Kan det vara sant? Självmordsbombande myror!

Som kontrast till gnället i förra veckan om medias felrapportering av fossilet Ida vill jag skriva några rader som bara är kul och spännande. För ett drygt år sedan läste jag någonstans på nätet om myror som sprängde sig själva i luften. Jag trodde inte mina ögon. Spektakulära exempel som detta brukar locka forskare till sig och ifall det är sant och om man förstår hur något likt detta utvecklats letar alltid sådana här exempel sig in i kurslitteratur. De brukar bli standardexempel för någon sorts fenomen, i det här fallet självuppoffring och därigenom en extrem form av samarbete. Några andra berömda exempel är bönsyrsehonan som äter upp hannen medan de parar sig, silvertärnans fantastiska flyttning mellan de två polerna eller varför inte de berömda syskonmorden (siblicid ) som sker i boet hos till exempel vissa hägrar och sulor.

En svensk Camponotus-myra. De kallas hästmyror och är saftiga biffar. Inga av våra svenska hästmyror kan spränga sig själv i luften. Sturefors, Östergötland, juli 2007.

Men när jag försökte hitta information om dessa självmordsbombande myror i litteraturen tog det stopp. Ingen verkar ha studerat detta beteende! Efter envetet letande hittade jag till slut en artikel som handlade om dessa självmordsbombande myror, men artikeln handlade knappt om detta märkliga fenomen utan var istället en kemisk analys av den gegga som slungas ut ur en exploderande myra. Titeln på artikeln var minst sagt ovanlig; “The Chemistry of Exploding Ants ”! Men är det något man undrar om som gäller myror beger man sig allt som oftast till Hölldobblers och Wilsons myrbibel “Ants”. Och visst, de beskrev detta fenomen i korthet. Efter att i alla fall hittat ett par solida källor till detta fenomen var jag förbluffad; hur kunde detta inte vara välkänt? För detta verkar vara sant!

Ännu ett exempel på en svensk släkting till de asiatiska självmordsbombande Camponotus-myrorna. Denna kutar bara omkring på stammen vid sitt bo och håller inte på med krigföring just vid fototillfället. Värmdö, Uppland, juni 2007.

Det jag nu lärt mig är att ett en liten grupp sydostasiatiska släktingar till våra hästmyror (Camponotus -myror) har utvecklat överdrivna körtlar som sträcker sig från huvudet, ner genom mellankroppen hela vägen till bakkroppen. Dessa körtlar är överdrivet stora och innehåller bara denna gegga, eller en vätska innehållande bland annat polyacetater, hydroxyacetofenoner och alifatiska vätekarboner om man är intresserad av kemi(?). Flera av ämnena har aldrig tidigare hittats hos insekter. Nog om kemin, tricket myrorna gör är att vid ett krig mot en konkurerrande stam spänner en soldatmyra speciella muskler som gör att dessa körtlar dras sönder, spricker och sprängs, och ut slungas vätskan på fienderna. Onödigt att säga är kanske att myran som spränger sig själv dör i sammanhanget.

En förtrollad värld i den blå timmen. I denna del av världen springer Camponotus-myror omkring och spricker. Taman Negara, Malaysia, februari 2006.

Då historien om dessa myror är så sanslös och eftersom fenomenet är förvånansvärt okänt beslöt vi oss, jag och en kollega som heter Patrik Lindenfors , för att skriva en populärvetenskaplig artikel om dessa självmordsbombande myror och om varför ett sådant beteende alls kan komma att utvecklas. Denna extrema form av samarbete hos dessa Camponotus-myror kan vi nämligen förstå tack vare evolutionsbiologi och kunskap om myrornas speciella genetik. En myr-värld fri från de kulturella och religiösa orsakerna som istället förklarar självmordsbombande hos oss människor.

Artikeln finns i tidningen Fauna och Flora och vill du läsa mer kan du ladda hem en pdf-fil här .

Ida, Ida, lilla Ida, eller när vetenskapsrapporteringen går fel, HELT fel...

Ingen kan väl ha undgått dagens rapportering om upptäckten av ännu en felande länk, apfossilet Ida. Franzen med flera har beskrivit ett nytt apfossil i tidskriften PLoS One som är fantastiskt komplett och ger ökad kunskap om den tidsperiod då halvapor och egentliga apor utvecklades. Detta är självklart en stor och viktig upptäckt, men detta räckte tydligen inte.

Bland annat DN , Aftonbladet och Metro skriver om detta som att man nu äntligen funnit den felande länken mellan apor och människor! Aftonbladet och Metro citerar dessutom källor som kallar detta fossil för “världens åttonde underverk”.

Suck. Idas ålder uppskattas vara ungefär 47 millioner år gammalt. Om vi ska prata om människans evolution hamnar vi då ungefär 40 millioner år fel. Detta eftersom den närmaste gemensamma förfader vi delar med våra idag närmaste släktningar, schimpanserna, levde någon gång för ungefär fem till sju miljoner år sedan. Visst är vi släkt med Ida. Men det är också alla andra egentliga apor och människoapor, det vill säga de flesta aporna som studsar omkring på vår jord! Vi vet idag ganska mycket om människans evolution, denna engelska Wikipedia-artikel ger en klar översikt över ämnet.

En av Idas många apsläktningar, Grissvansmakak (Macaca nemestrina), Khao Yai, Thailand, Juli 2007.

En av forskarna, Jörn Hurum, säger enligt Aftonbladet “Det här är det närmaste vi kan komma en förfader till människan”. Suck igen. Visst, ett unikt komplett fossil av en apa som levde för länge sedan. Det har varit märkligt att läsa om det här idag. Hurum har samtidigt med denna publicering lanserat en hemsida, lanserat en bok om fyndet, hållit presskonferens och överdrivit sitt fynds betydelse på ett för vetenskapen alldeles nytt sätt. Han tycker själv att det inte är något fel, rock- och idrottstjärnor engagerar media också, ju! Men, medierapportering av forskning tycker jag ska utgå ifrån vad resultaten handlar om, inte om att slå på stora trumman och sprida felaktiga budskap.

En rehabiliterad orangutang nu äntligen ute i den vilda regnskogen. Inte vår närmaste släkting bland människoaporna, men mycket närmre släkt med oss än Ida. Sepilok, Borneo, februari 2006.

DNs vetenskapsredaktion med Karin Bojs i täten tycker jag normalt håller mycket hög klass. Läs gärna Bojs rapportering från den aktuella svininfluensan som exempel på vetenskapsjournalistik av hög klass. Men dagens djupdykning ner i det spekulativa träsket tar priset – hoppas det går riktigt lång tid tills något liknande händer.