CARLZONZ BILDER II
Full fart i bildverkstan...
Klicka gärna upp dom till större format!
Thomas hade också med sig en fin bok sist på Ellen träffen.
Några videos där Robb Kendrik berättar om sitt arbete och sina tintype
bilder:
Annars då...
I mörgon (lördag) är det dopdax för vårt senaste barnbarn Elliot som nu är lite över tre månader, på bilden här med farmor är han knappt tre dagar.
Klick, klick, klick...
/Bernt
Kortrapport från en lite lagom porrig Live Show på Ellens...
Jag firade min ”lill-lördagseftermiddag” med några av mina fotokamrater på Ellens en stund. Magistern var inte
närvarande idag och någon sa att han var i fjällen. Men vi som hänger med lite
vet att han just nu är i Grövelsjön och att kalla norra Dalarna för fjällen det
ställer inte jag som härstammar från norrland upp på direkt ;-).
Annars var det trevligt på Ellens som vanligt och idag blev det mycket
Leicaporrsnack, olika årgångar visades upp samt en del ryska och japanska
kopior.
Snyggast var en svart mässings M2:a från 60-talet så där lite lagom sliten, den rariteten har jag tråkigt nog ingen bild på.
Många av ”gubbsen” som träffas på Ellens är kamerasamlare och kan massor om olika kameror, årsmodeller och serienummer. Jag tillhör väl inte den skaran direkt. Jag vill ha ett verktyg som passar mitt bildskapande och som fungerar som handen i handsken. Men en M-kamera är om man skall börja lite med filmfotografering igen känns ju inte helt fel, eller hur Bengan.
Bonusbild!
En av vår stads snyggaste byggnadsverk, här med
Life goes on!
Bernt
Nostalgitripp tillbaka till 50-talet..
Men i dag gör jag det lite lätt för mig och saxar lite från ett inlägg jag
skrev i november 2007 och som sen fortsatte i januari 2008 i min gamla blogg på
blogspot. Och varför det då kommer säkert någon att fråga sig. Förklaring
kommer.....
Nostalgi. (från november 2007)
Det är ju ett rätt känt faktum att man på äldre dar gärna blir lite
nostalgisk i sina tankar och drömmar. Det har även jag fått en släng av redan
nu. Jag har på senare tid börjat drömma rätt mycket om några speciella år i min
barndom när jag som sommarbarn bodde på en liten bondgård i Mullsjö. Och jag
kommer ofta ihåg drömmarna när jag vaknar och då kommer ju tankarna också. Och
just i morse tryckte det på ordentligt.
Så vad gör man då...jo man googlar naturligtvis och tur som en tok har man.
Efter någon minut hamnar jag på Nykyrke Hembygds- och Fornminnesförenings sida
och vad dyker upp där på deras första sida, jo en bild på den bondgård jag
bodde på för 55 år sedan.
Bondgården hette Lilla Gunnarsbo och låg på Gunnarsbovägen i Mullsjö den ägs
numera av Hembygdsföreningen i Mullsjö och nyttjas nu som träff och möteslokal.
Jag fick också reda på att boningshuset är byggt 1848 och att det i början
tjänade som bostad åt församlingsläraren. Senare har huset varit bostad åt
olika arrendatorer bla syskonparet Karl och Hilma Gustavsson som jag bodde hos.
De var de sista arrendatorerna och slutade arrendet 1955.
Bilderna: Överst boningshuset och därunder det gamla soldattorpet på fd bondgården Lilla
Gunnarsbo, Mullsjö. Jag har fått låna dom från Hembyggdsföreningens hemsida. Foto
© Pär-Olov Lundgren.
Ganska omgående fick jag svar från föreningens ordförande Ing-Britt Filipsson
som skulle höra efter på föreningens nästa möte. Men hon drog sig till minnes
att hon hade sett en bild på en liten stockholmspojke.
Första sommaren jag åkte som sommarbarn till familjen i Mullsjö hade jag en ledsagare med mig från det sociala, resterande gånger åkte jag själv med en adresslapp runt halsen och en snäll konduktör på tåget som såg till att jag kom rätt vid tågbytet i Jönköping.
Herbert och jag...
Herbert och jag sittande på gräsmattan framför boningshuset. Jag tror att
det är min farsa som tagit bilden för vi hade samma bild hemma i mitt föräldrahem
och mina föräldrar var och hälsade på mig andra sommaren jag var där.
Herbert var som en storbror för mig
och jag hängde honom i hasorna mest hela dagarna, vi sov också i samma kammare på
övervåningen i boningshusethuset. Två resor som vi gjorde tillsammans kommer
jag också ihåg. En till Ålleberg där vi tittade på en segelflygstävling och en
till Jönköping och en fotbollsmatch med Jönköping Södra. Men när jag kom till
Mullsjö tredje sommaren så hade han slutat som dräng på gården och dom hade
inte heller skaffat någon ny, troligtvis för att dom redan visste att deras arende
skulle upphöra året efter. Men det visste jag ingenting om då. 1954 var sista
sommaren jag var där.
