Fotografisk årsbok 1961 och det svartvita fotografiets försvarare.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Nu har jag lugnat ner mig lite efter gårdagen förnedrande youtuberesa. Att bli utpekad av en SD person som rasist och mindre vetande samt att man som pensionär utnyttjar statens kassa och lever på bidrag var inte speciellt kul naturligtvis. Men filmen visade klart att Jimmy Åkesson, Erik Almqvist och hans gelikar fortfarande har sina bruna skjortor närmast kroppen. Men jag låter det där vara historia nu…

Och nu över till helt andra trevligare saker…

Fotografisk årsbok 1961.

När jag för några inlägg sedan skrev om Kurt Dejmos självporträtt så googlade jag på Kurt Dejmos namn och hamnade bland annat på böcker på fotosidans recensionssida. Och där skrev Bengan Björkbom om Fotografisk årsbok 1961: ”En av de bästa årsböckerna med artiklar av bla Kurt Bergengren, Kurt Dejmo mfl”. Och då blev man ju lite intresserad så klart.

Så raskt vidare ut på nätet och leta, och ganska direkt så hittade jag ett exemplar på Bokbörsen för en rimlig penning. Och i går rasslade boken in genom brevinkastet med en duns och när jag öppnade förpackningen och började bläddra i boken så kände jag igen den direkt. Jag har tidigare någon gång skrivit om att jag under olyckliga omständigheter förlorade hela mitt negativ och bildarkiv 1969. Samtidigt förlorade jag också en hel radda äldre fotoböcker och däribland flera tidiga årgångar av Fotografisk årsbok. Så Fotografisk årsbok 1961 blev ett glatt igenkännande.

Det är konstigt det här med igenkännande. Bra bilder man sett, och det måste vara många tusentals jag sett sen jag blev seriöst fotointresserad i artonårsålder, glömmer man inte. Man (jag) kommer kanske inte direkt ihåg namnet på fotograferna men det brukar i de flesta fall dyka upp efter en stund.

Så åter då till Fotografisk årsbok 1961 och konstnären/fotografen Kurt Dejmo (1919-2009) vars grafiskt starka bilder och speciellt då hans självporträtt jag mycket väl kommer ihåg. Så här skriver han om svartvit fotografi i årsboken från 1961:

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Det svartvitas försvar.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4 Vi lever i ett färgens nyfrälsta tidevarv. Inom massmedier som film, böcker, tidskrifter och veckotidningar. Dagstidningarna är på god väg att ta upp den. Och färg-TV väntar vi på.

Med den våldsamhet som färgbilden trycker och tränger på, ligger det nära till hands, att vi accepterar och helt oreflekterat sväljer allt. Det kommer emellertid att visa sig, när den första yran lagt sig, att vi skall upptäcka, att det bästa inom svartvit-fotografin står oförändrat kvar. Det svartvita har tillräcklig höjd för att inte kunna dränkas av denna flodvåg av färg, som än så länge har bara breddens dimesion. Även färgen kommer naturligtvis att höja sig mot pyramidens topp.

I färgens än så länge kolorerade massa är det svartvita ett livsviktigt andningshål.

Så länge färgen bara väller ut på bredden, är det lätt att stå upprätt och sjunga det svartvitas lov.Det är skönt att ovanför alla onyanserade färger och kolorerade bildintryck få njuta av det svartvitas trots allt mera fulländade uttrycksform. De hundra åren har gett en viss mognad.

Kommer det svartvita att även i framtiden ha sitt berättigande? Personligen är jag övertygad om det. Nämligen om vi skall tala om den fotografi, som har rätt att räknas som personligt uttrycksmedel. Fotografin har övertagit största delen av teckningens och måleriets illustrativa sida. Jag tror, att på samma sätt kommer färgen att dominera den dokumentära sidan inom fotografin, den sida där den realistiska framställningen är den väsentliga.

