107 |

Utförslöpa hujedamig! var en rubrik på ett av mina blogginlägg som handlade om (pris)utvecklingen på kameror. Detta inlägg, bestående av text och en bild, handlar snarare om motsatsen, en strävan uppåt. Jag tar det från början.

I det nybyggda huset vid namn Drottningen finner man denna trappa. Den syns tydligt genom de stora fönsterna från vägen som passerar strax utanför. Den ska jag fota tänkte jag instinktivt när jag såg den första gången. Idag var jag där igen och tänkte nu gör jag det, men jag möttes i dörren av öppettider som var passerade.

Öppettider har jag svårt att argumentera mot. När jag i min ungdom var järnhandlare, då stängde vi 17.30, jodå du läste rätt. De kunder som drog i dörren efter det suckade och stönade vi över, men var vi kvar släppte vi in dem, dock var vi lite småsura för vi ville gå hem. Så om nu företagen på Drottningen stängde för gäster 16.30 så var det väl fine.

Men jag satte kameran mot det smutsiga glaset och tog bilden som jag gärna ville ha. Jag tycker att det är så mycket symbolik. Först tänkte jag att något om att falla mjukt, eller att det var en curlad tillvaro numera och så höll jag på att associera.

Sen visade jag bilden för min fru. Hon svarade kort att det inte var något nytt och undrade i princip under vilken sten jag sovit under, ja det var så jag uppfattade det i alla fall. Hennes företag hade haft föreläsningar där man satt i kuddförsedda trappor och hon kunde på rak arm räkna upp flera företag som hade detta. Första gången hon såg det var säkert för fem år sedan.

Ja, ja, vi har inte några trappor på vårt kontor så det var lite nytt för mig. Men jag har förstått att man använder det i kreativa miljöer och det är väl ett utmärkt sätt att använda trappor som är breda nog för den saken. I detta fall ser installationen nog ut som det varit med från början.

Det var mer än jag var när detta blev på modet, med från början alltså.

106 |

Hade jag använt mig av rubriken i mina blogginlägg hade det nog blivit: Slutligen, eller kanske Till slut.
Jag går inte särskilt ofta på kyrkogårdar, men det händer. Det som fascinerar mig mest är titelsjukan man hade förr, förutom att störst gravsten vinner. Kvinnorna spelar en mindre framträdande roll på gravstenarna kan man säga, vilket känns konstigt.

På de senaste seklet, har detta förändrats, de stenar som reses idag är inte särskilt stora och många av de som kremeras väljer att sprida sin aska i minneslunden, med eller utan namnplakett.  Det finns dock andra trossamfund i Sverige än Svenska kyrkan och där kan gravvårdarna se lite annorlunda ut än vad vi är vana vid.

Här är en utrymmeseffektiv variant som jag bara har sett här. Gravarna och gravstenarna brukar ta större plats.

 ---

En gång när jag var på Raus kyrkogård, som man går igenom för att komma till Råådalen, blev jag så inspirerad och intresserad av två gravstenar att det blev ett helt blogginlägg. Det blogginlägget hade en rubrik och det var Eftermäle.

---

Eftersom jag denna dag hade försett kameran med något längre objektiv så tänkte jag att då kommer jag säkert att se något intressant värt att fotografera. Men det verkar inte fungera så att det räcker med en tanke visade det sig. Inga djur, inga intressanta växter. Jo, ett fällt träd tyckte jag var lite kul och det passade bra in i temat, så här kommer den bilden.

Sista vilan för ett av många träd som gallras bort vid denna tiden.

 ---

Tillbaka till förr i världen, då byggdes det mausoleum, små eller stora byggnader över graven, där man kan gå in och ostört skänka den avlidne sina tankar. Det finns några stycken runt om i Helsingborg.

Familjen Bancks mausoleum, Donationskyrkogården.

---

Men det finns även de som ligger i massgravar. 133 personer ligger begravda på denna plats. Stadslexikonet informerar om att befolkningen i början på seklet var 700 personer och vid seklet slut 1700 invånare. Stenen anlades 1994. 

Här blir det lite knepigt, antagligen ligger inte stenen vinkelrätt mot statyn som skymtar lite längre bort.

---

Till sist, eller slutligen då, kommer här en bild på Cermonihallen vid Pålsjö, där borgerliga begravningar och ceremonier för andra trosinriktningar än kristna hålls. Här kan man sitta på bänken och fundera. Om inte annat så kan man fundera på varför stupröret på byggnaden är snett monterat, ska det vara så eller har det bara blivit så?

---

105 |

Jag är en industriman. Ja kanske inte i meningen att jag leder en industri men jag arbetar i alla fall i en industri, och jag är en man. Och dessutom i ett plastföretag. Jag har hela tiden varit på den lugnare sidan, kontoret där jag håller på med kvalitet, miljö, säkerhet och hälsa. Fotointresset kommer väl tillpass även där. Det händer tyvärr att vi får reklamationer som ska utredas, dokumenteras och vidtas åtgärder på, då är det en mycket bra att kunna hantera en kamera.

Vi tillverkar masterbatch, det är granulat som används för att färga plasten till den önskade nyansen.
Granulaten tillsätts vanligtvis i en koncentration av 2 % av de som formsprutar detaljerna, korkar, förpackningar, soptunnor etc.

Så vår process, beskrivet på några rader, är att utveckla formuleringarna, få dem godkända av kunden och när orderna kommer, blanda materialen, extrudera (smälta, 120 – 280 grader beroende på materialval, och mekaniskt bearbeta blandningen), pelletera (klippa plaststrängarna i önskad storlek) förpacka och leverera till kund.

Jag kom i kontakt med företaget när jag arbetade som säljare, man har oftast inte en aning om sådana här lite ovanliga processer. Då tyckte jag inte att det verkade så intressant men ju mer jag förstod desto mer ökade intresset.

Men här några bilder från vår verksamhet, den jag snart ska lämna, i november är pensioneringen planerad att inledas.

---

104 |

”Lär träffa dina vänner” sa man när jag var med i pistolskytteklubben på 80-talet. Träffa vänner, likasinnade och bli inspirerad till ständigt nya utmaningar blir man även i Helsingborgs Fotoklubb.

Jag är medlem sedan några månader tillbaka och det är riktigt kul. En klubbtävling som det strax är inlämning på är ICM. Ja, detta var inte bekant för mig med det finns ju numera metoder att ta till om kunskapen och/eller förmågan tryter inom något område. Här är några av bilderna med en metod som kräver träning, mycket träning, det har jag redan lärt mig.

---

---

Ja men varför inte bryta det milda och fina med en annan typ av bild, lite mer åt det mystiska slaget.

---

103 |

Covid-19 är vi hjärtligt trötta på vid det här laget. De ska hållas avstånd, nysas i armveck om man nu överhuvudtaget vågar nysa, arbetas hemifrån för de som är i arbetsför ålder och har möjlighet, respektera max antalet personer i ett rum, ja det finns fler rekommendationer, det är helt klart och välkänt.

En bild på detta förälskade par i dessa tider kunde jag inte motstå att ta.

---