121 |

Nyligen anlade kommunen en mindre park precis utanför vår hörntomt. En naturlig avskiljare är en cykelstig.  Det är en sinnenas och upplevelsernas park, den riktar sig till alla men kanske främst för de äldre som kan gå dit, sitta på nyuppsatta bänkar, njuta, lyssna, kanske fika vad vet jag. Det är en välbesökt plats, kanske nyhetens behag men de har fixat det väldigt fint.

- Har du kollat in körsbärsträdet, sa min fru till mig, jättefint. - Nja fick jag motvilligt svara eftersom jag inte hade gjort det. Vi har alltså bott här i mer än 30 år och alltså inte sett ett stort körsbärsträd som kanske står 100 m från vår tomt. Men nu är det röjt runtomkring, byggt upp en kringgärdande mur av något jordmaterial så nu står det där som en solitär och självklar medelpunkt.

Precis som Peter inte behöver gå över ån för att hitta sina fåglar så behöver jag bara ta några steg utanför tomten om det är körsbärsträdsblommor jag vill fota. Gräv där du står liksom.

För min del är det dessutom mindre energikrävande, för även dessa är tagna med manuellt objektiv, ha ha.

---

120 |

Spännande var ordet. Det var det redan när jag satte mig i elbilen. Instrumentet i bilen visade att beräknad räckvidd var 100 km och när jag slog upp resmålet var det 53 km dit.

Jag har dåliga erfarenheter av elbilar i detta avseende. En gång skulle vi till Halmstad och hade lite bråttom dit, det var dessutom på vintern. Dit var i och för sig inga problem men jag skulle ju hem också. Jag fick åka en god stund innan de andra och verkligen ekonomiköra hem, dvs 70 km/h.

Denna gång ekonomikörde från start och låg och pös i 80-90 km/h på motorvägen och den taktiken fungerade, hemma igen hade jag 13 km räckvidd kvar. Höga hastigheter och kyla är inte något för elbilar är min erfarenhet efter 3 år med elbil.

Väl på plats möter jag ett hav av Backsippor, så många att när jag låg där platt på mage i backen så tänkte jag att detta är helt otroligt att uppleva, så vackert. Ja bara att hitta en plats att ligga på var en utmaning, det var ju Backsippor överallt.

Denna blomma var ny för mig förra året. Det var då vi var här efter ett skyfall och min fru upplevde ko-skräck för de alltför närgångna varelserna. Fotografen, jag alltså, upplevde inte hotet på samma sätt, jag hade fokus på annat.

Lite fotosnack. Det händer att jag byter objektiv utomhus och det resulterar så klart i en smutsig sensor. Denna gång testade jag en metod som borde minska problemet. Jag sätter mig ner på huk och stoppar in kameran och det lösa objektivet i en genomskinlig plastpåse som jag lägger på marken och byter objektivet i plastpåsen. Ingen risk att tappa prylarna och det är skyddat från 3 håll. Denna gång blev det till Helios 44M-7 58 mm.

---

119 |

Vad är väl mer naturligt i dessa dagar än att belysa partiernas samstämmighet, majoriteten i alla fall, avseende förestående ansökan om medlemskap i Nato. Lite märkligt är det att det sker när det partiet som varit den största förespråkaren för ett medlemskap ligger risigt till i opinionsundersökningarna, väldigt risigt kan man säga.

Innan Rysslands invasion av Ukraina med efter Krims annektering pratade jag med en nära vän som i stort sett tyckte att detta med upprustning var helt verklighetsfrämmande. Hon menade (nej hon har inte gjort lumpen) att invasionskrig skulle det i vilket fall som helst inte kunna bli tal om, snarare förgiftning av grundvattnet eller förstörelse av banksystem för det var väl inte någon som fick för sig att kriga som man gjorde förr i världen.

Hm, nu vet vi hur det är, vi behöver inte spekulera mer, året är som bekant 2022.

Det finns de som tycker att alliansfrihet är att föredra och att det borde utredas och belysas djupare innan man fattar beslut. Vad jag förstår är det nött och blött och kan knappast utredas mer, men en sak är säker, i maj månad kommer det visa sig att de största motståndarna i Sveriges riksdag till medlemskap i Nato ha ömsat skinn.

Vad jag tycker? Efter utvecklingen från den 24 februari så anser jag att det finns större chans att överleva om man har kompisar som ställer upp för en och vi för dem. Framför allt om man har en ö som heter Gotland, en oändligt lång kuststräcka, ett grannland som heter Ryssland med en oförutsägbar ledare som verkar vara kapabel till vad som helst.

Vansinne, vansinnigt, helt åt skogen är det.

---

Bilderna
- på de ömsande stammarna av glanskörsbär är tagna med mitt ryska manuella Helios 44M-objektiv, ja inte enbart, det har monterats på min kamera också, i detta land försöker vi hålla oss till sanningen.

---

118 |

I reklamens värld och kanske även i den riktiga världen finns ett uttryck som heter ”Syns du inte, finns du inte”. Nåja det är kanske att ta i. Men jag fick ett infall och for i väg till Möllehässle, nog skulle man kunna se de omtalade klockgrodorna. Jodå, jag var på rätt plats, en skylt informerade om att de klockgrodor som fanns här var minsann importerade från Danmark eftersom de svenska hade dött ut. Jag brydde mig inte så mycket om etnicitet, och hörde jag inte något som skulle kunna vara ljud från de slemmiga små liven? Detta verkade lovande. Jag vet ju hur de ser ut, det har flera andra upplyst mig om, jag hörde åtminstone två, men jag såg dem inte. Tråkigt. Och började inte bli lite kallt? Jag kan konstatera att jag har denna upplevelsen framför mig och reklamslogan kanske stämmer i vissa lägen men inte på klockgrodorna i Möllehässle i alla fall.