Natt i paradiset

22:20 efter en middag på vår Vietnamesiska favoritrestaurang.

Dagen efter

Vi får aldrig vika oss för ondskan
Vi får aldrig glömma att mångfalden är en styrka och en förutsättning för vårt samhälle.

En svart dag i Stockholm

Efter dagens vansinnesattack i centrala Stockholm blir man påmind om att, världen inte är vad den en gång var.
Att människor börjar använda fordon som vapen är helt enkelt fruktansvärt, och det visar total avsaknad av allt det som gör oss till människor.

Skinnarviksberget

”Lossa tågen, seglen fäll

Ren syns Skinnarviken

med dess kojor och kastell,

branta berg och diken”

Så sjunger Bellman i Fredmans epistel nr 48. Nere vid stranden hade garvarna, skinnarna, hållit till med sitt illaluktande värv, därav bergets namn. Det var en fattig, illa beryktad trakt, dit ”det sämre folket” sökte sig för att bo i usla kojor, som var ständigt fuktiga av vattnet som rann utför berget. Olaglig brännvinsbränning var en av näringarna.

När August Blanche söker en ruskig miljö, där hans hjälte skall slåss mot en gräslig bov så väljer han Skinnarviksberget.

Små barn nere i staden skrämdes med att Jätten i Skinnarviken skulle komma och ta dem, om de var olydiga. Stora och Lilla Somens var kvarnar på berget, som med sina 53 meter över havet är den högsta naturliga utsiktsplatsen i Stockholm. Polisövergevaldiger Jakob Martin Titz byggde sin ”fåfänga” där. Därintill, på krönet, står ännu ”Ensamma huset”, Gamla Lundagatan 14, där Erik Asklund bodde sina sista år. I två böcker har Irja Browallius berättat om livet i Skinnarviken. Hennes morfar, gipsgjutaren Josef Pisani, hade sin verkstad på Gamla Lundagatan 19, huset på bilden.

Tankar för dagen