Höst, en liten vandring i minnenas allé plus lite om äppeldoft, ett diorama och street photography.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

 

 

Hösten är helt klart här och det börjar bli svalt att sova med öppet fönster på nätterna. Hösten är ju årets medelålder  säger en del och jag hör väl också till medelåldern numera med mina 67+.

Jag är född och uppvuxen i Djursholm...ja, ja inte i någon stor grosshandlarvilla utan i en kommunal arbetarbostad. Bäst att påpeka detta då en del människor man träffar brukar få något speciellt i blicken när man säger att man är uppvuxen i villastaden Djursholm.

 

Farsan kom från Vallsta i Hälsingland och morsan kom från Djursholm. Den här bilden på dom är tagen på Arbro station 1939, och troligen samma dag som dom gifte sig. Okänd fotograf.

 

Det Djursholmshus som jag bodde i mina första åtta år var ett stort rött familjehus där det också bodde sju andra familjer, alla lägenheterna i huset var på ett rum och kök med vedspis och kakelugn. Bad och tvättstuga låg i separat hus på gården. Det fanns två liknande hus i området vilket betyder att 16 familjer delade på bad och tvättstuga. Ingen grosshandlarvilla miljö direkt.

 

Min familj bestod av fyra personer, morsan, farsan och min syster. Dom sov i vardagsrummet och jag (från det jag var 5 år) i köket i en kökssoffa av den gamla modellen med trälock som några av er som är 65 plussare kanske kommer ihåg. Området som vi bodde i kallades ”Röda bostäderna” och dom revs runt 1950 någongång. Saknade av ingen.

 

Men då hade vi redan flyttat till ett annat mindre flerfamiljshus och där till en tvårummare där jag bodde tills jag flyttade hemmifrån 1964. Huset där var ett fyrfamiljshus och hade också gemensam tvättstuga och badrum fast i källaren i stället för på gården. Till varje lägenhet i huset hörde också en liten trädgårdstäppa med ett par äppelträn, vinbärsbuskar plus en berså. Två av familjerna hade också ett litet potatisland.

 

Familjebild från Kesudalen (Ljungdalen)1952. Foto: Lars Finn

 

 

Äppeldoften då...

 

Jag i köket på Tynvägen i Djursholm 1961. Foto: Fredrik Grimm

 

I källaren i vårt hus hade jag mitt första mörkrum i ett hörn men där förvaredes också mina föräldrar årets äppelskörd. Varligt nerplockade och packeterade i lådor. Min far hade också alltid lite äppelvin på gång i stora bruna glasflaskor.som brukade stå och pluppa i ett hörn.

Där nere i äppeldoften gjorde jag mina första stapplande försök i kopieringens ädla konst. Så varje gång jag kommer i kontakt med äppeldoft så tänker jag nästan alltid på källaren på Tynvägen 7 i Djursholm.

 

 

Även detta hus är rivet numera (2007). Men ett par dagar innan grävskoporna började arbeta var jag där och smet in i vår gamla lägenhet och också ner i källaren där delar av mitt gamla mörkrum fortfarande fanns kvar efter över fyrtiofem år. Jag tyckte att jag fortfarande kände äppeldoft också, men det kanske bara var inbillning.  

 

 

Och nu över till något helt annat...

 

 

För ca trettio år sedan höll jag på rätt mycket med dioramabyggen och det här är ett av dom som jag har kvar. Den nedre bilden (ovan) är gjord av 6 olika bilder med skärpan inställd på olika ställen frammifrån och bakåt och sedan hoplagd med Auto-Blend Layers i photoshop och det för att få tillräckligt stort skärpedjup.

 

Här har jag sedan gjort en fotoillustration av bilden.

 

 

Lite om street photography...

Det här läste jag i en blogg för en tid sedan:

 

“Less than 1% of the “street photography” I see on the web is worth seeing, less than 1% makes me look twice and my heart race, less than 1% makes me dearly wish I had been the author of that shot...so why is that other 99% there? Some of it is there because judgments are subjective and a picture that does nothing for me will be one of that 1% for another viewer or photographer...but most of it is there because most photographers don't understand that editing is probably the most important stage of the whole process. Especially now in the digital age when we produce so many images so easily and quickly, editing has become crucial to the success of your photography, every 'poor' image that sneaks through weakens your whole portfolio dramatically. I know that photography has become a social activity and its great to post your image on flickr and receive a tidal wave of “Awesomes” from your friends but most viewers are not going to be your friends and are going to judge every image you post on its merits, I am not a snob about flickr but it is not the place to go for genuine critical comment”.

...tänkvärt tycker jag.

