102 |

Man kan lugnt säga att tiderna har förändrats. Den insikten har nog de flesta men låt mig ändå ta några exempel. I min ungdom var jag järnhandlare under cirka 7 år. På den tiden var det inte ovanligt att kunderna kom in med en skruv eller mutter i handen och beskrev behovet att det ville ha några likadana fast lite tjockare. Man pratade då lite med kunden innan man sprang ner för trappan, plockade fram kundens behov, slog i prislistan, tog emot betalning, kanske några kronor, och önskade kunden en fortsatt trevlig dag. Redan då på 80-talet, vi pratar 1980-talet, började stormarknaderna att etablera sig och sålde det vi sålde i järnhandeln till betydligt lägre pris. Nuförtiden kan kunden på byggmarknaden plocka till sig vilka skruvar och muttrar de önskar, väga dem och sätta en etikett på påsen, till ruskigt låga priser.

---

Idag såg jag för första gången parkeringsplatser för hundar, var då, jo utanför en stormarknad. Hundarna slipper stå ute i regnet och om det skulle bli för kallt eller varmt aktiveras luftkonditioneringen. Jo, jo, förr i världen så var lyxen en krok utanför affären att fästa hundkopplet i. Hmn, en riskabel metod om man vill behålla sin ögonsten, de små liven är ju inte gratis direkt.

 ---

Mitt tredje exempel är IKEA. Ni vet företaget som förknippas med Sverige när man är utomlands och man som svensk blir lite stolt över. Affärsidén som gjorde Ingvar Kamprad till en av världens rikaste män. I början av IKEAs etablering blev han motarbetad av de flesta, han och IKEAS affärsidé var ju ett reellt hot mot deras verksamheter. Så för att över huvud taget kunna tillverka sina möbler fick det bli utomlands. Det kanske fanns andra skäl också som inte alltid redovisas. Under en period hade de även kvalitetsbrister men det känns också länge sedan nu.

Men nu känns inte den kritiken aktuell. Men man blir förvånad när man kommer dit. Idag var jag och min fru med mitt bonusbarnbarn Walter 3 år och käkade köttbullar på IKEA. Jodå, det var både gott och billigt, 55 kr. Gratis glass till barn under 13 år. Matbrickorna och dess innehåll skannas automatiskt och matplatserna är säkert 300 st till antalet. För den som fortfarande vill ha korv med bröd betalar 5 kr, men det är på väg ut ur varuhuset. Men en inredningsbutik som har ett så rationellt sätt att sälja mat, det är unikt, och det är väl därför som det inte är någon större diskussion om det heller.

 ---

Ett sista exempel. Vi har som sagt barnbarn i åldrarna 1 – 6 år och Astrid Lindgrens filmer är populärt att kika på. Ett Pippi Långstrumpklipp utspelas i en godisaffär. Expediten bakom disken plockar ihop vad kunden pekar på. Även om detta ska föreställa förr i världen så var det så när jag var liten. Man handlade för 1 kr och det fanns 1 öresgodis. Numera gör man allt själv, man plockar, väger och etiketterar påsen med lösgodis. Det är rejäla utrymmen som varuhusen erbjuder och säkert en av de mer lönsamma avdelningarna.

---

101 |

Snurrig, kanske det. Det började med ett läkarbesök och slutade med en uppfriskning av historia. Uppfriskning är kanske ändå inte riktigt rätt begrepp, jag visst inte någonting alls om kvarteret Strömkarlen.

På väg från läkarbesöket såg jag att trappan var speciell, innan dess hade jag upptäckt att en ljusgård från första våningen och uppåt var lite annorlunda, dessutom var det hela inklätt i ljus kakel. Jag tog bilder med mobilen men hade tid och gick tillbaka och hämtade kameran som jag hade i bilen.

Dekoration i trapphuset, det är kanske lite svårt att se vad det föreställer med dekorativt är det onekligen.

---

Jag börjar gräva, huset ser ut som ett 70-talshus men är byggt 1964-1966, arkitekt var Carl Nyrén. För min del så är det inte någon skönhet utifrån sett men visst har det kvalitéer när man väl kommer in i det. Det ersatte ett större hus som hette Arnhamnska gården, den senare delen byggdes år 1862. Delar av det huset/kvarteret har flyttats och återfinns numera på friluftsmuseet Fredriksdal.

Här har vi huset som i folkmun även kallas Trygg-Hansa-huset.

