Jaha, då var det dags för några häftiga skrotbilsbilder

Göran Segeholm: "En bra bild ska vädja till både hjärna och hjärta"

Jag lyssnade till ett Bildradioinslag för några veckors sedan och just det som Göran sa i inslaget att " en bra bild ska vädja till både hjärna och hjärta" har bitit sig fast i hjärnkontoret. Så när jag tittat på mina bilder så poppar Görans uttalande upp och jag måste mentalt vrida och vända på bilden för att både känna om bilden berör och se om bilden har andra kvaliteter. Känslan inför en bild dominera över andra faktorer tror jag. Därav framgångar med bilder där människor figurerar. En tanke som då flöt upp som en kork på vattnet är, kan en bild där inga människor finns med anspela på känslan (lika tarkt?). Ja, fotografer tycker ju om att fotografera förfall  av typen förfallna hus, skrotbilar mm. Dessa motiv levererar än känsla av nostalgi - hur har de varit en gång exempelvis. Så om det inte finns några människor i bilden, kan jag lägga till känsla eller förstärka känslan i bilden. Ledorden i nedanstående bilder är ödslighet, nostalgi och mystik/melankoli. Jag ser när jag laddat upp bilderna att jag överdrivet lite i bildbehandlingen. Detta är dock snabbt nedtecknat och snabbt bildbehandlat. Men att förstärka känslan genom bildbehandling i en bild är uppenbar. Man skulle kunna jämföra med en målare som tar en bild och som sedan sätter sin prägel på bilden då ha överför den till duk. Som sagt snabbt nedtecknat och snabbt bildbehandlat