Strömstaresjukan III: Hur fasen gör de?
De lever bokstavligen i en värld av is. Jag var tvungen att återvända till dessa varelsers vardag än en gång (strömstaresjukan I, strömstaresjukan II). Jag måste erkänna att trots att de lever och frodas i den här miljön och verkar må bra så ser verkligen inget i februariforsen inbjudande ut. Absolut ingenting. Det är kallt ovan vattnet, svinkallt i vattnet, de står ibland på snorhala och iskalla stenar och ibland nere i vattnet. Inte mysigt.
En strömstare i vardagsbestyr. Deras vardag består av kyla i så många dimensioner...
En sak jag ofta irriterar mig på är naturfilmer. Inte filmerna i sig utan just filmernas manus. Det är "på liv eller död", "nu eller aldrig" eller "nu tror du kanske att hon drivs av känslor, men icke, hon mäter bara hannens genetiska kvalitet".
Det är klart, livet är just på liv eller död. Det verkar inte finnas några andra alternativ. Men varför får djuren inte ha lite vardag? Djurs vardag tycker jag räcker, den innehåller tillräckligt med drama för att man skulle kunna skippa dessa överdrivna manus och fylla dem med lite substans istället för det snabba, det effektsökande och det lättköpta. Jag tror de flesta tittarna skulle föredra det.
Nu var det inte så att jag bara ville klaga, nej, jag tänkte på just strömstarar. På deras vardag. Hur fan står de ut i kylan?
Det måste vara något speciellt med deras fjäderdräkt kan man ju tänka sig. En gammal tanke är att strömstarar har en exceptionellt tät liten fågelpäls. Ska man vara varm ska man väl ha en tät päls. John Davenport och några kollegor på universitetet i Cork, Irland, ville ta reda på hur det står till med detta.
Vadå jag feg - du feg! (Eller kanske "Till och med modigare än Therese Alshammar"...)
De undersökte fjäderdräkten hos strömstarar och använde koltrast som jämförelse. Deras slutsats var att fjäderdräkten inte alls var tätare än hos koltrastar. Follikeltätheten var i princip identisk mellan dessa två arter trots så vitt skilda levnadssätt! (Follikel är de där blåsorna på huden där fjädrarna sitter fast, alltså det som ser ut som små vårtor på kycklingskinnet.)
Däremot verkar strömstararna trots allt ha en mycket varmare fjäderdräkt. Men på ett lite lustigt sätt. För i jämförelse med koltrastar som är nakna mellan sina folliklar (på vårtgårdarna?) har strömstarar små värmande fjädrar "överallt". Hela huden är alltså pepprad med små fjädrar mellan folliklarna! Dessutom har strömstararna massvis med gossigt dun på huvudet och vingarna, det har inte heller koltrastar. Strömstararnas bröst och ryggfjädrar har dessutom en mycket finare struktur än koltrastarnas = mer isolering. Det här resulterar i att strömstarar trots allt har fler fjädrar (dun och konturfjädrar) än koltrastar. De vinner vem-har-flest-fjädrar-tävlingen med rungande 3 322 mot 1 704 (genomsnittet för de två arterna i studien). Läs mer om fjädrar på wikipedia.
Sen är det ju lite lustigt. För trots den där det-är-ingen-skillnad-på-follikeltätheten så måste man väl ändå säga att dessa resultat egentligen säger att fjäderdräkten är tätare hos strömstarar, kanske inte i follikeltäthet, men funktionellt sätt i alla fall.
En strömstare daskar bort huset runt nattsländelarven innan gottet slinker ner i magen. Många insektslarver ger gott om bränsle att elda med! Man undrar hur många nattsländelarver det finns, vintern är som sagt lång här uppe i norr...
Så, det där med kyla är något strömstararna klarar av bra. Och det är något jag tycker är lika fascinerande oavsett om det gäller isbjörnar, kejsarpingviner eller strömstarar. Det är inte kylan som är problemet - kylan är vardag. Finns det bara mat så är det lugnt. Värme gör man själv. Och dessa strömmar verkar fullkomligt fulladdade med natt- och dagsländelarver och annat gott.
Bilderna togs nu i söndags.
(P.S. I all välmening, rubriken bör lyda "Hur fasen gör de?" D.S.)
Kul att du också såg "gäddan"!
/Johan
Första bilden är är kanonfin, den föll jag direkt för. :)
/Anna
Tackar!
/Johan
Tack.
Lysa
/Johan
/Johan
Jo de är uthålliga små varelser. Men den där fjäderdräkten gör nog så att vattnet aldrig når in till huden så tack vare deras välisolerande fjäderdräkt upplever de nog inga större temperaturvariationer inombords. De är jämnvarma precis som oss - så kroppen sliter hårt för att hålla temperaturen konstant.
Många fåglar kan visserligen sänka kroppstemperaturen under kalla vinternätter för att på så sätt minska energiåtgången, det kanske strömstarar kan. Men det vet jag inte om det är känt.
Och det där med föda. Jag har svårt att tänka mig att de skulle rata en munsbit som låg bredvid vattnet, som om en fjärilslarv plötsligt skulle traska bredvid boet. Men i huvudsak tar de "all" sin föda dykandes. I lugnare vatten går de på botten, när vattnet blir mer strömt tar de också hjälp av vingarna och "flyger" där nere. De vänder och vrider på stenar och enligt litteraturen kan de till och med svälja mindre byten när de knixar omkring på bottnen!
/Johan
Ja man förundras över hur dom klarar kylan, själv fryser man bara efter en stund när man sitter och tittar på dom och dom bara fortsätter i sitt födosökande.
Mvh Anders.
/Johan
// Anders M
Vad kul med en fråga också, den var så bra tycker jag att det var tvunget att bli ett till inlägg. Vem vet - det kanske kommer ännu mer om strömstarar framåt. Vi kanske ses vid forsen!
Ditt svar finns här:
http://www.fotosidan.se/blogs/jlind/60199.htm
God natt!
/Johan