Det är alltså huset till vänster som var föregångare till Trygg-Hansahuset. Rakt fram finns husen kvar, dessa revs när man möjliggjorde passagen upp till Kärnan via det som kallas Terasstrapporna. Dessa färdigställdes 1903, denna bild är från 1890-talet.

-------

Vi har nu Terasstrapporna och Kärnan i ryggen och har näsan mot Danmark.

Här ser man tydligt Arnhamnska gården till höger. Bilden är från 1901 så byggnationen av Terasstrapporna har antagligen påbörjats.

Ännu lite längre ner och ännu tidigare, året är 1898. Ett år tidigare färdigställdes Rådhuset, huset med klocka i tornet.

---

100 |

Jag tänkte ta till ett ovanligt grepp, det är ju trots allt blogginlägg nr 100 för mig här på Fotosidan. Greppet består i att visa bilder tagna under året som kanske inte fått vara med eller som ligger mig extra nära hjärtat. Lite text till varje bild har jag tänkt.

 Det började lite illa, jag tyckte att SeaU, en nybyggd hotell och- konferensanläggning i Helsingborg, var fantastisk, den alltid lika trevliga Måns var noga med detaljerna och höll inte fullt ut med, detta i Cityscapes. Men nog är mönstret på ett av trädäcken snyggt, det tycker nog även Måns.

---

Men vi for till Måns hemstad Norrköping och fann där Industrilandskapet som fick oss att tappa hakan, helt fantastiskt, det får bli två bilder därifrån men inte på den vanligaste, Strykjärnet, men den har jag den med.

---

 Kattugglan i Jordbodalen fick Peter Dahlén både syn på och fotade den. Jag upptäckte att jag med min objektivuppsättning saknade lite längre doningar. Ett Tamron 70-300 mm införskaffades men ugglan behagade inte visa sig när jag var där. Men till slut så lyckades även jag att se och fota den. En Kungsfiskare och lite annat har det även fotats med det objektivet, med betoning på lite…

---

Panoramabilden från Tågarp har varit med men den är kul ändå. Jag arbetade som järnhandlare där i dalen under fem år i början av mitt vuxna liv. Detta efter att jag hade fått sparken från mitt första jobb efter 3 månader. Det var nog där jag fick mitt intresse för kvalitet när jag tänker efter.

---

 Laholm, Björn Hellbergs hemtrakter, hade jag aldrig varit i. Så det fick bli ett besök. På torget parkerade coola killar coola motorcyklar, när de var utom synhåll fotade jag det som jag tyckte var coolt, formerna tillsammans med mönstret i gatan.

---

 I Vaxholm är vi en hel del, idylliskt på sina ställen javisst. Här har man skojat till det med lite röda detaljer.

---

 
I augusti var det dags att besöka en audionom, jag har börjat höra sämre och fick det bekräftat. Efter några veckor hade jag tillgång till dessa skönheter. En stor hjälp, dessutom går det bra att via telefonen både samtala i dem men även lyssna på musik eller poddar. Bara plus alltså.

---

 Väl där hos audionomen, jag tog hissen dit men tog en kik på trapphuset på vägen ned, det ångrar jag inte.

---

Ensam i Köpenhamn, nej det var jag inte, det var minsann fullt med folk där. Men jag var inledningsvis ensam och då besökte jag platser som jag velat besöka under en längre tid. Superkilen i Nörrebro och 8-huset i Amager. Många steg blev det, men jag hade ett dygnskort på alla färdmedel så billigt var det, och kul.

---

Då och då glimtar diskussionen om klick och att en massa klick minsann inte är något att eftersträva. En bild från verkligheten, idag. Jag är på väg till förskolan med mitt bonus-barnbarn Walter. På vägen dit har en boende i en radhuslänga dekorerat sin baksida med en klättrande tomte, en vanlig tomte, en snögubbe och några renar. Oavsett om det är mörkt eller ej är detta som magneter på barnen. De måste bara stanna, gå tillbaka, bara en till gång. Och de boende får stå ut med att barn och kanske dess föräldrar stirrar in i deras trädgård och kök. Det kallar jag klickbete, på riktigt.

---

99 |

Jag instämmer i kören, det var bättre förr. Nåja jag kanske ska precisera mig lite, jag var bättre förr. Läser man bloggarna från tre år tillbaka när jag började blogga så var de kul, de hade en knorr, bilden var kanske inte det viktigaste men tillsammans blev det bra. Faktiskt en tråkig upptäckt.

