Nostalgitripp tillbaka till 50-talet..

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Jag skrev i mitt förra inlägg lite om min uppväxt i Djursholm och jag har också tidigare i ett inlägg skrivit lite om min farsa. Tänkte idag fortsätta lite med nostalgitrippen.

Men i dag gör jag det lite lätt för mig och saxar lite från ett inlägg jag skrev i november 2007 och som sen fortsatte i januari 2008 i min gamla blogg på blogspot. Och varför det då kommer säkert någon att fråga sig. Förklaring kommer.....

Nostalgi. (från november 2007)

Det är ju ett rätt känt faktum att man på äldre dar gärna blir lite nostalgisk i sina tankar och drömmar. Det har även jag fått en släng av redan nu. Jag har på senare tid börjat drömma rätt mycket om några speciella år i min barndom när jag som sommarbarn bodde på en liten bondgård i Mullsjö. Och jag kommer ofta ihåg drömmarna när jag vaknar och då kommer ju tankarna också. Och just i morse tryckte det på ordentligt.

Så vad gör man då...jo man googlar naturligtvis och tur som en tok har man. Efter någon minut hamnar jag på Nykyrke Hembygds- och Fornminnesförenings sida och vad dyker upp där på deras första sida, jo en bild på den bondgård jag bodde på för 55 år sedan.
Bondgården hette Lilla Gunnarsbo och låg på Gunnarsbovägen i Mullsjö den ägs numera av Hembygdsföreningen i Mullsjö och nyttjas nu som träff och möteslokal.
Jag fick också reda på att boningshuset är byggt 1848 och att det i början tjänade som bostad åt församlingsläraren. Senare har huset varit bostad åt olika arrendatorer bla syskonparet Karl och Hilma Gustavsson som jag bodde hos. De var de sista arrendatorerna och slutade arrendet 1955.

Bilderna: Överst boningshuset och därunder det gamla soldattorpet på fd bondgården Lilla Gunnarsbo, Mullsjö. Jag har fått låna dom från Hembyggdsföreningens hemsida. Foto © Pär-Olov Lundgren.

När jag på nätet hittade bilder på den fd bondgården Lilla Gunnarsbo (numera hembygdsgård) mejlade jag till hembygdsföreningen och frågade om dom hade någon information/bilder från de sista arrendatorerna, syskonparet Karl och Hilma Gustavssom hos vilka jag bodde ett antal sommrar i början på 50-talet.
Ganska omgående fick jag svar från föreningens ordförande Ing-Britt Filipsson som skulle höra efter på föreningens nästa möte. Men hon drog sig till minnes att hon hade sett en bild på en liten stockholmspojke.

Första sommaren jag åkte som sommarbarn till familjen i Mullsjö hade jag en ledsagare med mig från det sociala, resterande gånger åkte jag själv med en adresslapp runt halsen och en snäll konduktör på tåget som såg till att jag kom rätt vid tågbytet i Jönköping.

Herbert och jag...

Så igår rasslade det till i min mailbox (21 januari 2008) och där låg ett svar plus en bild. En bild på mig och gårdens dräng Herbert tagen något av de första åren jag var där, antagligen 1951.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Herbert och jag sittande på gräsmattan framför boningshuset. Jag tror att det är min farsa som tagit bilden för vi hade samma bild hemma i mitt föräldrahem och mina föräldrar var och hälsade på mig andra sommaren jag var där.

Herbert var som en storbror för mig och jag hängde honom i hasorna mest hela dagarna, vi sov också i samma kammare på övervåningen i boningshusethuset. Två resor som vi gjorde tillsammans kommer jag också ihåg. En till Ålleberg där vi tittade på en segelflygstävling och en till Jönköping och en fotbollsmatch med Jönköping Södra. Men när jag kom till Mullsjö tredje sommaren så hade han slutat som dräng på gården och dom hade inte heller skaffat någon ny, troligtvis för att dom redan visste att deras arende skulle upphöra året efter. Men det visste jag ingenting om då. 1954 var sista sommaren jag var där.
Jag hade sommaren före fått kontakt med ett annat sommarbarn i trakten, Erik hette han och var i från södermalm i Stockholm. Han var en riktig ”söderkis” och mycket tuffare än mig så en hel del bus blev det . Jag var och hälsade på han senare en gång på Kocksgatan men det blev inte någon mer kontakt oss emellan.

Och varför skriver jag om det här en gång till?

Jo...jag har flera gånger tänkt åka ner till Mullsjö och besöka mitt sommriga barndomsminne men det har liksom aldrig blivit av. Men i natt pockade drömmarna på igen. Så i morse googlade jag mig fram igen till hembyggdsgården hemsida för att om möjligt hitta lite ytterligare information. Detta ledde mig vidare till en bildsida på Wikimedia och där några nya bilder på den nuvarande hembyggdsgården.

När jag bodde där i början på 50-talet låg bondgården lite ensligt i utkanten av samhället, numera ligger den där som ett litet skansen med fullt av villabebyggelse runt omkring. Så jag hoppar nog över resan dit och behåller i stället mina tidiga minnesbilder från dom fina sommrarna jag fick möjlighet att vara där. 

Commons bilder från Wikimedia Foto: Harri Blomberg.

Och nu över till något helt annorlunda...

Till kommande helg får man nog klä upp sig lite för då stundar det barndop för vårt nyaste barnbarn...

...sen någon av de första dagarna veckan efter bär det iväg ner till Brödåkra och Skåne igen för en ny ”Brödåkraträff” i glada vänners lag.

Jag har inte någon aning om hur länge jag blir därnere den här gången. Men jag hoppas att vi hinner med en tur ner till Louisiana för att titta på den stora Jacob Holdt utställningen ” Tro, Håb og Kærlighed – Jacob Holdts Amerika” .

Jacob Holdts: ”American Pictures” . Hans egna galleri med ett urval av hans 15.000 Canon Dial-bilder.

Hade gott därute...och håll igång avtryckarfingret!

/Bernt

2009-10-07 00:15   Micke Borg

Kul och intressant läsning Bernt. Internet är en guldgruva om man vill söka i tider som var.Har själv letat mig fram i dåtiden. Börjar ana en viss Dial-feber hos herrn. Den måste åtgärdas å det snaraste. :)

Besvara

2009-10-07 05:46   EGW

Tack för en fin bildberättelse med märkliga inslag!

Besvara

2009-10-07 09:51   johnerik

Dial! Just det.
/John-Erik

Besvara

2009-10-07 09:56   Gunnar-E

Ja, nätet kan erbjuda en många saker. När något dyker upp i tankeroten, så kan man söka efter det och se vad det ger. När det gäller gamla barndomskamrater som man har förlänge sedan tappat kontakten, underlättar det om de har ovanliga namn.

/Gunnar

Besvara