Den breda allmänheten, som bara fotograferar för sitt nöjes skull, kommer att helt övergå till färg. För fotoamatören i allmänhet finns det ingen anledning att utesluta den.

Den svartvita fotografi som kommer att överleva är nämligen den exklusiva formen.

Varför försvarar jag det svartvita? Jo, det svartvita har vissa speciella egenskaper – intensiv skärpa, kärvhet, renhet, klarhet, påträngande strukturverkan och är i sig själv en abstraktion, en koncentrerad och förenklad bild, en översättning, inte bara en illusion av verkligheten.

Av det hela framgår, att svartvitt och färg har två olika funktioner. Det är orimligt att begära, att det ena skall utesluta det andra. Vi kan helt enkelt inte undvara en så exklusiv form av fotografin som den svartvita.

Kurt Dejmo 1961

Det här skrev alltså Kurt Dejmo för nästan femtio år sedan, klart läsvärda tankar fortfarande idag tycker jag.

Normal 0 21 false false false SV ZH-CN X-NONE MicrosoftInternetExplorer4

Samsung NX 10 1,3 sek f/9 1600 ISO. DNG+ bearbetad i ACR.

Tack för att du tittade förbi!

/Bernt

2010-10-08 16:04   KAPE

..en Carlzon till vänster .. en Szabad till höger ??

Besvara

Svar från kreatören 2010-10-08 18:19

Helt rätt! Du vinner första priset.
Jag är från 1942 och har tillverkningsnummer 2. Min Szabad är från 1948 och har tillverkningsnummer 190.

Svara

2010-10-08 17:08   memx

Hej Bernt,
Jag hade tur för många år sedan när Helsingborgs stadsbibliotek makulerade, dvs i detta sammanhang sålde ut en massa fotoböcker, bland annat många årgångar av just Fotografisk årsbok som inbundna exemplar.

Kollade årgång 1961 och inser att bilden på Kurt Dejmo på sidan 94 och dig härovan är slående lika varandra. Skillnaden är att du har mer gråtoner i skägget än Kurt vars skägg är helt svart:-)

När man kikar igenom alla dessa böcker, så blir man mycket tveksam till att dagens foto och bilder utvecklats i någon högre grad jämfört med då. Elektroniken och digitaliseringen tillför nog inte i alla aspekter så mycket som man tror.

Trevlig Helg!
H/ Ronny Persson Helsingborg

Besvara

Svar från kreatören 2010-10-08 18:13

Kurt Deijmo var ca 40 år när han tog sitt "dubbla" självporträtt som i sin grafiska form slår mitt med hästlängder. När jag var 40 för drygt 28 år sedan var mitt skägg också svart.
Och var det gäller utvecklingen av det fotografiska bildspråket så har det inte hänt så mycket sedan 50-60-70-talet tycker jag med vissa få undantag naturligtvis. Samma inom den traditionella konsten också.
Nu får man väl "kidsen" på sig...

Svara

2010-10-08 20:45   N Thomas Meldert

Bra sagt för femtio år sedan. Jag gillar speciellt det där om "den exklusiva formen" =) Färg ser vi ju vareviga dag automatiskt så svart/vitt ger oss en annan verklighet. Precis som en konstnär inte ger oss hela sanningen. Jag trodde jag hade 1961 men det var 1960 som låg i min bokhylla. Så det blir till att gå ut på jakt....

Besvara

Svar från kreatören 2010-10-09 12:05

...bokbörsen.se är en bra start!

Svara

2010-10-09 19:18   EGW

Jag tycker att Kurt Dejmos analys är välskriven och tänkvärd. I synnerhet hans karakteristik av s/v-foto och vad som skiljer det från färg. Att se skillnaden är liksom inte svårt :-) Men att i ord beskriva skillnaden i bildupplevelse är inte det lättaste. Hans bidrag är jättefint.

Besvara

2010-10-11 20:41   chris smee

Riktigt givande, Bernte.

Besvara