 

Gatubild i dag på Kungsgatan kl. 15:09.

 

 

Lite länktips på slutet för bild och kameraälskare!

 

Matt Stuart. Amazing Street Photography.

Tokyo Camera Style , for film camera lovers!

Gus Powell. Street Photography. Gå in under Projects/Lunch Pictures.

 

 

“If you know what you want – you are ready for it when it comes."

 

Trevlig helg!

/Bernt

 

 

"Det finns nätter då Fantomen lämnar djungeln och går ut på stadens gator som en vanlig man".

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Nu går inte jag på nätterna utan på dagarna i stället. Så idag lämnade jag min kammare och gav mig ut på stadens gator. Först ner till city för att ”fönstershoppa” lite, på vägen ner stannade jag till en stund vid Schönherrs Fotos skyltfönster och kollade lite på deras begagnade bitar. Sen alltså ner till City. När jag var klar där gick jag över Centralbron upp till Kungsholmen där jag hamnade på Bergsgatan där det utanför Krim var full aktivitet med fotografer, journalister och TV-folk. Dom väntade troligen på utslaget i häktningsförhandlingarna i helikopterrånet.

Sen fortsatte jag upp till Fridhemsplan och en bit bort mot Stadshagen där svängde jag ner mot Karlbergskanalen och Kungsholms Strand som jag följde fram till Sankt Eriksbron. Över där sedan till Sankt Eriksplan och Odengatan upp till Vasaparken och Dalagatan.

Efter middagen och en pilsner var jag tvungen att ta en liten tupplur, och det kändes helt OK.

 

 

Bilderna från tidigare promenader. Click image to biggify!.

 

  

Morgonens fikabok.

Jag fortsätter och presentera titt och läsvärda böcker från fotovärlden.

 

 

Laura Wilsons ”Avedon at Work In The American West”

Reportagebok om Richard Avedons jätteprojekt ”In The Amerikan West”.

Under fem år reste Laura Wilson tillsammans med Avedon och hans assistenter runt i västra delarna av USA och fotograferade oljefältsarbetare, slakthusarbetare, gruvarbetare, lagerarbetare, servitriser, lösdrivare m.m.

 

 

Richard Avedon var sedan länge världsberömd för nyskapande modebilder och för hans insiktsfulla porträtt av män och kvinnor i kändisvärlden, när han kontaktades av intendenten för Amon Carter Museum (Fort Worth,Texas), Mitchell A. Wilder. Wilder hade då nyligen sett ett av Avedons porträtt av en ranchförman från Montana. Wilder frågade Avedon om han var intresserad av att göra porträttserie av människor i den amerikanska västern under sponsorskap av Amon Carter Museum. Han var lite tveksam i början men efter en testresa bestämde han sig för att genomföra projektet med tillägget att om han inte blev nöjd med resultatet skulle bilderna förstöras. Dom hade då ingen aning om att det skulle ta fem år att genomföra.

Från 1979 till 1984, reste Laura Wilson, Avedon och hans assistenter genom 13 stater och 189 städer från Texas till Idaho. Avedon tog ca 17.000 ark bladfilm under projektet med sin 8x10-tums Deardorff  kamera.

 

 

 

Laura Wilson berättar att hon blev förvånad hur snabbt Avedon och hans assistenter arbetade med sin stora 8 x 10 tums Deardorff kamera. Nästan som om dom arbetat med en 35 mm kamera skriver hon. Avedon kröp in under skynket och kollade beskärning och skärpa, sen stog han alltid vid sidan kameran och modellerna där han konverserade med dom samtidigt som han utlöste kameran och assistenterna blixtsnabbt bytte filmkassetter.

 

 

Av 752 porträtten Avedon tagit valdes 123 ut och kopieringsarbetet med dessa tog nästan ett och ett halvt år. Först gjordes alla bilder i 40x50 format för att ha som utvärdering och justeringar för de större bilderna som gjordes i 120 x 140 cm. Tio st gjordes också i 160 x 200 cm.

 

 

Avedon var mycket noga vid genomgången av kopiorna som hans medarbetare gjorde. Så här kunde han belysningsnoteringar se ut.

 

 

 

Utställningen på Amon Carter Museum . Negativen för de 123 bilderna som visades där finns nu arkiverade i museet, och enligt Avedons direktiv får inga kopior göras från dessa i framtiden. Dom får endast användas för studier. Alla andra negativ förstördes.

 

När In The American West serien publicerades fick han också mota en hel del negativ kritik då många inte gillade han syn på ”The Spirit of The American West” som inte passade in på den gängse glamoriserande Hollywoodstil som tidigare varit rådande.  