Idag var jag i Landskrona, pst, säg inget, jag var i ärende för att handla en julklapp, i rätt storlek, och som dessutom bara fanns där.

Väl där i mörkret, i det begynnande snöfallet kör jag förbi fd Tuppaskolan och upptäcker dess magnifika port. Detta måste förevigas, mörker, 24-105 mm, ISO 5000 och 1/20 sekund, ja va fan, det bör väl gå.

 Tuppaskolan, när vi bodde där pratade man om att göra bostäder av den nerlagda skolan, det målet är uppfyllt. Nästa önskan är att de placerar flaggstången centrerat.

---

Minnena strömmar mot mig.

Det var här i Landskrona jag flyttade in i min andra lägenhet, nja det var väl inte min egentligen, lägenheten tillhörde min första kärlek vid vuxen ålder, hon som senare skulle bli min fru och mamma till våra barn. Jag flyttade in, jag hade inget, hon hade allt, enkelt. Det äktenskapet tog slut nio år senare men då hade vi flyttat från den fina lägenheten i det kulturklassade huset för länge sedan.

Här bodde även min syster, förståndshandikappad på grund av syrebrist vid förlossningen, ack vilken solstråle hon var. Som alltid har man dåligt samvete att vi träffades för sällan, alltid dessa dåliga samveten. När hon dog 2018 arrangerade jag begravningen i den finaste kyrkan av dem alla, Sofia Abertina. Begravningsentreprenören förslog tre andra innan jag föreslog denna. Kyrkan fixade solist och vilken begravning det blev. Jag grät hejdlöst och insåg inte att jag efter akten skulle gå ut först, det fick till följd att alla stannade kvar, även alla hennes arbetskamrater från dagcentret. Alla samlades runt kistan, en sista gång, massor av kramar utdelades. Prästen, den kvinnliga, fick upprepade gånger säga ”Begravningen är slut, vänligen lämna kyrkan”, kanske unikt, unikt för mig alla fall.

---

 Det var även här jag för några månader sedan fick röntgat mitt knä. Denna gång blev inte mitt kort skimmat, de har övergått till att betala parkeringen via app, skönt.

---

Det är här i Landskrona som de har fotofestivalen och den maffiga Reuterswärdpistolen. Det var även här som man för några år sedan sprängde en bomb framför stadshuset vilket får de med normala värderingar att skaka av skräck, i alla fall undra vart världen är på väg.

Det var här ABBA genrepade inför sin världsturné, utan att någon förutom möjligtvis arrangören visste om det, det stod minsann i tidningen dagen efter.

Men som inbiten HIF-are man är så glömmer jag tyvärr inte det värsta av allt. 2001 kom HIF på plats 5 i allsvenskan. 2002 var Landskrona BOIS nyligen uppflyttade till allsvenskan och HIF skulle möta BOIS i Landskrona. Resultatet blev 6-2 i premiären till BOIS. Jodå det resultatet glömmer inte jag och inte de flesta BOIS-supportrar heller för den delen i första taget. Denna säsong har både BOIS och HIF huserat i samma serie, och som helt osannolikt, nästan mirakulöst, slutade i att HIF vann kvalet mot Halmstad och nästa år spelar i allsvenskan igen. De spelade sin bästa fotboll på två år i den rätta matchen, det räckte.

Så det som började med ett julklappsinköp till min andra fru, slutade i en blogg men minnen som innehöll både det bästa och det värsta, och däremellan lite tårar. Inte så dumt faktiskt.

---

98 |

Färger, former och motiv är intressanta parametrar i bilder. Gillar man dessutom byggnader, gamla som nya, kan resultatet bli som efter en tur till København.

Det man som svensk slås av är den otroliga mängd cyklister som trafikerar cykelbanorna, det är som en armada som far fram.

Och trafikvett verkar cyklisterna ha, de markerar och signalerar diskret till varandra, det är kanske en nödvändighet om inte alla ska landa i en hög. 

Eftersom debattens vågor går höga i Sverige om elsparkcykelns tveksamma förträfflighet, hos oss andra som inte är politiker, kan jag meddela att i denna stads kärna är de förbjudna.

Karen Blixens plads heter platsen som är betydligt större än dessa cykelparkeringar, totalt 20 000 m2 är torget.

God ordning och gott uppförande är mitt betyg till de danska cyklisterna, jag såg inte alla men ändå:)

Lite socker i botten... ja färggrant och iögonfallande i alla fall.

---