Jag hade sommaren före fått kontakt med ett annat sommarbarn i trakten, Erik
hette han och var i från södermalm i Stockholm. Han var en riktig ”söderkis”
och mycket tuffare än mig så en hel del bus blev det . Jag var och hälsade på
han senare en gång på Kocksgatan men det blev inte någon mer kontakt oss
emellan.
Och varför skriver jag om det här en gång till?
Jo...jag har flera gånger tänkt åka ner till Mullsjö och besöka mitt sommriga barndomsminne men det har liksom aldrig blivit av. Men i natt pockade drömmarna på igen. Så i morse googlade jag mig fram igen till hembyggdsgården hemsida för att om möjligt hitta lite ytterligare information. Detta ledde mig vidare till en bildsida på Wikimedia och där några nya bilder på den nuvarande hembyggdsgården.
Och nu över till något helt annorlunda...
Till kommande helg får man nog klä upp sig lite för då stundar det barndop för vårt nyaste barnbarn...
...sen någon av de första dagarna veckan efter bär det iväg ner till
Brödåkra och Skåne igen för en ny ”Brödåkraträff” i glada vänners lag.
Jag har inte någon aning om hur länge jag blir därnere den här gången. Men
jag hoppas att vi hinner med en tur ner till Louisiana för att titta på den
stora Jacob Holdt utställningen ” Tro, Håb og
Kærlighed – Jacob Holdts Amerika” .
Hade gott därute...och håll igång avtryckarfingret!
/Bernt
Höst, en liten vandring i minnenas allé plus lite om äppeldoft, ett diorama och street photography.
Hösten är helt klart här och det börjar bli svalt att sova med öppet fönster på nätterna. Hösten är ju årets medelålder säger en del och jag hör väl också till medelåldern numera med mina 67+.
Jag är född och uppvuxen i Djursholm...ja, ja inte i någon stor grosshandlarvilla utan i en kommunal arbetarbostad. Bäst att påpeka detta då en del människor man träffar brukar få något speciellt i blicken när man säger att man är uppvuxen i villastaden Djursholm.
Det Djursholmshus som jag bodde i mina första åtta år var ett stort rött familjehus
där det också bodde sju andra familjer, alla lägenheterna i huset var på ett
rum och kök med vedspis och kakelugn. Bad och tvättstuga låg i separat hus på
gården. Det fanns två liknande hus i området vilket betyder att 16 familjer delade
på bad och tvättstuga. Ingen grosshandlarvilla miljö direkt.
Min familj bestod av fyra personer, morsan, farsan och min syster. Dom sov
i vardagsrummet och jag (från det jag var 5 år) i köket i en kökssoffa av den
gamla modellen med trälock som några av er som är 65 plussare kanske kommer
ihåg. Området som vi bodde i kallades ”Röda bostäderna” och dom revs runt 1950
någongång. Saknade av ingen.
Men då hade vi redan flyttat till ett annat mindre flerfamiljshus och där
till en tvårummare där jag bodde tills jag flyttade hemmifrån 1964.
I källaren i vårt hus hade jag mitt första mörkrum i ett hörn men där
förvaredes också mina föräldrar årets äppelskörd. Varligt nerplockade och
packeterade i lådor. Min far hade också alltid lite äppelvin på gång i stora
bruna glasflaskor.som brukade stå och pluppa i ett hörn.
Där nere i äppeldoften gjorde jag mina första stapplande försök i kopieringens ädla konst. Så varje gång jag kommer i kontakt med äppeldoft så tänker jag nästan alltid på källaren på Tynvägen 7 i Djursholm.
Och nu över till något helt annat...
Lite om street photography...
Det här läste jag i en blogg för en tid sedan:
“Less than 1% of the “street photography” I see on the web is worth seeing, less than 1% makes me look twice and my heart race, less than 1% makes me dearly wish I had been the author of that shot...so why is that other 99% there? Some of it is there because judgments are subjective and a picture that does nothing for me will be one of that 1% for another viewer or photographer...but most of it is there because most photographers don't understand that editing is probably the most important stage of the whole process. Especially now in the digital age when we produce so many images so easily and quickly, editing has become crucial to the success of your photography, every 'poor' image that sneaks through weakens your whole portfolio dramatically. I know that photography has become a social activity and its great to post your image on flickr and receive a tidal wave of “Awesomes” from your friends but most viewers are not going to be your friends and are going to judge every image you post on its merits, I am not a snob about flickr but it is not the place to go for genuine critical comment”.
...tänkvärt tycker jag.
Lite länktips på slutet för bild och kameraälskare!
Matt Stuart. Amazing Street Photography.
“If you know what you want – you are ready for it when it comes."
Trevlig helg!
/Bernt