 

När jag och min ”skånekompis” Christer var på den stora retrospektiva Avedon utställningen ”Photograps 1946-2004” på Louisiana hösten 2007 fick vi tillfälle att se ett antal bilder från ”In The American West”- projektet. Porträtten var större än ”life size” vilket gav dom en enorm närvaro/utstrålning.

 

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Boken finns att köpa här!

Här en länk till Richard Avedon Foundation.

 

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Det var allt för idag!

/Bernt

 

 

 

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Me by Patrick Harden.

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

När jag i min förra blogg visade Patrick Hardens fina tecknade porträtt av mig ”step by step” var det också meningen att jag skulle visa slutresultatet lite större. Men jag hittade just då inte den CD-skiva han skickat till mig tillsammans med utskriften. Nu efter lite letande har jag hittat den. Så här kommer porträttet plus ett utsnitt där man ser hans fina pennteknik.

 

 

 

Klicka gärna upp dom större!

 

 

 

Åsså en en bild eftersom detta är en fotoblogg ;)...

 

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Panasonic DMC-LX3 1/10 sek. f/2,5 @ ISO 200

 

 

Nu är det kvällsfikadax för mig och kanske en film på någon av kabelkanalerna.

/Bernt

 

Vardagen är väl bara en transportsträcka till helgen...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

Så är det kanske för många som fortfarande är i produktionen. Men för mig är det ingen större skillnad längre på vardag och helg. Lite naturligt är det eftersom jag lever ihop med en annan människa som fortfarande är i arbetslivet.

 

Min fru arbetar inom vården och har gjort det ett femtontal år. Slitigt arbete som dessutom är alldeles för dåligt betalt tycker jag. Nästan alla vårdinrättningar har numera tunga sparkrav att leva upp till och de flesta har därför också anställningsstopp. Det betyder att det på min frus nuvarande arbetsplats är ytterst få fast anställda och att de flesta därför bara har timanställning vilket är en extrem ekonomisk osäkerhet för den behovsanställda personalen eftersom dom kan bli uppsagda på dagen.

 

Samtidigt kan man läsa i pressen att vår regering lånar pengar för att genomföra skattesänkningar som dessutom är ineffektiva och orättvisa. Till exempel betalar jag nu som pensionär högre skatt än en som arbetar med samma inkomst. Det tycker jag är djupt orättvist.

 

 

Farmor Vivianna och Elliot igen.

 

 

När man känner så här och tungsinnet pockar på får man försöka glädja sig lite åt vardagshändelserna i stället. Att ha blivit farfar är en sån till exempel. Så här är en bild till på farmor och det nya barnbarnet.

 

 

Brödåkrabilder.

 

 

 

Två ”vardagsbilder” från mina Skånebesök. Där man ibland får höra sanningar av de stora pojkarna med det lågmälda tillalet.

 

Årets medelålder.

 

Vi går nu in i årets medelålder och det var ett bra tag sen nu jag gick in i min. För ett par tre år sedan tog jag en del självporträtt för en amerikansk illustratör/tecknare vid namn Patrick Harden som jag fått kontakt med via deviantart.com. Han hade där sett mina självporträtt och ville göra ett porträtt av mig men utgå från en bild som jag tog bara för honom. Så då gjorde jag det och skickade över ett tiotal bilder till honom. Efter en månad kom det en utskrift i 40 x 50 + en CD-skiva med posten.

 

 

Här är hans porträtt av mig ”step by step”.

 

 

Från en annan bild samma bildserie har jag gjort denna ”fotopainting”.

 

 

Annars då...

Läste de flesta svaren på artikeln om konstnärslönerna här på fs.

Man blir faktiskt lite mörkrädd av några av svaren där...

Hualigen!

 

 

Trevlig fortsättning på veckan!

/Bernt

 

Tvåhundratusen visningar...

Normal 0 false false false MicrosoftInternetExplorer4

I går vid nittonochfemton tiden fick jag min 200000:de visning på min blogg sedan jag la in räkneverket i februari 2008. Och vad betyder det då? Kanske inte så mycket. Jag brukar bara ha 250-300 visningar på mina blogginlägg. Men på bloggen den 10 november förra året fick jag min ”all time high” var det gäller visningar,. 2326 stycken. Det blir nog svårslaget.

 

Kanske är det jag skriver om är ointressant för de flesta. Men jag har en trogen skara på 50-60 st som återkommer regelbundet och det känns fint och räcker bra för mig.

 

 

Eftersom det är torsdag i dag så är det dammsugning av lägenheten som gäller för mig. Jag undrar vad Paul Ankas svenska Hollywood fru Anna tycker om det.

 

 

Ha en bra torsdag!

/Bernt