Om 1:a maj demonstrationer

Har demonstrationerna på 1:a maj lika stor betydelse nu som för 50-60 år sedan? Jag tror inte det. I dag står inte kampen mellan arbetarklassen och överheten. Det finns arbetare som är rika som troll, och det finns arbetslösa akademiker som lever ett fattiglappsliv. Om du ser två män på gatan, så kan du i dag inte avgöra vem som är hjärnkirurg och vem som är ABB montör.

Den stora skillnaden nu är mellan dom som har jobb och dom som är arbetslösa. De som är långtidssjuka hör också till dom som halkar efter. Klyftorna i samhället växer. Det är farligt på sikt. I förlängningen kan det bli ett hot mot demokratin.

I Västerås hade socialdemokraterna som vanligt sitt demostrationståg. Men tåget var inte stort. Det blir kortare för varje år. Veronica Palm var med och höll huvudtalet. På andra bilden blir hon intervjuad av en journalist.

1:a majtågen kan gärna vara kvar som en tradition som jul och midsommar, men den politiska betydelsen tvivlar jag på. Den världsekonomiska utvecklingen styr det mesta.

2013-05-01 19:39   kiwawa

Nu sitter ju inte solidariteten i plånboksstorleken. Man kan vara hur tät som helst och ändå vara emot privatiseringar och handla därefter. För mig är dagens demonstration ett sätt att handla. Även om vardagen innehåller fler ställningstaganden innebär inte att 1:a maj spelat ut sin rätt. Vi behöver inte färre demonstrationer utan betydligt fler. Om vi inte ska låta lobbyister och anala länkonanister på internet styra landet så behöver dom som styr få veta vad folk vill. Låt säga att folk vill ha mer insyn i varifrån partiernas bidrag kommer ifrån och att 200 000 samlades på Götaplatsen i Gbg och 400 000 på Sergels torg så tog det nog inte så lång tid tills vi fick denna insyn. Men vi kan ju vara säkra på att ingenting kommer hända så länge ingen någonting gör. Lobbyisterna vet att politiker går att påverka, därför finns dom. Varför är det så få som demonstrerar?

Besvara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-05-01 20:24

Tack för din kommentar Janne!
Nej, solidariteten borde inte sitta i plånboken, men tråkigt nog så är verkligheten en annan. Det är vanligt att människor som blivit välbeställda övergivit de fortfarande fattiga. Argumentet är: "Kan jag, så kan dom". Med den inställningen har man fråntagit sig allt ansvar.
Visst skall vi demonstrera mot orättvisor. Så mycket som möjligt. I arbetslivet, i privatlivet. Överallt skall vi ryta till när utsatta människor lämnas därhän. Men nu är det så att bara ett fåtal har den moraliska resningen att säga ifrån. Man är rädd, och det är en skam.
När det gäller dagens 1:a maj demostrationer, så anser jag att det bara är ett spel för galleriet. Den verkliga kampen för rättvisa måste föras i vardagens verklighet.

Svara

kiwawa 2013-05-01 20:40

Jag kan förstå att det kan verka som ett spel för gallerier för den som står brevid och tittar på men för mig som går med är det absolut inte så. Man träffar nytt folk, man bygger en gemenskap som är mycket viktig för att en politisk rörelse ska vara enad. En splittrad rörelse är ingen bra rörelse.
Men jag håller med om att den viktigaste kampen förs dom andra dagarna på året, helt enkelt för att dom är fler.

Svara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-05-01 20:46

Janne! Jag har också deltagit i otaliga demonstrationer på 1:a maj. Det är bland dessa människor som jag sett solidariteten svikta när den egna plånboken blivit fläskig.
Hälsningar
Jon Anders

Svara

2013-05-01 20:26   Makten

Det konstigaste är att folk som demonstrerar emot ökade klyftor ändå röstar på partier som gör allt för att skapa just detta. Särskilt vänstern är ju extremt sugna på att dela den svenska välfärden med resten av världen, vilket gör att vi inte har råd med det vi borde.

Sen mår jag personligen illa när jag ser långa tåg med kommunistflaggor och diktatoraffischer. Hur fan kan man vara så slut i huvudet att man hyllar förtryckare? Att ståta med massmördaren Lenin verkar inte vara några problem, men om du hade haft Hitler på en flagga hade du blivit lynchad och/eller fängslad. Trots att det inte är någon större skillnad i respektive galnings illgärningar.

Jag tror att många människor i detta land är extremt omedvetna om vilken politik som ger vilka konsekvenser. Förmodligen på grund av stor indoktrinering från media och skolväsendet. Man demonstrerar alltså mot det man själv skapat, utan att fatta det.

Besvara

Svar från Jon Anders Klockar 2013-05-01 20:40

Jag kan bara hålla med dig Martin. Om Lenin var en massmördare, så var Stalin ännu värre.
Alltför många är dåligt pålästa. Det borde vara allas skylldighet att skaffa sig kunskaper om sakernas tillstånd.
Hälsningar
Jon Anders

Svara