Jag var vid Slussen för några timmar sedan och ”målade” med kameran.

Jag börjar tro att det är helt döfött och hämta inspiration från GAMLA berömda fotografer, som har haft sin höjdpunkt för 50 år sedan eller ännu längre tillbaka i tiden. Om man frågar någon vilken favoritfotografen är så är det ofta en ”svartvit” fotograf från länge sedan. Om man går på exempelvis på Fotografiska och skannar utbudet av böcker med fotografiskt innehåll så är det ganska tunt med nutida fotografi.

Disfarmer - ett löjes skimmer över kultureliten och några odödliga bilder av Björn Björnson

Om ni inte har sett tv-programmet om Disfarmer så gör det. Det är nämligen en film om hur kultureliten bokstavligen gör sand till guld. Jag ska inte redogöra för alla delar filmen men när Du ser den ge noga akt på hur byborna uppfattar och beskriver Disfarmer och hur kultureliten övertolkar för att nå sina egna syften, nämligen att få det att klirra i kassan. Det hela når sin höjdpunkt då kultureliten/galleristen försöker förstå varför det i bilderna med ljus bakgrund finns svarta vertikala och ibland horisontella streck så att det ibland ”växer svarta streck” ur huvudet på de som porträtterats. Den enkla förklaringen är att Disfarmer har tejpat ihop vita bakgrundsskivor och att de som fotograferas och fotografen fullständigt skiter i att tejpstrecken syns på bilden. Galleristen i New York säger att det är genialiskt. (Det ni domare i Foto och Kamera&bild. Det är något att tänka på nästa gång ni ser något ”växa ur huvudet på folk”) . En annat genialiskt drag av fotografen säger ”kultureliten” är att han inte ha någon rekvisita. Rekvisita var vanligt på den tiden. Den enkla förklaringen var att Disfarmer hade knappa resurser medan kulturelitens tolkningen är att Disfarmer ville att människorna skulle framträda i sin ”nakenhet”. Det finns fler sådana här exempel i filmen så se den och begrunda.

Vad är det då som gör bilderna bra?

Hur mycket bidrar historien bakom? Att bilderna är tagna för 80-90 år sedan? Att bilderna är unika på så vis att de är ett tidsdokument och inte kan återskapas? Att kultureliten säger att bilderna är bra så att man kan exploatera dem?

Nedan några odödlig bilder av Björn Björnson (se bilderna i det stora formatet. Ni vet - jus törre bild desto större konst!)