På spaning efter den katt som rymt

La Turbie, den lilla staden med utsikt över Monaco hänger som en balkong 1,150m över havet. Staden som tycks sväva i luften domineras av sin gigantiska Trophee d'Auguste.

Trophee d'Auguste är 35 meter hög, den byggdes för 2000 år sedan av romarna till ära av kejsar Augustus, erövraren av de sista liguriska stammarna, ursprungligen var konstruktionen 49 meter hög med en gigantisk staty av kejsaren högst upp.

Efter att ha vandrat genom en grind i den medeltida försvarsmuren, är det härlig att promenera längs de smala kullerstensgatorna, med fina stenhus och generösa växtlighet. Där finns välvda passager, monumentala fontäner och en vacker kyrka i barockstil med tak av glaserat tegel.

När man har fått nog av historien, kan man njuta av utsikten över Monaco, Ventimiglia, Cap Martin och klara dagar även Korsika.

Ljuset på innergården

Söders höjder

Denna dag den 3e april, började grått och murrigt, jag stannade till på Riddarholmen och tog en bild av Mariaberget och Söder Mälarstrand.

På Tavastgatan

Bastugatan, här bodde Ivar Lo-Johansson

Bastugatan börjar vid Slussen och spänner som en båge över Mariabergets krön för att till slut hamna vid Skinnarviksbergets gräns.

Gatans artistiska historia tycktes ha inletts med Frederique Stenquist, ett slags målarnas moder, som ännu nittioårig satt och målade porslinsskålar och parfymflaskor. Det var på den tid invånarna på Bastugatan höll sig med svin som gick och rotade i täpporna i branten. Här bodde den legendariska fattigprästen John Hedberg i 26:an. Här hade en tid legat Kaspers redaktion, där den unga Carl Larsson gått och sålt teckningar för två kronor stycket. Flera gamla stockholmsoriginal var födda vid gatan, Trasfröken och Kalle Vänster. Där såg man Djurgårdskalle med sin Emma, som spelade och sjöng på Djurgårdsslätten om somrarna. Gatsidan med de udda numren bebyggdes senare med nya hus, men de med jämna nummer fick stå kvar som kulturreservat från sjuttonhundratalet, en pittoresk kåkbebyggelse, som ofta avbildades som romantisk på konstverk och i tidningarna.

Det som om sommaren var idyll på Bastugatan blev på vintern en barsk verklighet. Det blev fruktansvärt kallt i de gamla träkåkarna, där sågspånen sipprade ut genom väggspringorna, där råttorna släpat bort fyllningen i golven, där vägglössen grasserade och där blåsten alltid ven. Det frös i vattenhinkarna inne i köken om nätterna. Det blev frost på fjölarna i de spjäldörrade dassen på gårdarna. Bastugatshumorn slog ut i blom, när någon från den jämna nummersidan på gatan frågade i matvaruaffären om morgonen: - Det står på etiketten att pilsnern ska serveras vid rumstemperatur, men hur fan ska man veta vad rumstemperatur är, när det i de nya husen är arton grader varmt om morgonen, men vi här på sidan har minus fyra?