tillgängligare. Nämnas bör ju förstås att dessa böcker har text på Engelska vilket gör att de kommer att gå oss förbi här i Sverige.
Ute lyser solen, sitter och scannar bilder ur skolans historia. Mest 50-60-70 tal inför den bok som håller på att skrivas om skolans historia.
Den är ju rätt ung den här Folkhögskolan och är nu inne på sin tredje rektor. Alla med sina olika profiler och inriktningar. Det är fascinerande att se hur skolan utvecklats. Litteraturen har alltid haft en viktig roll här både i kurser och sedan alla dessa seminarier som oftast hållts under sommrarna. Många är de författarna som varit här från de Nordiska granländerna på de
debutantseminarier som varit här under sommrarna.
Det är ju inte lite långsökt att man sitter och funderar över utvecklingen här på ön medans man sitter med alla dessa bilder. Själv kom jag hit hösten 1975 som elev och läste då Massmedie och kommunikation, Medieteori/ retorik med Bengt Nermans eminenta bok Massmedieretorik som kursbok, kulturhistoria, dansk-Norsk- Engelsk litteratur mmm.
Fotot var ett extra tillval och utvecklades senare under 70 talet med Göte Ask som huvudlärare och
ideolog.. 1978 startade dokumentärfotokurserna som var 15 veckors terminskurser och som inriktade sig på det som kallades "Gräv där du står". Många elever var tjänstlediga från sina ordinarie jobb och gick här för att göra nåt "projekt". Det experimenterades mycket med olika utställningsformer och sätt att presentera sitt material. Försök till att få samarbete med olika muser och instutioner gjordes med varierad framgång.
1982 så tog Biskops Arnö över fotoskolan i Stockholm , det som nu mer kallas Christer Strömholms fotoskola i historieskrivningen , Den var ekonomiskt körd i botten men med mycket arbete gick det att få till Nordens Fotoskola av det. Nu sedan ett tiotal år tillbaka så är det en KY utbildning som helt styrs av marknadens önskemål.. Men det lever kvar i alla fall och bilden lever!!
Det har blivit ett härligt lyft nu när Ana Claren håller i den.
Fast det är inte utan att jag saknar hantverkskursen. och det kreativa kaoset. Varje år så frågar några KY elever om de inte kan få lära sig gummitryck och så.......Vi bestämmer tider också men det rinner i väg - tiden och det hinns inte med . Så är det, så är det.
Å vad härligt det skule få vara att ägna sig åt lite gatufotografi och ta en god fika på cafe Puck i Stockholm, kan tänka mig att det är ett härligt gäng som träffas där.
Jag flanerar på ön och fotar lite bland omgivningen. I går blev det en lång vandring och så fick jag höra Rördrommen, tidigt den brukar komma hit i slutet på april och höras fram till midsommaren.
Jag hörde den två gånger så det verkar inte vara nåt skämt.
Det är spännande att vandra på ön i vårljuset. I mitten på 1800 talet så höll en Kapten vid livgardet till häst till här på ön. Ön saknade enligt honom fornminnen så han anlade en del egna domarringar
och lite olika stenar med romerska siffror mm. Han ska ha åtalats för dessa fornminnen och också
dömts för det. Men nu så är de fornminne och man vet inte vilka som är riktiga fornminnen eller inte.
Så här kan det se ut.
Några minnesbilder från hantverkskursen. Inka med sina Gummitryck som var helt
outstanding, några av de bästa som gjorts här i kurserna genom åren. Så spännande
att se vad som går att göra..
En bild från Kopparfotogravyren. En glad Moa etsar kopparplåten.
Så nu är det dags att äta lite och försöka hinna med en promenad innan
det är dags att sitta på ett långt möte.
ha det!
Jag måste ju lära mig eller ialla fall ha ett hum av den nya tekniken. Jag har för det mesta burit med mig en kamera, Och fotat dagligen, Förr var det olympusen, dialen men nu är det en häftig panasonic,men den har en fördrojning förstås. I måndags dök Bosse upp och hälsade på. Han gick på den här skolan då Gote Ask var lärare. Dokumentärfotokursen .Göte lärde oss att vänta på ljuset
Bosse och jag gick en sväng på den natursköna ön.
Han skulle fota mig med den där monsrtuösa canonkameran, Men den hade ju gått i baklås. Mitt i sin iver hade han tryckt på fel knapp.Datakrångel är ju allmänt accepterat, Så det var ju bara att spela teater och rekonstruera ögonblicket. Bosse är en skicklig fotograf som har som specialitet att fota arkitektur, vilket han gör väldigt fint.
Jag tog ett porträtt på Bosse med panasonicen som jag vart nöjd med
Vi börjar bli grånade äldre män som kämpar för vårt välbefinnande till pensionsdagen. Det är då vi ska sjösätta alla projekt som vi burit på och formulerat. En annan kompis Håkan här på ön visade sin nyinköpta svarv på kvällen. En liten " urmakarsvarv" som han svarvar små träbitar med. Vi har letat rätt på lite svarvstål som funkar bra till metall i mina gömmor. Hoppas han skaffar en gängtillsat så han kan göra lite grejor till mina kameror. 
Så kom boken som jag varit så nyfiken på. En bok med stereofotografier från den internationella utställningen i London 1862. Minns ni den? En häftig bok som lockade till många skratt i skolans matsal när Håkan studerade bilderna.
Nåväl jag jobbar ju som lärare också nu när den analoga fotografin är tidsödande och devisen " så lite som möjligt så länge som möjligt " så jobbar jag med allmän kurs. Men bilden får alltid utrymme så jag drar ut på exkurision och kollar på runstenar och naturligtvis till Härkeberga kyrka som varmt kan rekommenderas för bildintreserade med sina målningar
av Albertus Pictor från slutet på 1400-talet, Runstenen står mellan Örsundsbro och Härkeberga. Ristningen tillhör de som tillskrivits runristaren Balle vilket lockar till många skratt . vad betydde ordet Balle förr???
På vägen tittade vi också in på Kvekgården en av om inte den enda bevarade 1700 tals bondgården.Slott och herresäten finns det ju gott om.
Sen gruppen i Härkeberga kyrka
Orwo då? En av mina konstnärsvänner tömmer sitt mörkrum och ringde mig så nu har jag 60 ark 30X40 med Orwo 118 som är ett sanslöst vackert papper att handkolurera. Så det blir en senare historia. Så var min digitala vecka.
Det är fascinerande vad man kan göra med gamla negativ som olyckats på olika sätt. Som det här negativet som fick några fula repor en gång. I bland kan det vara rena poesin och sitta och retuschera i datorn för att rädda gamla negativ eller kopior. Men det tar tid, å andra sidan så tog man sig inte så mycket tid till sånt i labbet heller. Men visst kan det vara skönt att gå ner i mörkrummet och kopiera ellerframkalla film emellanåt. Nu väntar jag på ljuset och våren. Det har varit regntungt i flera dagar och jag jobbar och scannar gamla bilder inför skolans femtioårsjubileum. Vi hittade ett par hundra bilder osorterade och omärkta utan digitala taggar. Kopierade på olika typer av fotopapper medolika kvaliteter. Men ändock ett viktigt material från skolans histroia. Hittade en bild på mig själv mitt i alltihop från 1976 då det var utomhusteater. Återskapandet av ett av August Palms vandrande agitationsmöten. Då han var förbjuden att hålla möten så inbjöd han till promenader i stället. Man får trösta sig med att man är sig lik ialla fall.( Jag står längst till höger ) Den undre bilden är från Igelfors Bruk vintern 1976
