Gatufoto är nog min grej om jag får säga det själv!

Nu har Björn gått ur idet och börjat sina vandringar på stan. Canon G11 är den ständige följeslagaren och den vridbara skärmen en “välsignelse”. Om man ska kunna ta några bilder gäller det att vara beredd. Jag ställer faktiskt kameran på P för att slippa “fibbla” med inställningarna om något motiv snabbt dyker upp.

Det som jag är lite bekymrad över är att jag har börjat censurera mig själv. Jag har några bilder som jag nyligen tagit och är till sin karaktär helt oskyldiga . En bild, exempelvis, visar ett par, som innerligt kysser varandra under de blommande träden i Kungsträdgården och jag resonerar som så att de antagligen inte vill se sig publicerade i bild i detta mycket privata ögonblick även om det var inför öppen ridå.

Emellertid är det ett stort nöje att vandra omkring på stan och fånga stadens olika ansikten.

Nedan några bilder tagna de senaste dagarna!

Strömstaren - en märklig fågel

Jag var för några veckor sedan hos min far i västra Värmland intill den norska gränsen 3 mil söder om Charlottenberg. Min far bor vid sjön Björkelången, som söder ut förbinds med en annan sjö via en större å. I Denna å upptäckte jag strömstaren, som jag under ganska dåliga ljusförhållanden och på fri hade fotograferade med min Canon 7D och 100-400 mm tele.

När man har stått och betraktat fågeln ett tag så upptäcker man en del saker. Bl.a. att den söker föda uppströms under vattnet och att den ibland använder stjärten som en broms mot vattenytan och plumsar i vattnet straxs innan den nåt en iskant för att sedan hoppa upp på iskanten.

En Aha-kurs! Nu är det bara ett kurstillfälle kvar i kursen Studiofoto på Kulturama

Kursen i studiofoto har varit mycket inspirerande och jag som har startar från ”scratch” har lärt mig mycket. För det första kan det både vara lätt och svårt beroende på vad som ska fotograferas. Man kan komma långt med en ljuskälla och reflexskärm. Fonden fodrar en hel del uppmärksamhet beroende på det resultat man vill åstadkomma: Ska den vara mörk eller ljus, ska den vara nära eller en bit bort, vill jag dölja vinkel där väggar möts och vägg och golv möts, ska fonden vara skarp eller diffus? En del att tänka på således. Något som jag inte hade en aning om var att man kan ljussätta så att fonden blir svart fast den är vit. Det man måste tänka på vid ljussättningen är att man i princip, tankemässigt,  utgår från ett mörklagt rum även om man har ledljus. För att nå ett bra resultat, så bygger man upp ljussättningen med en lampa/reflex-och/eller svart skärm i taget och helt enkelt provar sig fram.

Slutligen, för att hämta inspiration fick vi lära oss, försök planka de stora mästarna!

Nedan några bilder som Bengt Gustafsson och jag tagit under kursen. (Jag noterar att bilderna, efter de laddats upp till Fotosidan, får en liten dragning åt rött)

Inte så sällan finns bilden där om man är påpasslig!

Som många andra har jag fotograferat och fotograferar familj , släkt och vänner. Mina barn har under sin uppväxt alltid funnits i ”skottgluggen” och har därför en viss fotovana och opponerar sig inte utan ställer snällt upp. Det som nu fångar mitt intresse på familjesidan är att följa mina barnbarns uppväxt och häromdagen var dotter och dotterson på besök. Som vanligt hade jag tagit en hel del bilder och lagt kameran åt sida och satte mig vid datorn en stund. Efter ett tag fick jag ett ärende till köket och då jag passerade vardagsrummet såg jag att mitt barn och barnbarn låg och tog en eftermiddagslur på soffan. Båda utstrålade ett fullständigt lugn och tänkte ” går detta lugn att fånga på bild? Bilderna är tagna under två olika tillfällen under tupplure.

Biskops Arnö (en dag man kommer ihåg)