Henri Cartier-Bresson och jag

Jag fotograferar en hel del gatufoto och efter att ha varit på Fotografiska ett par gånger och tittat på Henri Cartier-Bresson har jag drabbats av följande tanke. Om man skalar bort patinan i Bressons bilder och tillika påklädnaden i form av historien förknippad med bilderna, hur står sig då mina bilder i jämförelse. Förmodligen låter det sig inte göras men se det som ett tankeexperiment. Det är antagligen en dödssynd att föra denna tanke till torgs men icke desto mindre tror jag att många, som har fotograferandet som hobby eller yrke  jämför sig med de stora mästarna. Är man en skicklig erkänd fotograf så kanske en kritiker jämför fotografens bilder med de stora mästarna. Är man som jag, får man göra det själv.  

Bresson fotade från olika länder/städer/platser. Min första bild är från Wien, bild 2 och 3 är från Stockholm, bild 4 är från New York, Bild 5 är från Berlin, Bild 6 är från Stockholm, bild 7 är från Rugen (ska vara tyskt y) och den sista bilden är från ett litet oassamhälle i Sahara/Egypten. Jag har också bilder av människors utsatthet , som Bresson, men dom får jag visa i ett annat forum någon annan gång.

Således håll till godo med några historielösa bilder (och så kommer det förmodligen att förbli) och som än inte fått  någon patina (det kan de flesta bilder få).

Plötsligt blir naturbilderna "väggvänliga"?

Jag sitter här och experimenterar med några naturbilder i "svartvitt" och upptäcker att man accepterar en hel del, som man aldrig skulle göra i färg såsom "otydlighet" och korn". I färg skulle jag aldrig hänga upp bilden på vägen, men i "svartvitt" går det utomordentligt bar, där vad man kan kalla operfektionen  gör bilden intressantare. Vet inte vad ni tycker om nedanstående bilder - passar för väggen? Bild 3 har jag kanske visat tidigare. Jag har dock dragit lite mer  "spakarna". (Om det är någon som undrar hur jag fått dit kantlinjerna så är de gjorda i Lightroom: bild/skriv ut till jpeg/ny bild/importera/lägg dit kantlinjen i skriv ut/skriv ut till jpeg/importera/exportera till fotosidanformat. Detta kanske alla känner till.  Jag kom på det alldeles nyss)

Från det ena till det andra, fickjag  ett mejl från Fotosidan om  hur man flyttar statistiken med flaggorna. Jag har bluddrat bort mejlet. Nån som vet hur man gör?

Några gatufotobilder från Hamburg rätt och slätt

Hur vinner man fototävlingar i Foto och Kamera&Bild?

Texten nedan är nog inte vad Du förväntat Dig.

Ett vidare tankearbete efter mina funderingar kring  "påklädda" och "nakna bilder" blir att det som spelar in när man är domare är vem man är. Kan man  som tävlande,  i sin  bild, slå an en ton som ger resonans hos domarens livserfarenhet, minnen eller var hen befinner sig i livet just nu så har man kommit långt med sin tävlingbild. Domare i nämda magasin uttrycker ibland att man går på magkänslan och egentligen  menar man då bilder som har just den tonen som slår an eller väcker något till liv hos domaren.  

Således om man ska vinna en tävling och pricka rätt, förutom att bilden innehåller de vanliga kvaliteterna,  är att veta något djupare om domaren. Inom marknasdsföringen kategoriserar man exempelvis människor i olika livsstilar för att träffa rätt med sin reklam. 

Detta låter sig förmodligen inte göras, men ska man riktigt pricka rätt ska man ta reda så mycket som möjligt om domaren av den art, som jag ovan beskrivit. Anta att två eller tre människor  skulle enas i sitt domararbete. Kan bara konstatera att det kan vara en helt annan situation.

Utöver detta så finns det naturligtvis bilder som slår an och lever helt på sina egna meriter och susar igenom allt brus av tyckande. Men dessa bilder är av en helt annan art.

(Nu har jag läst igenom vad jag skrivit och tanken om långsökthet dyker upp men så tänker jag vad är det värsta som kan hända om jag trycker på publiceraknappen - ingenting förmodligen)

Medan jag håller på och skriver, så har säkert Du som jag gått på utställningar där fotografers projekt har presenterats . Man har stannat upp vid en bild och tänkt "vilken skitbild".  Det som man missat då, har jag upptäckt, är bildernas "påklädnad" , dvs vad har fotografen för syfte med sina bilder , vad vill han förmedla vad betyder "skitbilden" i relation till de andra bilderna. Om man har kläm på detta så blir "skitbilden" förstålig och upplevelsen av att titta på bilderna intressantare.

Är "påklädda" bilder bättre än "nakna" bilder?

Jag har funderat lite på det här med bildspråk sedan Göran Segeholms besök på Midsommargårdens Fotoklubb.

Just nu har jag den här uppfattningen. En bild tagen av en berömd fotograf har en given "historia". Bilden kan placeras i ett sammanhang och man kan läsa in delar av fotografens historia i bilden. Bilden säger inte mer än tusen ord utan levereras med några tusen ord som påklädnad. Om jag skulle ta en infernaliskt bra bild så duger inte den naken så att säga utan betraktaren vill klä på bilden och börjar tolka in saker som gör den förstålig. Det betraktaren gör är att han/hon med utgångspunkt från sina egna referensramar, egen historia klär på bilden med de ord som saknas. Slutsatsen blir att en naken bild får olika historier beroende på vem som betraktar bilden. Med detta som utgångspunkt kan man ställa sig frågan: Ger en naken bild betraktaren mer, än en bild som levereras påklädd, eller kan det vara så att påklädnaden av ord är ett måste för att bilden ska fungera.

Mitt resonemag kan kanske förklara "magkänslan" då man ser en bild. Om man ser en påklädd bild så är magkänslan eliminerad och betraktelsen blir intellektualiserad. Om man ser en naken bild blir magkänslan inledningen för betraktaren att klä på bilden en historia baserat på egna erfarenheter , händelser, förnimelse av dofter, associationer mm . Om då bilden orsakar tillräckligt många beröringspunkter hos betraktaren anser denne antagligen att det är en bra bild. 

Kan detta vara sant:

En Intellektualiserad och påklädd bild är bra i alla sammanhang?

En naken bild är bra ibland och dålig ibland beroende på betraktaren. En naken bild lever ett friare liv skulle man kunna säga?